Det blev så att tjejerna från Stockholm ville ha egen bil, och inte mig emot. Vi hade super i min bil på egen hand. Dock vet jag inte om jag ska skratta eller gråta, Stockholmstjejerna var sjukt dåliga på att köra bil. Rent hysteriska ville de att jag skulle visa dem vägen genom ”vildmarken”. Bilen kunde ju stanna och de kunde ju åka fel och allt det där. Det hör till saken att man inte kan åka fel. Det finns inga andra vägar att ta av på. Bara hålla bilen på vägen, liksom. Och deras bil var en sprillans ny hyrbil… fattade faktiskt aldrig deras resonemang. Men i och för sig kan det vara svårt och otäckt om man aldrig lämnat sin biljettzon på Söder.

Lars W var fantastisk. Miss Lee var också fantastisk. Men framför allt var den värmländska publiken fantastisk. Vilka hjältar och vilken energi.

Kvällen var hur lyckad som helst och jag inser att jag måsta bli lite mer spontan och verkligen ge mig ut på saker som händer.

Fika på Annas, helt underbart. Latte och morotskaka. Hembakat så klart. Här finns många märkliga karaktärer. En av dem satt vid vårt bord på konditoriet. Han mockade in snus med samma sked som han åt sin bakelse. Jag undrar om han svalde, för under läppen hamnade det då inte. En bekant var även där. Hon har bantat hela sitt liv, men har inte fattat att alla friterade menyer och fikabröd bidrar till volangerna. Nu har hon bokat tid för magsäcksoperation. Tragisk människa. Tung femtioårskris.

Sedan har jag köpt biljett till kvällens begivenheter i Ransäter. Vi blir fem i bilen, tyvärr kunde inte alla vara med, men det kommer bli hur bra som helst i alla fall är jag säker. Vi kommer även att åka i min bil med mig som chaffis. Det ska nämligen med två tjejer från Stockholm som inte kan köra ut sin bil från garaget (!), så det känns säkrast att jag gasar. Det tog dem också två dagar att åka från Stockholm till Dalarna. Japp, jag skämtar inte… Nu ska det lyssnas in en massa Lasse W så man kan skråla med.

I morgon är det bestämt att vi ska delta i Melodikrysset live. Kaffe och radiomacka blir det. Ska du vara med?

I dag finns det planer på att åka till Ransäter Hembygdsgård. Hitintills är vi fem stycken som har anmält intresse, eventuellt dyker det upp två till. Hoppas på det i alla fall. Det är nämligen musik i form av Lars Winnerbäck, och Ransäter ligger ju inte så fasligt långt bort. Och ledig är man ju! Semester är fan ett skönt ord. Så vi får se hur kvällen förlöper. Biljetterna är inte inköpta, men det borde lösa sig.

Inom den närmsta framtiden är det promenad in till Central Park som gäller för att avnjuta annan dansant underhållning. Fika borde även knökas in.

Iron Maiden = tortyrredskap?

Jag har inte funderat så mycket över mitt förhållande till just Iron Maiden. Det har alltid varit så okomplicerat och anspråkslöst på något sätt, men jag vet att vissa ställer sig frågan om det enbart är patetiskt eller rent utav professionellt att ha hållit på lite mer än hela min totala livslängd med samma trakterande. Jag kan bara sälla mig till den sistnämnda skaran. Inget annat finns eller kommer att föreligga.

För att vara tydlig så bevittnade jag natten till i dag deras konsert i Stockholm. Och som du säkert också vet, om du läst tidigare inlägg, så hade jag ju tappat bort min julklapp som då bestod i biljetten dit och även lyckats ta ledigt fel dag… jaja, grejen är den att det löste sig, och jag är mer än nöjd med resultatet. Imponerad är väl kanske till och med ett bättre ord.

Det ska sägas att jag på intet sätt är ett superstort Maiden-fan, men jag fastnade ändå i musikföreningens grepp. Eller snarare låtarnas grepp. För de är starka. Sjukt orubbliga. Och även jag som är medioker konsument av Maiden kan gnola med i samtliga omkväden. Det borde tyda på något…

Lite av Iron Maidens signum är alla dessa tempobyten, och gissa om jag har en förkärlek till just tempobyten? Mmmm…Hm… som ett riktigt bra *PIIIP* (censur, det kan ju inte spåra ur helt i bloggen…) Eller det är klart det kan, den är ju min!!! Nu blir det klarspråk, så håll i dig: Alltså, tempobyten är som ett riktigt bra Intimt umgänge, sexuell förbindelse, parningsakt, älskog, sex, driftsliv, älska, samlag, nyp, mys, gök, ligg, skjut, nupp, gnugga kön (måste andas)… ett regelrätt knull helt enkelt! Så är det med tempoväxlingar… de leder alltid till något schyst! ;) Eller schysst och schysst… inte alltid till ett "Screeeeem for me Sweden!” men i alla fall. Ibland får man nog av för mycket fåfängligt mellansnack i dessa intima sammanhang. I natt var det på gränsen.

Så varför är jag så nöjd? 90 mil i en varm och trång bil för att stå på en gräsmatta och få ont i ryggen, skulle det verkligen vara något det? Jo, jag älskar att företa mig saker, och om dessa på något sätt kan inkludera musik och mat så kan det inte bli bättre. Jag brukar även tjata om sällskap, och även denna gång vill jag inte att de skulle ha varit några andra än de som var. Även det att bara stirra ut genom bilens fönster och se tallskogarna passera förbi gör mig nostalgisk om även lyrisk över hur underbart det är här uppe. Att sedan under ett helt dygn få umgås med dem man älskar (fast säger det alldeles för sällan) är en lyx jag är evigt tacksam över. Och sedan musiken, eller upplevelsen av den. Underbart. Hänförande. För det är ju så att jag är larvigt förälskad i Maidens backdrops, metalwailingar och plastiga Eddie-detaljer. Vet inte varför, men det funkar på mig. Ljudet kunde visserligen ha varit bättre, men showen var underhållande. Om jag dessutom måste drista mig till att tycka till om låtarna, vilket man borde i sådana här sammanhang, så måste jag nog hålla ”Aces high” och ”Rime of the ancient mariner”(måste bara pusha för Coleridge, han är fan bra!) högst. Och så har jag förstås en önskan: Jag vill ha en sådan där ”lunatic behind drums at home”. Skulle vara spännande på något sätt…

I morgon kommer det förhoppningsvis bli hur kul som helst. Får redogöra för det i efterhand. Måste sova nu. Är så trött så jag gråter.

Hur blir det med mitt sällskap?

Jag har en fundering! Det är nämligen så här att Iron Maiden-biljetten som jag tappade bort fick jag i julklapp av min syster. Rätt länge sedan nu, men i alla fall. Grejen var den att det inte bara var biljetten i presenten, utanför den så ingick även ”sällskap”. Lite lagom hemlig så där var syrran när hon presenterade den delen av presenten…hm…säkert någon baktanke…vad vet jag. Men nu undrar ju jag om ”sällskapet” har försvunnit med att jag tappade bort biljetten, eller om jag kan kräva den delen nu när jag har skaffat ny. Måste fråga helt enkelt. Och vad kan jag i så fall förvänta mig av ett sådant sällskap?

... och nu har jag bokat en ny biljett! :)

JAAAAAAAAAA!!! Jag fick ledigt! :)

Nu är det bara en biljett som fattas.

Livet – en parodi

Jag har tappat bort min Iron Maiden-biljett samt tagit ledigt fel dag!!! Vad är det som händer? Ska jag tänka att det nog inte är meningen att jag ska åka, eller vad? Eller är jag bara så totalt klantig att jag fan får skylla mig själv? Eller förhåller det sig så att jag är otränad i ordning och reda? Vill nog helst tro att det är det sistnämnda i alla fall, för då kan jag göra något åt saken… åtminstone till kommande gånger.

Eller (fjärde gången jag skriver ordet) så försöker jag göra det bästa av situationen! Jag brukar ju jämt säga att jag lever lyxliv, kanske inte hela sanningen men i alla fall, så pengar till en ny biljett har jag i och för sig. Men sedan var det det där med ledigheten…

Jag ringer till jobbet direkt!!!

De skulle höra av sig.

Då är det väl bara att vänta antar jag.

Återkommer.