”Med kärlekens tal och gåvor. Musikens mirakel. Sagans magi och oändligt mycket mera…” presenteras Tomas di Levas show Låt kärleken växa som jag i går kväll deltog i. Mitt i ett totalt mörker lyser denna ultimate kärlekspoet upp scenen med sitt vita, dock sparsamma, möblemang och sin lila kaftan. Man blir totalt lycklig och bekymmerslös i samma stund som karln sätter igång med showen för det är inte alla dagar jag mediterat tillsammans med självaste Tomas di Leva, inte heller kastat kosmiska guldbollar med samma existens. För en kort stund så har han i alla fall övertygat mig om att det att vara människa bara är en image. Att alla egentligen är superhjältar. Nästan alla i alla fall. Med klar självdistans, och ett samhällskritisk förhållningssätt behandlar han både FRA, produktionen av atombomber, sin egen hemplanet, vad som finns under kaftanen och därtill även kärlek, kärlek, kärlek. Och allt summeras med att den hand som ger frukt ska man inte frukta, och vi alla kommer ändå att sluta upp som hippies. Det är ofrånkomligt. Annars har vi inte levat…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar