Min stol gnisslar. Ett rytmiskt jämmer, som när grannarna har gjort praktik av sin könsdrift. Det är mina ben som inte kan vara stilla. De håller mig och mitt medvetande vid liv genom att rastlöst och okoncentrerat vicka fram och tillbaka. Min stol gnisslar återigen, och jag vill inte, eller framför allt bör inte, sluta vicka på benen. Denna konstgjorda andning, för att inte mentalt försvinna från mötet jag sitter i. Lekamligt lär jag på intet sätt upphöra att existera, så det är bara att hålla i aktiviteten.
Dagens agenda: komma överens. Ja, det är sant. Låter inte så besvärligt, eller hur? Det skulle inte var så komplicerat heller om det inte var för att vi inte är just överens. Dubbel eller snarare trippelnegation, jag vet. Eller några är det. Två grupper är inom sig själva samstämmiga. Totalt eniga. Men inte emellan, i förhållande till, inter… liksom.
Precis som svaret på frågan ”vad är meningen med livet” så är detta ett dilemma av samma dignitet. Nej, här finns inga enkla svar som ”42”, ”Gud” eller ”jag kan ta reda på det till nästa gång”. För kanske är det så att nyckeln till att komma överens är bortom mänskligt förstånd, kanske viktigare eller hemligare, och vars svar inte får avslöjas för mänskligheten, eller i varje fall inte för oss som i en och en halv timme ska slita med spörsmålet.
Egentligen är det ganska finurligt att komma på en så pass enkel punkt i agendan, att komma överens, som sätter stora griller i huvudet på arten homo sapiens BF-pedagogicus en solig onsdagseftermiddag i maj som denna.
Jag fyller på min kopp med kaffe och tar alldeles för mycket mjölk. Mjölk med kaffe. Jag rättar till proportionerna och lägger till en bit choklad, och vi är i verksamhet och temat är tema.
Dagens agenda: komma överens. Ja, det är sant. Låter inte så besvärligt, eller hur? Det skulle inte var så komplicerat heller om det inte var för att vi inte är just överens. Dubbel eller snarare trippelnegation, jag vet. Eller några är det. Två grupper är inom sig själva samstämmiga. Totalt eniga. Men inte emellan, i förhållande till, inter… liksom.
Precis som svaret på frågan ”vad är meningen med livet” så är detta ett dilemma av samma dignitet. Nej, här finns inga enkla svar som ”42”, ”Gud” eller ”jag kan ta reda på det till nästa gång”. För kanske är det så att nyckeln till att komma överens är bortom mänskligt förstånd, kanske viktigare eller hemligare, och vars svar inte får avslöjas för mänskligheten, eller i varje fall inte för oss som i en och en halv timme ska slita med spörsmålet.
Egentligen är det ganska finurligt att komma på en så pass enkel punkt i agendan, att komma överens, som sätter stora griller i huvudet på arten homo sapiens BF-pedagogicus en solig onsdagseftermiddag i maj som denna.
Jag fyller på min kopp med kaffe och tar alldeles för mycket mjölk. Mjölk med kaffe. Jag rättar till proportionerna och lägger till en bit choklad, och vi är i verksamhet och temat är tema.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar