Jag är för dålig på att skämmas

Jag vill bara haka på det sista inlägget. Jag säger att min verklighetsfantasi inte är acceptabel, med det menar jag förstås att den inte är det för den stora massan. För mig är den förstås på det sätt jag vill, då jag lekt med tanken ett bra tag nu, men det kan förstås vara så att jag är för dålig på att skämmas också, eller för att jag inte kan förstå att ångra det som aldrig händer. Eller så var det det där med att inte dö nyfiken… jag återkommer alltid till det som på något sätt har blivit mitt valspråk, mitt rättesnöre och norm – att inte dö nyfiken. Nä, ånger är inget att stå efter!