Redan i torsdags trodde min kropp att jag tagit helg. Detta ledde till att jag totalt körde fredagens lektioner på känsla, och på något märkligt sätt fungerade det hur bra som helst. I helt avslappnad anda, milt nyktert påtänd i det närmaste flummig flöt av olika andledningar dagen på. Flow borde kunna vara ett passande ord här. Och då kanske du som läser bloggen tänker att, ”jaha, men trevligt… skön helg att vänta…” och JA, visst visade det sig att det skulle bli så. För vad som väntade var redan nära anstående när jag satte mig i min bil med destination hemmet efter fredagens avslutande session. Jag skulle nämligen träffa en av mina blivande bästa vänner (kan man säga så? Jag tror ju att han kommer att bli det, eller han kanske redan är det… jaja, vi har inte känt varandra så länge, men det känns ändå som om vi betat av allt artighetstrams och landat i något skönt bara-vara-tillstånd där allt bara känns så satans bra, som man vill att det ska vara, du vet…) som då inte visste mer om Örebro än att jag bor här för närvarande. Detta möte skulle ske vid en av Örebros absoluta stoltheter om Örebroarna får säga det själva. I själva verket är det ett randigt vattentorn där suicidala varelser ibland får för sig att hoppa över kanten för att en sista gång se Närkeslätten... Ok, vi kan kalla byggnaden Svampen, så alla vet vad jag snackar om. Vi skulle alltså träffas där. Punkt. Fylld av förväntan och glad i hågen (2000 steg tar det förresten från lägenheten och dit) satt jag där och väntade i höstsolen då jag blev underrättad att han minsann inte alls visste var han var och vart han skulle åka, för hans navigator hade visat fel väg. Navigatorer… jag säger då det… Men med en mänsklig navigator (och det var jag i detta fall) så löste olägenheten upp sig.
Kvällen spenderades i kulturens tecken och The dark knight tillsammans med 3 för 15-Mentos avnjöts på Filmstaden. Man borde gå på bio oftare. Så är det bara.
Lördagen skulle visa sig innehålla lite mer action. Det visste jag dock inte när en lugn morgonpromenad runt Rynningeviken igångsatte dagen. Som jag sa i ett tidigare inlägg så var planerna att åka till Klockhammar för att lyssna på en kollega som skulle spela med sitt band, Greystoke, på en fest för att dra in pengar till Klockahammars fotbollsförening, eller något liknande lag. Är inte så intresserad så jag kommer inte ihåg vilket… dock förändrades dessa planer när jag och mitt besök sprang på ett anslag om ett evenemang i Stadsparken, Summer almost gone. Så så fick det bli helt enkelt. Inget Klockhammar, men Stadsparken i stället.
En annan av mina kollegor, som senare skulle bli föremål för diverse spe, tyckte också att planen var lysande. Han dök upp lite senare under kvällen och briljerade i mitt hemmagjorda, jävligt nördiga, grammatikspel. Ja, du hörde rätt. Vill du testa en fråga kanske? Ärligt?! Ok, vänta då så ska jag fixa en… eller två… (springer i väg och hämtar spelet).
Hur många rotmorfem finns i ordet olycksfallsförsäkring? Vilket genus har ordet parasoll? Vilken av följande meningar har inskränkt betydelse? a) Jäger är inte bra om man dricker för mycket av det. b) Man serverade oss utsökta snacks. c) Tycker du om coca-drinkar?
Men jag förstod ju att detta med grammatikspel inte är någon direkt partyigångsättare, och det var inte svårt att se grammatikskräcken sprida sig i rummet, speciellt hos min gäst, som förmodligen tyckte att språknivån blev otäckt tung att andas i. Sorry!
Mellan grammatikspelet och Square, som visade sig vara en helt underbart underhållande band, hände det en massa. Öl… chirre, dirre… och några timmar senare, faktiskt så sent som på söndag får jag följande meddelande, som förmodligen förklarar bättre vad som hände under kvällen än om jag ska göra det:
Jägarmästaren klämde av nådaskottet nånstans nära Harrys tror jag för det var en stund efter det som jag upptäckte att jag gick med en helt annan grupp människor. Vad gäller min hälsa så mår jag ungefär som jag förtjänar.
Efter att ha börjat spy, ännu en stund senare, beslutade jag mig för att försöka ta mig hem. Gick då mot Resecentrum, hamnade vid Rusta!!!? Hittade till slut men hade då missat 22.40-bussen så jag började då gå och hann ändå till Kvinnerstatorp (och detta utan pedometern) där jag väntade ca 10 min på 01.50-bussen, klev på, sov förbi mitt stopp, fick gå tillbaka ca 1 km, och anlände slutligen i mitt hem utmattad och dyngsur samt gick till sängs.
Upptäckte också just att det sms jag trodde mig skicka till dig vid 23-tiden (”Tja. Har tappat bort både er och mig. Spyr som en räv. Åker hem. Tack för kväll. Hörs och syns! (Namnet på min kollega)”) hamnade hos en av (Namnet på kollegans fru) fd arb.kamrater (fuck, fuck, fuck!)!!! (Hennes namn börjar ju för fan inte ens på U!) Jag ska aldrig mer dr…
Och söndag… Jag får återkomma med den. Orkar inte just nu. Jobb i morgon, och jag är inte färdig med det jag borde ha gjort. Buhu… Attans. God natt kära blogg. Vi ses i morrn.
