Jag bor i Örebro. Här är allt omöjligt, tydligen.

I raden av onödiga saker man företar sig...

... har jag alldeles nyss kollat upp i vilken reklamkampanj Megan Fox figurerat, och det enbart för att få rätt, i en känsla över att hon var något mer än skådespelerska, i en ganska platt och patetisk diskussion igår kväll. Vann jag? På ett måte...

Så var den där igen, tanken om kollektivet...

I morse när jag satt och åt frukost kom tidningen. Eller för att vara precis så var det den lokala tidningen som delar ut en bilaga som i enkelhetens namn kallas för BOSTAD, som låg där på hallgolvet lagom att konsumeras tillsammans med knäckemackan och teet. Efter bara några sidor hittade jag det perfekta objektet, en tvåmiljornersvilla! Problemet är medlen, pengarna liksom.

Jag har under den senaste månaden åkt bil till mitt jobb, då jag fortfarande inte fått tillbaka min utlånade cykel. Hur som helst... en dag i veckan, när jag kom till bilen för att åka hem från jobbet, så låg det en ros bredvid min bil! Jag vet inte om det är någon som råkat tappa den just där (dock var jag den enda som hade parketat just på det stället), eller om den rent utav har suttit på min bil... lite spännande är det allt! :) Har jag blivit utsatt för tycke???

1:6 724 520

Hur kan 7 nummer av 35 vara så svårt att pricka in?

Din P-guide i etern

Vet du inte vilket preventivmedel som passar dig bäst? Då följer här ett råd innan du bestämmer dig: Det absolut bästa preventivmedlet alla kategorier, bättre än spiraler, stavar, kondomer, piller, säkra perioder, pessar... ja det mesta du kan tänka dig på marknaden, måste vara att göra sig till den odrägligligaste personen i världen. Finns det något mer avtändande än arroganta, högdragna, överlägsna och moderater? Det krävs ingen kontakt med barnmorska eller läkare för att få recept och det skyddar både mot oönskade graviditeter, könssjukdommar samt dagen-efter-ångest. Lycka till! :)

Önskelista

En av minsa största idoler, Marcus Birro, önskar att han fick sälja som Mankell, skriva dikter som Öijer, tjäna pengar som Läckberg, vara cool som Thåström, bli mytisk som Dan Andersson, ha Dagermans genialitet och Karin Boyes känslighet. Det vill jag med. Dessutom vill jag ha hans talang och humor. Kan man få det?

Jag fårstår hinten

Jag kör en inte allt för ny bil, där rosten börjar krypa fram här och där. Röd och självklart matt i färgen, som alla äldre bilar tenderar bli, med kastanjekladd och fågelskit i en underbar harmoni över lacken har den. I morse fanns en lapp instycken under ett torkarblad, ironiskt nog med reklam för bilvård. Jag förstår hinten.

Nu har det gått tre veckor, och jag har fortfarande inte sett en skymt av min punkterade cykel. Jag börjar faktiskt fundera över om den har lämnat jordelivet och tramat vidare mot sällare jaktmarker...

Jag måste bara få lägga mig i jaktdebatten en aning...

Enligt jägarförbundet skadeskjuts 5000 älgar varje år. Till detta skjuts även ett antal hundar, kor, hästar samt människor! Dessa går i många fall en mycket plågsam och utdragen död till mötes... Jag förstår jägarnas argument om att hålla älgstammen i trim med viltvård som argument (även om jag tror på att naturen klarar detta på egen hand ...), och visst vill även jag kunna köra bil utan att vara rädd och hela tiden på helspänn för att krocka med en dylik, men det är inte där som jag blir avig, utan det är när det kommer till själva genomförandet. För det verkar som om jägare inte alls är särdeles intresserade av själva vårdandet, utan bara av dödandet. För hur många jägare tar ledigt en vecka bara för att vårda viltet, och är helt nöjda när de inte har skjutit ett enda djur och inte har med sig något kött hem? För det måste ju ses som en stor skandal att så många jägare inte bryr som om att lägga ner sitt byte på effektivaste sätt, utan bara vill döda för nöjes skull...

Något att fundera över...

"En professor i filosofi står framför sin klass med några saker framför sig på katedern. När lektionen börjar lyfter han, utan att säga något, fram en stor och tom syltburk, och fyller den med golfbollar. Han frågar sedan studenterna om burken är full. De nickar jakande. Så plockar professorn upp en låda med små färgade kulor och häller dem i burken. Han skakar burken lätt och kulorna finner vägen till hålrummen mellan golfbollarna. Igen frågar han studenterna om burken är full. De nickar jakande igen. Professorn tar då upp en påse med sand och häller den i burken. Självklart fyller sanden hålrummen mellan golfbollar och kulor. Återigen frågar han studenterna om burken är full och studenterna svarar med ett rungande JA. Professorn plockar då fram en stor burk öl från under katedern och häller hela innehållet i burken, vilket effektivt fyller upp hålrummen mellan sandkornen. Studenterna börjar nu skratta.

Nu, säger professorn när skrattet lagt sig, ponera att denna burk representerar ditt liv. Golfbollarna är de viktiga sakerna i livet, din familj, dina barn, din hälsa, dina vänner, dina favoritsysselsättningar, saker som om allt annat försvann, och bara de sakerna återstod, så skulle ditt liv fortsatt vara fullständigt.

De små kulorna representerar de andra sakerna som betyder något, ditt jobb, din bil, ditt hus. Sanden är allt annat, de små sakerna.

Om du först häller sanden i syltburken, fortsatte professorn, blir det ingen plats till golfbollarna och småkulorna. Det samma gäller i livet. Om du spenderar för mycket tid och energi på de små sakerna, får du aldrig plats till de sakerna som är viktigast för dig. Koncentrera dig på de saker som är viktigast i ditt liv. Lek med barnen, ta dig tid till motion, bjud ut din kära på middag, spela 18 hål till. Det blir alltid tid kvar till att städa huset och kasta soporna. Ta hand om golfbollarna först, det som verkligen betyder något.

Prioritera. Resten är bara sand.

En av studenterna sträckte upp handen och undrade vad ölet representerade. Professorn log. Jag är glad att du ställde den frågan. Det visar bara att hur fulländat ditt liv än kan verka, finns det alltid plats till en stor öl!"

Natten och morgonen spenderades tillsammans med två karlar i djuplodande diskussioner över livets stora och små frågor och jag jag inser hur värdelösa vi är i skolan att skapa dylika fora där folk verkligen utmanas i sina tankar, för det är ju ändå tankar, analys och reflktion som är det som gör människor till något bättre sådana, anser jag.

En dygd...

Jag imponeras av folk som törs säga som det är, och fråga rakt ut, utan att linda in ärentet i en snygg förpackning. Kanske är det ärlighet i sin fulla prakt - en eftersträvansvärd dygd, ett sätt att inte fejka någon typ av verklighet?! Men hur rationell är ärligheten egentligen? (kopplar tillbaka till några blogginlägg sedan) Kan ärlighet fullt ut bli förnuftig, moralisk och lämplig? Det är klart att det borde vara beroende av sitt sammanhang (och nu vill jag bara klämma in ordet kontext, för det är kul :)) och därför skulle inte denna fråga gå att svara på rakt av. Hur som helst, idag fick jag nämligen frågan om ett könsumgänge (läs ligg) skulle kunna vara aktuellt. Rätt och slätt, inga krusiduller. Och jag imponeras av direktheten, ärligheten och modet! :)

Jag har en idé om att vara först. Jag vill vara först och jag ska verkligen försöka vara det. :)

Två spinningpass borde göra susen för bodyn... :)

Avbetalningsplan

Genom att tvätta alla mina fönster erhålls den summa som en lagning av ett stycke cykelslang kostar. Den summan skall användas till nämnd aktivitet. Resultat: Jag kommer att få tillbaka min cykel, och målsäganden kommer att få ett lugnare samvete! :)

Jag, en lögnare?

Jag har oerhört svårt, jag skulle vilja säga omöjligt att se mig själv som lögnare, men jag har från och med igår fått klart för mig att alla inte tänker på samma vis om mig. Det ska erkännas att det tog mig hårt att höra, men jag respekterar andras versioner av mig, dock är ju jag den enda som vet hur saker och ting förhåller sig från min synviken i världen. Jag känner ändå att jag måste få prata om det.

För hur vet man egentligen om en människa pratar sanning? Jo, det är så att man kan inte veta. För undersökningar som har gjorts på ämnet visar att människor gissar rätt ungeför varannan gång på vilken som talar sanning eller ej, vilket betyder att det inte är mer än slumpen skulle visa på. Till och med människor som har som profession att bedöma om saker är sant eller falskt som poliser och advokater ligger på 50 till 60 procents rätt! För de misstror också människor som talar sanning, precis som vem som helst, som du och jag. För det är så att det handlar om grundläggande mekanismer i vårt psyke, som gör att vi människor misstar oss. Vi har liksom otur när vi tänker, så enkelt är det.

Men vad ljuger folk mest om då? Jo, folk ljuger mest om otrohet och för att slippa bestraffning av olika slag, för det är det som mest framkallar rädsla för att uppdagas. Och det är i detta läge som man skulle kunna avslöja en lögnare, för en lögnare blir helt enkelt nervös över dessa områden. Ansiktsuttryck blir svåra att kontrollera, men också kroppen reagerar och blir stel och röstläget blir något högre och personen verkar oengagerad... (Stämmer detta på mig, månne?)

Å andra sidan skulle jag kunna hävda att jag är en lögnare. För utan små vita vardagslögner skulle nog inte vi människor kunna stå ut med varandra, tror jag, som någon typ av social kompetens, eller vad man skulle kunna kalla det. För vem skulle egentligen vilja höra att den nya frisyren är gräslig eller att andedräkten har karaktären av sur mjölk? Men då ställs man framför ännu ett dilemma: Ärlighet varar längst...

För visst är det så att man bedöms hårdare om man kommer för sent till jobbet och berättar att man vaknade bakis med killen man drog hem dagen innan, än med lögnen "jag fastnade i rusningstrafiken"? Så kanske är det så, trots allt, att jag är en lögnare. Precis som alla andra.