Psykot verkar bli en följetång... Idag stod han parkerad utanför mitt hus, och själv stod han utanför bilen och hejade på mig. Skumt.

Idag åkte mitt alldeles egna psyko förbi min bostad. Intressant, då vägarna förbi inte är några man naturligt passerar...

Det kommer att bli intressant när SD ska definiera "svensk"!

Många gånger har jag tänkt tankar som jag pratat med andra om. Många gånger har jag mötts med oförstålse. Många gånger har jag tänkt att det bara finns ett rätt och en sanning. Nu vet jag att det är fel.

Tacksamheten, vart tog den vägen?

Något som driver mig är tacksamhet inför det jag gör, men under den senaste tiden har jag verkligen bjudit till på en massa sätt - och vad har jag fått för det? Ett litet Tack? Ett leende? Ett "Jag hjälper gärna till"? Nej, faktiskt ingenting. Inte ens ett "Det här var dåligt". Men det kanske inte upplevs som värdefullt det jag gör, i så fall kan jag ju lika gärna sluta...

Det var väldigt länge sedan nu, men idag ska jag minsann spela på Lotto - och vinn Storkovan! :)

Möten där människor känner sig kränkta äver träck, är inte min kopp te. Hur kommer det sig att man tar sitt arbete på så stort allvar att nergrävd elefantskit är att våldsföra sig på och skymfa den privata personen? Ofattbart.

Enchilar eller para condimentar con ají

Mat är kärlek - idag var jag kär i enchiladas. Tack Hanna. :)

Min balansurgång är alltid motiverad

Alla har något som kan sätta en helt ur balans. Jag har. Jag blir arg av oempati. Vimsig av förälskelse. Ledsen av hunger. Även om man hamnar ur balans, anser jag, i stundens hetta (eller vad man ska kalla det), att min balansurgång alltid är motiverad. Fullt och fast berättigad. Ändå har jag så pass liten förståelse för människor som tappar fattningen av andra orsaker än vad jag har. "Det är väl bara att bita ihop!!" Jag är till och med beredd att dumförklara deras existens. Som Alliansen. Hur kan man inte gå igång på en stark offentlig sektor? Hur kan man inte vilja att alla ska ha det bra? Är detta ett utlopp för svenssonrasistisk ilska gentemot de som inte är nog bra, nog rika, nog svenska, nog arbetsföra, nog friska och nog ALLT???! Behöver jag parterapi med nämnd dito? Nej icke, min balansutgång är alltid motiverad. Fullt och fast berättigad!

Jag inser att jag saknat dig, kära blogg. Det är sant, du behöver inte vara så blygsam. Jag har delar av kvällen kollat in dig, trånat, känt på dig. Vi måste ha en date! Vad säger du om det? :)