Det blev så att tjejerna från Stockholm ville ha egen bil, och inte mig emot. Vi hade super i min bil på egen hand. Dock vet jag inte om jag ska skratta eller gråta, Stockholmstjejerna var sjukt dåliga på att köra bil. Rent hysteriska ville de att jag skulle visa dem vägen genom ”vildmarken”. Bilen kunde ju stanna och de kunde ju åka fel och allt det där. Det hör till saken att man inte kan åka fel. Det finns inga andra vägar att ta av på. Bara hålla bilen på vägen, liksom. Och deras bil var en sprillans ny hyrbil… fattade faktiskt aldrig deras resonemang. Men i och för sig kan det vara svårt och otäckt om man aldrig lämnat sin biljettzon på Söder.

Lars W var fantastisk. Miss Lee var också fantastisk. Men framför allt var den värmländska publiken fantastisk. Vilka hjältar och vilken energi.

Kvällen var hur lyckad som helst och jag inser att jag måsta bli lite mer spontan och verkligen ge mig ut på saker som händer.

I dag finns det planer på att åka till Ransäter Hembygdsgård. Hitintills är vi fem stycken som har anmält intresse, eventuellt dyker det upp två till. Hoppas på det i alla fall. Det är nämligen musik i form av Lars Winnerbäck, och Ransäter ligger ju inte så fasligt långt bort. Och ledig är man ju! Semester är fan ett skönt ord. Så vi får se hur kvällen förlöper. Biljetterna är inte inköpta, men det borde lösa sig.

Inom den närmsta framtiden är det promenad in till Central Park som gäller för att avnjuta annan dansant underhållning. Fika borde även knökas in.