Låt kärleken växa

”Med kärlekens tal och gåvor. Musikens mirakel. Sagans magi och oändligt mycket mera…” presenteras Tomas di Levas show Låt kärleken växa som jag i går kväll deltog i. Mitt i ett totalt mörker lyser denna ultimate kärlekspoet upp scenen med sitt vita, dock sparsamma, möblemang och sin lila kaftan. Man blir totalt lycklig och bekymmerslös i samma stund som karln sätter igång med showen för det är inte alla dagar jag mediterat tillsammans med självaste Tomas di Leva, inte heller kastat kosmiska guldbollar med samma existens. För en kort stund så har han i alla fall övertygat mig om att det att vara människa bara är en image. Att alla egentligen är superhjältar. Nästan alla i alla fall. Med klar självdistans, och ett samhällskritisk förhållningssätt behandlar han både FRA, produktionen av atombomber, sin egen hemplanet, vad som finns under kaftanen och därtill även kärlek, kärlek, kärlek. Och allt summeras med att den hand som ger frukt ska man inte frukta, och vi alla kommer ändå att sluta upp som hippies. Det är ofrånkomligt. Annars har vi inte levat…

Fortfarande sjukt sjuk...

Varje gång jag inte mäktar med mitt jobb måste jag besöka AMS. I dag är en sådan dag.

Filmutbildning i Arboga

Sitter just nu och äter gröt. Ja jag har faktiskt datorn på köksbordet... Jag kan inte prata så bra i dag heller, men jag hoppas slippa kommunicera verbalt allt för mycket. För det är ju så att jag ska åka till Arboga och filmutbildas, och jag hoppas detta kommer att ganska mycket ske via föreläsningar och filmtittning. Ser fram emot dagen i alla fall. Det är även skönt att få lämna skolan för en stund. Den har varit smått hysterisk de senaste dagarna, och jag undrar hela tiden när det är tänkt att man ska hinna med att jobba.

I stora drag

Klassresan. Låter faktiskt som en dålig rubrik till en högstadieberättelse vid närmare eftertanke. Och vid ännu närmre eftertanke så fanns alla de element som en sådan kräver med på denna också, fast gymnasievarianten då. Bada bastu hela natten, (tjuv)röka som fan, spela poker, färga håret, laga pizza och leka sanning och konka. Alla dessa aktiviteter genererade så klart i ett hångelsug hos några som inte riktigt kunde komma till skott, trots att jag försökte uppmuntra till aktivitet… Skit samma, de vet inte vad de missar. Hångla borde man göra mer.

Men inte en klassresa som går helt smärtfritt. Mitt i natten får två tjejer jätteont i magen och börjar få kramper i kroppen så efter samtal med sjukvårdsupplysningen så blir vi så illa tvungna att åka in med dem till sjukhuset där det konstateras att de förmodligen fått matförgiftning. Så där slutade det roliga för dem.

Man sover inte så mycket på sådana där tillställningar, så tre timmar uppskattningsvis blundade jag den natten. Dagen efter försökte jag vara vaken under en föreläsning på universitetet. Enkelt? Nja… På kvällen var jag självklart jättetrött, men då jag tidigt nästa dag skulle upp för att vandra i Skärmarboda så blev inte heller den natten så lång.

Jag älskar ju alla typer av vandringar, men mitt intresse för det delades inte direkt med hela gruppen jag hade med mig denna dag. Utan att gå in på personer så kan jag meddela att inte all var fullt så beredda på naturen som jag var. Och vad grundar jag det i? Jo, varför inte börja med utrustningen? Tunna tygskor, står inte mot väta och det kuperade underlaget särskilt bra, och om de dessutom är i en ljus färg, låt oss säga vit, så kontrasterade leran rätt bra mot tyget. Axelremsväska, är inte så bra att bära saker i som inte råkar vara i A4-format och relativt lätt, den är inte heller så bra att klättra och krypa i. Karta, kan vara bra att ha om man inte vill komma bort och inte ständigt fråga sin lärare vart man är. Jag skulle kunna fortsätta med alla möjliga saker… men det får bli en annan gång. Annars gick vandringen rätt bra. När jag kom hem så hade jag ett besök att vänta. Mitt nyförvärv till kompis. Denna gång hittade han hem till min läga utan några större problem vad jag vet. Vi hade sedan tidigare bestämt att vi skulle gå på The Haunted tillsammans vilket vi också gjorde. Utan att även här dra detaljerna, så var jag supernöjd när vi gick där ifrån. Inte för att vi gick där ifrån utan för kvaliteten i det konsumerade. Hempromenaden var kall och dagen efter kändes det inte riktigt kul i min kropp. Visserligen var vi på handbollsmatch (Lindesberg - Skövde) och lite sådant men på natten så sov jag knappt något. Feber är inte kul. Vilket jag hade i två dagar. Och nu när jag skriver detta så har det dock gått över men i stället bara piper min hals. Men hellre hes än febrig.

Vad vill du veta?

Nej jag har inte lagt ner min blogg. Jag har bara varit borta. Så vad vill du veta mer om? 1) Klassresan 2) Friluftsvandringen 3) Helgen 4) Eller kanske inget av det...

Snart åker jag till Klockhammar med en klass. Syftet är att de ska gotta till sig i sin nya gruppkonstellation och vi lärare som ska med ska konferera vårt tema: APU. Hoppas verkligen att det kommer att leda fram till en massa bra grejer som vi kan arbeta vidare med. Jag har laddat "bandaren" med lite bra sovmusik, i fall det blir stökigt, vilket sådana här samkväm gärna blir. Jag har känt mig lite låg de senaste dagarna så sömn kan vara en bra lösning tror jag. I morse var jag uppe alldeles för tidigt för att det skulle vara sunt. Fem tyckte min sambo det var lämpligt för mig att gå upp då han ville ha skjuts till jobbet. Så så fick det bli.

Jag måste till skolan tidigt i dag så jag hinner mejla ut ett gäng kommentarer som olyckligt försvunnit från min dator. Ledsen blir man ju när man suttit och arbetat röven av sig för dem. Men borta är de. Så jag kommer att tvingas skriva nya. Och det ska ske typ nu.