Det är helt tyst i min lägenhet. Bara jag som andas. Drar mina fötter efter golvet som trampats av många före mig. Jag lever i tystnad. Ensam. Själv. Jag försöker trivas i mitt sällskap och hitta min kreativitet. Försöker att inte sky elden.
Stapplande steg mot... ja... mot något i alla fall. Det är alltid svårt att lära nytt. Svaret på frågan måste nog ändå bli; nja... jo... ja... Men det är alltid roligare med sällskap och det kommer alltid finnas rädslor kring det som är svart och tomt.
2 kommentarer:
Trivs du i ditt sällskap?
Stapplande steg mot... ja... mot något i alla fall. Det är alltid svårt att lära nytt. Svaret på frågan måste nog ändå bli; nja... jo... ja... Men det är alltid roligare med sällskap och det kommer alltid finnas rädslor kring det som är svart och tomt.
Skicka en kommentar