Jag vet inte om det är den här tiden på året eller om jag bara har glidit in en helt vanlig period av lässug, men jag skulle hellre sitta hemma och bara plöja litteratur än att gå till jobbet. Jag har dessutom pratat med bibliotekarien på min skola om intressanta titlar och tittat på eventuella inköp av litteratur på webshoppar. Jag är verkligen verkligen verkligen lässugen. Just nu har jag precis avlutat första boken i Kjell Johanssons trilogi, Huset vid Flon, och då i naturlig följd börjat med den andra, Sjön utan namn. Så det finns att läsa framöver. 

... för övrigt finns bara två liggbara på jobbet. Ingen tillgänglig. Tur är väl det.

Jag känner mig kluven

Jag är så otroligt kluven. Jag trivs jättebra där jag bor nu. Jag har ett jobb, jag har bra vänner och kollegor, jag trivs i min stad och känner mig hemma och trygg. Jag har till och med börjat att kalla det "hemma". Samtidigt har jag träffat en människa som har kommit att betyda jättemycket för mig och som jag kan tänka mig att spendera resten av mitt liv med som inte bor i samma stad som mig. I en stad där jag visserligen också känner mig skapligt hemma, men där jag inte har vänner eller jobb, men kanske något annat att bygga på. Detta blir så otroligt påtagligt när jag ikväll suttit och tagit en efterjobbetöl, eller två, eller tre, eller... med några av mina kollegor. Jag trivs verkligen med dem och mitt jobb tillsammans med dem, även om jobbet i sig ibland kan ta död på en, själsligt, fysiskt och ekonomiskt. Jag känner mig kluven och vill att det ska gå att kombinera dessa två städer. 

Min alldeles egna Bucket list

Jag har gjort en bucket list, alltså saker att göra och sträva mot innan jag dör. Min lista är inte på något sätt klar och komplett och jag antar att de är helt ok, eftersom den är min alldeles egna, att den förändras efter hand. I skrivande stund ser den ut som följer, utan inbördes prioriteringar: 

1. Odla egna grönsaker och bär

2. Utveckla min matlagning

3. Engagera mig mer politiskt

4. Köpa en kamera och utveckla mitt fotograferande

5. Skaffa vänner som är lika bra som de jag har

6. Arbeta för att göra världen lite bättre

7. Lära mig att småprata

8. Göra en pekbok till mitt syskonbarn

9. Springa ett maraton

10. Skriva i min blogg mer frekvent

11. Utveckla mitt alterego

12. Bli ett pokerproffs

13. Göra en stopmotionfilm

14. Bli vinbonde och göra mitt eget vin

15. Våga!

16. Konsumera mycket kultur i form av litteratur, filmteater, musik...

17. Bli bättre på att göra att människor känner sig speciella och viktiga för att de är det

18. Lära mig spela gitarr

19. Hitta det jag är bäst på

20. Återuppta mitt bildskapande

21. Designa stickprojekt och sälja på exempelvis Etzy eller Raverly

22. Lära mig nya saker varje dag

23. Gifta mig

24. Känna mig vältränad

25. Bli en bra förälder

26. Lära mig bättre engelska

27. Skriva en bok

28. Flytta till Dalarna och ta med mig min bästa granne och vän

29. Ha sunda och glada relationer

30. Köpa ett hus

31. Bli miljonär

32. Läsa Bibeln

33. Lära mig crawla

34. Hitta min dubbelgångare

35. Lära mig ta hand om en bil

36. Hitta det där jag är bäst på

37. Uppskatta det jag har

38. Njuta mer av livet

En hyllning

Det här är en hyllning till alla som sätter barn till världen och får dem att fungera. Jag möter så ofta motsatsen, men jag tror det finns en enkel lösning - träning. Provocerande? Ja, kanske. Men man blir bättre på det man tränar på, och många föräldrar borde träna på att vara just föräldrar.

Varför inte dela med sig av kärlek?

