En av minsa största idoler, Marcus Birro, önskar att han fick sälja som Mankell, skriva dikter som Öijer, tjäna pengar som Läckberg, vara cool som Thåström, bli mytisk som Dan Andersson, ha Dagermans genialitet och Karin Boyes känslighet. Det vill jag med. Dessutom vill jag ha hans talang och humor. Kan man få det?
8 kommentarer:
Viss nyfikenhet uttrycktes tidigare, i en debatt inte långt härifrån. Har denna nyfikenhet bedarrat? /Anonym
Nej, jag är fortfarande nyfiken! :)
Egentligen var det ju från början "undertecknad" som stod för nyfikenheten angående sagda idé om att "vara först". Vad hände egentligen med den debatten? Har möjlighet till kunskapsspridning kring tidigare rådande debatts innehåll uppstått eller föreligger det fortfarande ett behov av fördoldhet däruti?
/Undertecknad
Det är ju nästan så att man blir smått kåt på ditt språkbruk, dock kan jag tygla mig... ;) Angående kunskapsspridningen kring tidigare rådande debatts innehåll... jag kan mycket väl tänka mig att lätta på fördoldheten och du konfonterar mig irl... :)
Explicita anspelningar i all ära, men är inte ”konstnärligt” språkbruk en form av sensuell handling också? Ligger inte intentionen i språkets konkreta formuleringar i allmänhet, och kanske flörten i synnerhet – eller mellan raderna? Att det hos Dig har infunnit sig en småkåthet skrämmer mig dock så smått då kanske förväntningar skapas som konsekvens. (Bra är att i nuläget tygling åstadkommits.) Irl skulle nog situationen vara omvänd (läs "är"). Irl skulle det nog snarare gå som det brukar för mig... (Förlåt min cyniska förtvivlan! Stundom svedd – evigt bränd.) Nu, tillbaka till debatten..? /Undertecknad
(Hundra år senare...) Tråkigt när konversationer dör, tycker jag... Vart tog du vägen, mon amí?
Kanske var försvinnandet ditt tydligaste meddelande..?
Avundsjuk.. önskar jag hade sådana intellektuella beundrare
Skicka en kommentar