Närvaro. Att vara här. NU. Jag upplever att många lever någon annanstans. Långt där borta där gripbarheten blir svår. Närvaro. Att vara uppmärksam. Se detaljer. Att inte döma. Jag arbetar dagligen med att vara mer medvetet närvarande. Förhålla mig till smärta. Förhålla mig till dig. Förhålla mig till mig. Förhålla mig till tid. Ta sig tid. Ta in och tycka om människor. Och trotsa. Allt. Att tycka om att vara här. NU.
3 kommentarer:
Tror du att det är nödvändigt? Jag tror att man behöver kunna sväva iväg för att veta att man egentligen har fötterna på jorden.
Det räcker väl med att man påtagliga gånger blir påmind om sin mänsklighet genom smärtsamma händelser. Man behöver inte hela tiden förhålla sig till sin smärta. Man behöver inte påminna sig om sin smärta. Psyket har sina reaktionsmekanismer för vårt eget bästa, så även bortträngning och eskapism.
Och att tvinga sig själv till att tycka om sin situation gör heller ingen lyckligare, då är det bättre att ta sig ur situationen.
Du förtjänar det bästa
Jag håller med dig. Jag säger inget annat. :)
Bra!
Skicka en kommentar