Jag tänkte, här och nu, dela med mig av ett gäng kärleksbrev. Det kan tyckas vara konstigt och det är det förmodligen också, men för att på något sätt skicka ut dem i eterns evighet så att de får evigt liv så gör jag det.

Sun, 13 Jul 2003 20:30

"Hej Älskling :)

Jag kanske är fånig och tjatig men jag måste få skriva av mig lite. Vet inte vart jag ska ta vägen längtar så otroligt mycket efter dig. Kan inte göra något förutom att tänka på dig. Känns bra att du verkar må så bra och att du hade det bra i Arvika. Hoppas att du får en fortsatt bra sommar, att vi kan prata ofta och att vi kan få må bra med varandra när du kommer tillbaks trots att vi är så olika. Jag vill bara vara med dig, lukta på dig, höra dig andas, se dig le, gå på bio med dig, lära mig laga mat av dig, förstå dig, behandla dig bra, uppmärksamma dig, planera ett liv med dig, åka på utflykter med dig, besöka folk med dig, prata om dig, visa upp dig och få känna mig stolt att få vara med dig, låta dig krypa upp i min famn och vila, hålla om dig när du sover, åka skridskor med dig, njuta med dig, skratta med dig, vara kulturell med dig, pyssla med dig, stoppa om dig, trösta dig när du är ledsen, lära dig spela gitarr, kyssa dig, ha mys-sovmorgon med dig, älska med dig, lära mig dans och friluftsliv av dig, utforska livet med dig, diskutera med dig, krama dig mera och mera och mera och bara låta min oändliga kärlek till dig flöda.

XXXXXXX"

Mon, 21 Jul 2003 23:19

"... Allt du gör och säger blir så stort för mig eftersom jag är så enormt kär i dig. Synd att du mådde dåligt idag men nattens samtal var så otroligt stort för mig. Du gjorde mitt hjärta och min kropp alldeles varm. Jag är så otroligt rädd att du inte ska stå ut med våra olikheter och mina brister för det finns ingenting som betyder så mycket för mig som vårt förhållande. När det fungerar känner jag mig som världens lyckligaste människa. Som igår natt när tårarna sköljde ner i glädje och längtan att få röra vid dig och känna din mun mellan mina skuldror, dina armar runt mig, dina händer på mina bröst. Jag tänker på dig jämt och pratar om dig jämt och längtar bara mer för varje dag att få vara hela tiden med dig.

Jag älskar dig!"

Tue, 22 Jul 2003 17:30

"Tack för att du svarade och tack för vykortet. Tusen saker rör sig i mitt huvud. Jag besparar dig djupanalyser du vill ju förstå mig precis som jag vill förstå dig kanske blir du lite klokare om jag spaltar ner min känslor för tillfället. Jag känner mig ensam i XXXXXX jag saknar inte mina vänner och min familj jag saknar XXXXXX jag vill ringa henne jag vill att hon ska ringa mig men jag är rädd för jag känner mig sårbar. Jag misstolkar henne lätt och tror att hon inte längtar efter mig fast jag har förstått att hon gör det. Det är inte logiskt jag älskar så det gör ont jag spricker snart av att inte ha henne här. Men det borde inte vara jobbigt för jag har ju den underbaraste tjej som väntar på mig jag önskar jag kunde visa det på telefonen, att hon ska förstå att jag bryr mig om henne att jag vill veta hur hon mår vad hon känner och vad som händer i hennes liv. Åsså gör jag bara fel så att hon mår sämre det gör ont i mig när hon har ont ännu ondare när jag har orsakat smärtan ont när jag inte vet hur jag ska göra för att bota hennes smärta och besvikelse jag tror inte det går att förstå hur stark min kärlek är till henne hur hon får mig att längta och drömma om en framtid med henne. Jag vill göra henne ledsen jag vill göra henne glad jag vill lära mig att göra saker som hon blir glad av som att ringa. Jag vill inte tänka att jag ska strunta i att ringa tills hon kommer bara jobba och sova jag vill inte ge upp bara för att det inte går bra nu. Jag har gett upp tillräckligt i mitt liv jag vill lära mig kämpa. Kämpa för att ringa, ta körkort, med ekonomin, tycka om naturen allt som kan vara till gagn för ditt och mitt välmående och vårt förhållande i framtiden. Jag vill förstå dig, jag vill känna dig, jag vill kunna behandla dig, jag vill att du ska komma och krypa ner under mitt täcke hålla om mig säga att du tror på mig, att jag kan bli tålmodig mindre egocentrisk, uppmärksamande och att du ska hjälpa mig. Känslan efter söndagsnattens samtal kändes så skönt och jag vill uppleva det igenoch vet att XXXXXX vill det också. Om det finns en gud gör så vi kan prata med varandra i telefonen och må bra."

Sun, 27 Jul 2003 16:57

"Några saker som jag gillar med min underbara XXXXXX

Hon är snäll

Hon är omtänksam

Hon är spontan

Hon kramas mycket

Hon kramas skönt

Hon är charmig

Hon är kreativ

Hon har mjuka läppar

Hon är speciell

Hon klär sig mysigt

Hon har underbar rumpa

Hon lagar alltid god mat

Hon bakar goda tårtor

Hon ger oväntade presenter

Hon botar folk

Hon är varm

Hon har fantasi

Hon har attityd

Hon kan köra bil

Hon har bra hand med människor

Hon behandlar alla med respekt

Hon är kärleksfull

Hon är ödmjuk

Hon är bäst i sängen

Hon är makalös på Ice hockey på Nintendo

Hon har sex appeal

Hon har en obetalbar läpp speciellt när hon sover

Hon har mycket känslor

Hon tittar lite på TV

Hon har roligt och fyndigt skrivspråk

Hon skriver fruktansvärt snyggt

Hon sminkar sig inte

Hon gillar idrott

Hon är världens bästa biokamrat

Hon är supermysig

Hon är lugn"

Tänkte börja med att duscha av mig 2011 genom att aningens be delar av det att dra åt helvete. Sedan tänker jag välkomna allt som vill smeka mig ömt detta stundande dito.

Nu jävlar har det stakats. Det börjar så smått bli panik med skidmil fram till Vasaloppet, men nu när det äntligen kommit snö så måste man passa på. :) Bra spår och skitkul, verkligen. En annan sak som är riktigt rolig är att chefen hört av sig om vill att jag ska komma tillbaka och jobba trots att min ledighet inte gått ut. Jag vet inte hur jag ska ställa mig till det än, måste fundera ytterligare...

Det där med att människor hoppar av bussen... Jag vill i alla fall att en hade suttit kvar någon hållplats till. Nu blev det inte så.

Jag saknar dig. Dig. Dig. Och dig.

Girardo Dottori Crucifixion - en tavla från 1928 som jag i somras såg inne i Vatikanstaten rättare sagt i Peteskyrkan. Jag blev helt såld. Helt fantastisk. Det futuristiska. Färgerna. Mmmm... :)

Jag har bott i mitt nya hem i en och en halv vecka nu. Det är klart det är annorlunda mot hur det var förut. Den stora skillnaden är så klart att jag nu är helt ensam, vilket jag de senaste åren på alla sätt försökt att undvika då jag inte har klarat av mig själv särkilt bra på egen hand. Denna vecka har visat att jag tar större ansvar för mig själv nu och det känns faktiskt bra. Ensamhet för även med sin väldigt mycket tid och jag har haft många stunder att fundera över både det ena och det andra. Samtidigt som det kan vara plågsamt inser jag att det även kan vara kurativt. Det är viktigt att möta motstånd och det är med det man växer. Jag är medveten om att jag förlorat mycket, men jag är ödmjuk inför det och förstår även att andra dörrar öppnat sig. Jag vill kunna stå stark på egen hand och jag tror att jag kan vara på väg, om än med stapplande steg, åt det hållet. Jag vill hitta nya vänner som genuint vill vara en del av mitt liv. Jag vill kunna hitta sätt att hitta tillbaka till gamla vänner också eller se till att de hittar vägen fram till mig. Jag lämnar ensamheten, om än för några dagar, i morgon och hoppas på att få duschas med positivitet.

