Psykot verkar bli en följetång... Idag stod han parkerad utanför mitt hus, och själv stod han utanför bilen och hejade på mig. Skumt.

Idag åkte mitt alldeles egna psyko förbi min bostad. Intressant, då vägarna förbi inte är några man naturligt passerar...

Det kommer att bli intressant när SD ska definiera "svensk"!

Många gånger har jag tänkt tankar som jag pratat med andra om. Många gånger har jag mötts med oförstålse. Många gånger har jag tänkt att det bara finns ett rätt och en sanning. Nu vet jag att det är fel.

Tacksamheten, vart tog den vägen?

Något som driver mig är tacksamhet inför det jag gör, men under den senaste tiden har jag verkligen bjudit till på en massa sätt - och vad har jag fått för det? Ett litet Tack? Ett leende? Ett "Jag hjälper gärna till"? Nej, faktiskt ingenting. Inte ens ett "Det här var dåligt". Men det kanske inte upplevs som värdefullt det jag gör, i så fall kan jag ju lika gärna sluta...

Det var väldigt länge sedan nu, men idag ska jag minsann spela på Lotto - och vinn Storkovan! :)

Möten där människor känner sig kränkta äver träck, är inte min kopp te. Hur kommer det sig att man tar sitt arbete på så stort allvar att nergrävd elefantskit är att våldsföra sig på och skymfa den privata personen? Ofattbart.