Jag, en lögnare?

Jag har oerhört svårt, jag skulle vilja säga omöjligt att se mig själv som lögnare, men jag har från och med igår fått klart för mig att alla inte tänker på samma vis om mig. Det ska erkännas att det tog mig hårt att höra, men jag respekterar andras versioner av mig, dock är ju jag den enda som vet hur saker och ting förhåller sig från min synviken i världen. Jag känner ändå att jag måste få prata om det.

För hur vet man egentligen om en människa pratar sanning? Jo, det är så att man kan inte veta. För undersökningar som har gjorts på ämnet visar att människor gissar rätt ungeför varannan gång på vilken som talar sanning eller ej, vilket betyder att det inte är mer än slumpen skulle visa på. Till och med människor som har som profession att bedöma om saker är sant eller falskt som poliser och advokater ligger på 50 till 60 procents rätt! För de misstror också människor som talar sanning, precis som vem som helst, som du och jag. För det är så att det handlar om grundläggande mekanismer i vårt psyke, som gör att vi människor misstar oss. Vi har liksom otur när vi tänker, så enkelt är det.

Men vad ljuger folk mest om då? Jo, folk ljuger mest om otrohet och för att slippa bestraffning av olika slag, för det är det som mest framkallar rädsla för att uppdagas. Och det är i detta läge som man skulle kunna avslöja en lögnare, för en lögnare blir helt enkelt nervös över dessa områden. Ansiktsuttryck blir svåra att kontrollera, men också kroppen reagerar och blir stel och röstläget blir något högre och personen verkar oengagerad... (Stämmer detta på mig, månne?)

Å andra sidan skulle jag kunna hävda att jag är en lögnare. För utan små vita vardagslögner skulle nog inte vi människor kunna stå ut med varandra, tror jag, som någon typ av social kompetens, eller vad man skulle kunna kalla det. För vem skulle egentligen vilja höra att den nya frisyren är gräslig eller att andedräkten har karaktären av sur mjölk? Men då ställs man framför ännu ett dilemma: Ärlighet varar längst...

För visst är det så att man bedöms hårdare om man kommer för sent till jobbet och berättar att man vaknade bakis med killen man drog hem dagen innan, än med lögnen "jag fastnade i rusningstrafiken"? Så kanske är det så, trots allt, att jag är en lögnare. Precis som alla andra.