MITT SOMMARLOV

Det var min sista dag i skolan innan sommarlovet skulle ta sin början. Jag hade gått upp tidigt för att förbereda dagen som skulle komma. Min nya examensklänning som jag inhandlat med omsorg för några veckor sedan, var nystruken och utlagd över sängen. Sängöverkastet utgjorde ett spänt skal som kramade resormadrassen och sängkläderna som rymdes därunder, något militäriskt för en åskådare som inte var jag. Men det var inte bara sängen som var i ett fulländat skick, utan hela rummet andades perfektionism. Jag hade till och med minutiöst putsat det enda fönster som fanns i kammaren. Lukten av såpa var påtaglig, nästan frånstötande. Den här dagen var speciell.

Försiktigt för att inte tvingas skrynkla till min klänning tar jag tid på mig för att drapera min kropp med det skira tyget. De ljusa färgerna klär mig och för tankarna till ett långt och skönt sommarlov. En blomsterkvast och det hela skulle vara fullkomligt.

Jag smyger mig ut i den fuktiga sommarmorgonen och mina steg har en bestämd riktining. Jag vill se utsikten från klipporna som finns här i närheten, och det är också där de vackraste blomsterängarna breder ut sig. Jag har alltid fascinerats av växtrikets sprudlande liv och färgrikedom och de dofter örterna försiktigt ger ifrån sig när solen väcker dem till liv. Jag plockar varsamt av de blommor som kantar stigen jag går på, och för varje jag väljer växer fånget i min hand och färgerna bildar en underbar palett.

***

Egentligen visste jag nog att det skulle sluta på det här viset. Nu när jag tänker efter, så var det uppenbart. Jag har alltid känt till att det är lättare om man ser smällen komma. Man hinner förbereda en defensiv, sätta fart på fotarbetet och höja garden, annars kan det lätt sluta med en golvning, vilket det hade gjort för min del. När det gäller funderingar över livet och framtiden är det som med kärlek och förälskelse. Man kan bli träffad hårt och hänsynslöst, och det är också det då det känns som allra, allra mest.

Jag hade pratat om det, det hade jag verkligen gjort. Alla var så förstående, men det var ingen som hörde vad jag egentligen berättade. Jag tog emot slag efter slag, tills dess jag hade tagit räkning och brutits ner till bara mina minsta komponenter. Sedan hade jag ryckts upp och tvingat ihop mig själv med slägga bara för att åter bli överkörd av en gigantisk bulldozer på en hårt trafikerad väg. Det kanske är förväntningarna som spelar in. Kan det vara de som avgör garden? För jag trampar vatten eller är det kvicksand jag har runt mig och allt jag kan göra nu är att gråta i tystnad. Jag är sårad och skadad och jag vill bara ge upp. Själen är döende och jag vill bli fri, men ut ur fängelset kan bara min mörka antagonist släppa mig. Jag vill leva, men inte så här. För varje leende, tår och stund av glädje straffas jag hårt. Jag orkar inte säga emot eller ens reagera.

***

Stenarna är kalla under mina bara fotsulor och när jag tittar ner på dem ser jag att jag skurit sänder ena stortån, förmodligen mot en skarp sten på vägen hit upp. Jag står på kanten, lera har sipprat upp mellan mina tår och däri har vissnat gräs fastnat. Jag känner den förmultnade lukten som stiger, men det rör mig inte nämvärt. Framför mig breder det vackraste landskapet som tänkas kan ut sig. Jag andas in morgonen och sältan från havet och jag känner hur rätt det är att vara här.

För att samla mig, backar jag några steg. Med bestämdhet låter jag kroppen få göra det den länge velat göra. Två stora steg framåt, och det enda som jag har under mig är luftrummet.

