Bara de utklädda får ta

Nu har jag firat mitt hemmavarande med att sova. Det är så otroligt skönt att bara kunna lägga sig mitt på dagen. Visserligen är det väldans varmt i mitt rum, då solen ligger på mot en av väggarna men att vakna i värmepanik har sina ljusa stunden också . Resten av dagen ska jag ägna åt att nalla av påskkärringarnas godis, trots att min mamma vid flera tillfällen påpekat att de bara är de utklädda som får ta.

Tänk hur det kan vara

Det är märkligt hur saker och ting är. Nyss var jag och fikade med min moster och min mamma och hur ofta händer det att det kommer fram folk till ens bord i en stad, som jag vanligtvis bor i, och vill diskutra stickmönstret på ens vantar och jämföra det med sin egen dalslandsmössa som råkar finnas i nära till hands i innerfickan? Och hur ofta händer det att butiksbiträdet, där jag inhandlade en svart huvtröja, skriker ut till hela affären att hon ska göra ett ägginplantat för att skaffa barn, helst två barn förståss (målmedveten som hon verkar vara), för att hon har haft cancer i livmodern? Och hur ofta händer det att en äldre tant kommer ut från blomteraffären med en massa blommor som hon skämtsamt på grov dialekt förklarar att hon ska piffa upp klänningen hemma som "Kitty i LÄTS DANS". Folk är för jävla härligt spontana här! :D Hur som helst, jag fick mitt fika och förutom tröjan som jag tidigare skrev att jag inhandlat så har jag även köpt en stavmixer med allehanda tillbehör...

Jag har fått ett uppdrag, eller snarare tagit på mig ett uppdrag. Jag ska fotodokumentera hur det ser ut hemma hos mig här i Dalarna så att jag kan visa upp det för mina kollegor. Så jag får väl börja lite mått med det.

Home sweet home

Först tåg i ett par timmar tillsammans med andra människor som också skulle till lite mer nordliga breddgrader, sedan bil några timmar till med gatuköksmat i näven och Kridänsklervåterrevajvel på radion så var jag åter hemma i Dalarna. Väglaget var inte det bästa och vi passerade en del avkörningar, men vi tog oss hem säkert i alla fall. Nu så är det umgåsning som gäller.

Det här är en vätska som produceras av däggdjurshonornas mjölkkörtlar och den innehåller sjukt mycket kärlek...

Dalarna är fantastiskt på många sätt. Till och med på mjölkpaketen så är det kärlek. I Dalarna vet man också att ordet mellanmjölk ska avstavas, är inte det LOVE så vet inte jag...

Nu och om ett tag

Jag är i Falun och just nu finns en potatissoppa i min magsäck. Om ett tag kommer jag att vara i Borlänge och då är potatissoppan borta. Kanske finns där något annat.

Sista dagen på arbetsveckan...

Sista dagen på arbetsveckan och jag ser fram emot att få beta av den. Lektionerna är så gott som klara och fredagar är på något sätt trevliga även om det är tung belastning på schemat. Folk försvinner i stor skara efter lunch och korridorerna är så där behagligt tomma när jag tillslut får låsa och gå hem. Jag har ju dessutom en massa trevligt med mig i dag, som mina nya lurar och lite nytt att lyssna på. Om jag får tid att göra det är en annan fråga, men bara tanken på det gör gott. Som ni förstår så ska jag dessutom åka till Falun i eftermiddag, eller der blir väl kväll innan jag är iväg, och det hoppas jag kommer att bli hur bra som helst.

Jag har planerat in diverse andra grejer med som kommer att hända till veckan. Bland annat ska jag och ”rummet” och fika på Café Deed. Det tror jag kommer att bli jättebra. Vi har bara varit ut en gång tidigare på något utanför skoltid, och det var när jag fyllde år förra gången, och det var hur trevligt som helst, förutom att jag var lite sjuk och hade feber. Vi är ett ganska spretigt gäng pedagoger, men det funkar skitbra. Så jag ser fram emot torsdag!

Nu ska jag dra till jobbet, för en sista ansträng innan det bär av norrut.

Sökes: mas och kulla

Planerna inför helgen är så gott som spikade. Det blir en tripp till Dalarna, med diverse evenemang på agendan. Så nu känns det lite bättre när man har något att se fram emot. Jag håller på att få smått panik här bland alla måsten och tröga människor. Nä, lite mer knätoffs i sinnet och det här stället skulle kunna vara rätt så beboeligt, men det lär väl inte hända... och där ser du, bäste läsrare, att det är lätt att falla in i mentaliteten... Måste göra något åt situationen innan den etsar sig fast för alltid! Jag har faktiskt kollat runt på lite jobbannonser. Kanske finns det perfekta jobbet någonstans... Eller så måste jag skaffa en jävligt bra dockningsstation, för just nu skulle jag behöva en överdos positivitet. Min förhoppning är att jag ska få det av diverse kullor och masar i helgen. Fridens så länge, kära blogg!

Mina nycklar ligger 25 mil bort!

Under helgen har jag varit i Dalarna, vilket jag får återkomma till senare, orkar inte riktigt nu. Och vad har jag lyckats åstadkomma? Jo, jag har glömt nycklarna 25 mil bort! Illa!

Flytta?

Egentligen borde jag väl blogga skiten ut OS, men precis som våra svenska idrottsmän och kvinnor verkar ha gjort, har jag också kommit av mig vad avser ämnet. Men det är en annan grej som dykt upp… jag har hört att tjejen som jag vikarierade för för två år sedan är gravid igen, och det lockar fram tanken om att kanske ta tjänstledigt från mitt nuvarande jobb och dra tillbaka till Dalarna och kanske jobba ett år till där. Längtar ju hem, speciellt när jag känner mig ensam här i storstaden. Om möjligheten, chansen eller vad man ska kalla det dyker upp, kommer jag nog ta en rejäl funderare över det i alla fall. Älskade verkligen livet i kollektiv och min bästa vin-, fika-, promenad-, filosofi- och skvallervän där. Och miljön förstås.

Iiiha!! I dag har jag och min alldeles egna reskompis tyskturistat i Nusnäs, och som sig bör har jag inhandlat mig ett par helt underbara trätofflor i rött. Självklart pryds dessa av kurbitsar. Jag är hur nöjd som helst.