Förlåt?

Det verkar ha fallit på min livslott att göra folk ledsna. Jag drog mig precis ur planerna på ett projekt tillsammans med syrran p g a omständigheter jag inte orkar tjafsa över. Det känns som om jag har nog med att få mitt övriga miserabla liv att släpa sig framåt utan att göra henne ledsen också. Förlåt, men du måste försöka förstå. Jag vet inte vad jag ska göra åt min situation. Livet här suger verkligen. Mitt jobb… ja, det är fan inget jobb heller, det är ett arbetsläger! Och hemsituationen är inte den bästa även om vissa justeringar har gjorts. Söv ner mig!