Nu faller jag snabbare. Luften känns mjuk mot min hud. Den slår armarna om mig. Jag känner otrolig lycka och eufori innan benen krossas i min kropp mot klippornas vassa kanter, precis som buketten som jag för någon minut sedan plockat, pressas sönder av trycket från mina krampaktigt knutna händer. Jag kan se mitt innehåll färga stenarna och min examensklänning, tystnaden fyller stunden, men jag är inte rädd när synen sviker.

Det kan aldrig bli bättre än när larmet klingar av och lugnet råder. Det skulle aldrig mer bli sommarlov för min del...

Texten är skriven av undertecknad 2004-04-07

Medel: Jag vill att ovanstående text ska publiceras i en lärartidning som diskussionsunderlag

Målgrupp: Lärare som huvudgrupp, som i sin tur sprider texten vidare till föräldrar eller elever genom diskussion

Syfte: Mitt syfte är att belysa värdet av att vara observant, lyhörd och inte ställa orimliga krav. Att bli medveten om att sommarlovet inte alltid behöver vara en befrielse för samtliga elever, utan även kan vara väldigt ångestladdat för vissa.

Jag har inte varit ut på flera dagar. Bara legat i sängen och levt mitt liv härifrån. Jag gör det nu också då jag skriver detta. Tragiskt? Ja, kanske. Samtidigt är det skönt att bara få vara instängd i sin egen värld för ett slag. Så gott som ingen mänsklig kontakt, förutom den nattliga gästen och tecken över internet. Tecken som dessa som kanske fångas upp av någon, kanske ingen. Som sagt, jag funderar på att försvinna för ett tag. Jag har inget som binder mig till någon plats, inte heller till någon människa eller tid. De som en gång betydde mest ville inte ha mig i närheten, så varför inte se nya horisonter och hitta nya meningar? Jag borde i alla fall gå ut, men inte i kväll. Kanske inte i morgon heller.

Jag funderar på att se mig om i världen. Vill du följa med?

Jag tycker om att pyssla som du vet och nu har jag kommit på att jag ska bli världsbäst på stop motion-film. Jag har aldrig provat, men det borde inte dröja länge tills jag kommer att. :)

Ännu en nattlig gäst

... men denna gång var gästens syften annorlunda. Märkbart berusad ville gästen helt enkelt få mig naken för att tillfredsställa sina köttsliga behov. Jag avvärjd mig så gott det gick för att fortfarande ha honom på gott humör och samarbetsvillig. Han somnade på mitt vardagsrumsgolv och därifrån kunde jag sedan snacka hem honom. Hur påverkar jag människor egentligen? Vad sänder jag ut för signaler om han trodde detta var helt ok?

En nattlig gäst

Jag tycker om människor. Även om de sviker, baktalar eller är egocentriska är de intressanta. I natt hade jag besök av en intressant dito. På varsin sida i sängen låg vi och pratade om livets stora och små frågor och jag inser att jag saknat det. Det var länge sedan någon jag pratat med faktiskt går på djupet. Mycket handlar oftast om yta eller kanske är det oförmågan att verbalisera som gör att det inte går att föra samma samtal med andra. Jag hoppas att jag får fler nattliga besök av samma människa. Det berikade mitt liv, om bara för några timmar. :)

Jag ska ALDRIG...

Ja, visst har man sagt "Jag ska aldrig" och tänkt att det kommer att vara gällande för resten av ens liv och så visar det sig att man börja rucka på jag-ska-aldig-reglerna och så är man där igen, så jag kanske inte ska säga "aldrig" den här gången heller, men jag ska definitivt undvika nyss hända händelse. Jag har nämligen försökt handla på ICA Maxi en fredagskväll runt 16... Det var fan kaos. Det var så jobbigt att jag blev tvungen att gå till kattmatsavdelningen (för där är det aldrig några människor) och lugna ner mig för att jag inte skulle bryta ihop och börja gråta i affären. Jag gillar inte folk som rör sig hur som helst. Jag ska Aldrig handla på ICA Maxi samma tid.

Och så bara händer det! Jag har alltså bidragit med en "ikryssning". Ballt? Det var nog en win win, får jag lova att säga. :)