Jag vill inte bli så här. Jag vill tro folk om gott. Jag vill kunna lita på mina nästa. Jag vill fortsätta vara en godtrogen och naiv dåre som gör väl för mina medmänniskor, men kommer jag i fortsättningen att våga? Jag vill försöka arbeta emot desperationen som genomsyrar vår tid och egocentrismen i sin rena form. Jag vill kunna vakna upp och ge nya chanser. Men det är tyvärr när något händer som vi präglas av våra erfarenheter, ofta negativa dito. Det är då vi drar oss tillbaka från att vara blåögt berusade, och kanske med all rätt. Jag vill inte vakna upp och bli förminskad. Jag vill vakna upp och växa. Så vad säger du, ska vi hjälpas åt?
2 kommentarer:
Count me in!!! Kram kram.
Jag tror jag förstår förstår hur du tänker. Det är inte lätt att känna sig besviken (och det verkar som att du har saklig grund i att känna på det sättet), men du får lita på att det du gör är bra för dig själv. Jag har ju ingen aning om vem du är, men jag (och alla andra) kan alltid jobba för en bättre värld där jag (vi) är och verkar. Det hoppas jag att alla gör. Frid.
Skicka en kommentar