Jag har ett nästintill sjukligt behov av att hitta något som jag kan bli riktigt riktigt bra på. Detta är något av en besatthet jag närt rätt så länge. Just nu är stickning mitt område. I kväll ska jag påbörja ett nytt projekt, men jag har inte ännu bestämt vad...

"Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen." Idag är det illa.

Kära blogg!

Innan du, kära läsare, suckar av insikten att detta är ju den alldeles vanliga bloggen, så som den alltid har varit, vill jag bara säga att; JA det du kommer att läsa kommer förhoppningsvis vara så som jag hade tänkt mig en gång i bloggens begynnelse. Det är dit jag vill sträva med denna milda make over. Vi får se hur långt det räcker.

Puss och god natt

Jag säger bara - Beatrice Ask. Det räcker.

Jag har bakat ryttarrutor. That's it!

Berättelsen om Pi

Jag hade förväntat mig en rolig indisk saga när jag först började läsa Berättelsen om Pi (en julklapp jag förövrigt fått av min syster), men snabbt insåg jag att den knappast var en saga utan snarare en hybrid mellan en smått humorisktisk, tänkvärd, dock direkt osann berättelse och naturvetenskap. Men jag måste erkänna att det är för lite aciton i den för att jag helt ska dras med i historien. I en livbåt på ett stort hav utspelar sig 95% av handlingen... bara det säger en del om tempot.

Nu börjar det lika något... Resan till Köpenhamn är bokad och J-girl har även bokat sin! :)

Sanning och konsekvens

Logik bygger på konsekvens. Logik bygger på att människan kan dra något sånär rimliga slutsatser utifrån given information. Logik fattas människan ibland... eller, den är definitivt inte särdeles underbyggd. Och sedan var det det där med tanke och känsla... människan är motsägelsefull. Alltid.

Nyss hemfärd från musikresa i norr, anländer jag i T-län och suger på stor grad av KASAM från gårdagskvällen. Var det enbart In mourning? Nä icke. :)

Jag måste bara berätta...

Det finns inget som när mig så mycket som att känna att jag gjort något riktigt riktigt bra och helst i kombination med att någon annan också tycker detsamma om min prestation, så därför gjorde det senaste mejlet (med ordet "eminent" skrivet om min prestation) mig väldigt glad! :)

En av de som lyfter lön från min arbetsplats anser att de 364 dagarna som inte är kvinnodagen är mansdagar. Och det kliar...

Nu har de visserligen gått...

... men för bara ett litet tag sedan satt det fyra tjejer från Vansbro i min soffa. Inte vilka som helst heller, utan mina gamla elever! Och det är inte lite glad och rörd man blir över att de har letat sig hit över skogar och myrar, för att just kunna sitta i min soffa. Snygga var de också! :)

Det som inte stått på Facebook har inte hänt!

På min arbetsplats, såg jag idag, skrivet på en vägg: "Det som inte stått på Facebook har inte hänt!" Ok, ok... tänker du. (Låter rimligt eftersom du kanske är en sådan som skriver minsta lilla detalj på nämnt ställe) Vart vill Cosmo komma, egentligen? Svaret är: Inte så långt... bara svamla lite om fenomenet. Vad gör folk egentligen, enligt Facebook?

Det finns inget som jag verkligen hatar mer än när folk skriver: FREDAGSMYS. Allt med mys och vad som ska göras/görs/vill göras med "älskling", går bort. Det får mig att fullkomligt kräkas av ointresse och likgiltighet. Eller så kan man ju alltid kämma till med en felstavad och felkonstuerad engelsk statusuppdatering, men den värsta sorten är nog ändå när människor pratar om vad deras respektive och avkommor har gjort under dagen, eller vad dessa individer företagit sig eller inte företagit sig i det perfekta hemmet. Som sagt, det som inte stått på Facebook har inte hänt... vilka trista liv folk måste ha, om detta stämmer!!!

Jag har ådragit mig en andragradens brännskada på vänsterhandens fuck-you-finger, och jag kan bara drömma om hur fasansfullt ont det skulle göra att bränna sig över stora delar av kroppen. Sjukt!