Vad säger man?

I am Sam.


Tror det räcker så så länge.

Mycket snack, liten verkstad

Jag kan ha sagt för mycket. Jag har till och med hört kommentaren ”mycket snack, lite verkstad” anföras. Jag har nämligen yttrat att jag ska vara sjukt effektiv resten av veckan, så nu måste jag verkligen visa att det är ”verkstad” jag håller på med och inget annat.

Hur som helst så är nu biljetterna omhändertagna och det känns jättebra.

Mitt arbete tillåter en hel del, så därför tog jag mig i går en promenad in till byn för att hämta ut de beställda biljetterna till Parksommar. Men eftersom jag har lite dålig erfarenhet kring det där med hanteringen av just biljetter så är nu nästa projekt att lämpa över ansvaret på någon som har saker och ting under kontroll, och jag har speciellt en person i tanken… En riktig perfektionist.

Det är alldeles för tidigt. Jag har varit vaken sedan fem för att hinna till jobbet i tid. Jag ser fram emot eftermiddagen, då jag ska åka till Falun. Jag är nämligen ledig en och en halv dag, eller två skulle man i och för sig kunna säga om man räknar halva dagen i dag.

Fashion fades - style is eternal!

Cosmo goes ”mode”- blogging…

Det häftigaste shoppningstället just nu är Nusnäs med dess specificerade och designade utbud av fotbeklädnader och just nu erbjuder det hetaste svenska märket ”Svensk fotriktig trätoffel” ett förstklassigt skoalternativ som matchar till de flesta outfits. De passar självklart lika bra till fest som till vardag samt är lika trendigt i din gatustil som Hollywood glamour och vintage. De lyfter fram briljansen i dina fräcka väskor och fräscha assocearer. Ett måste nu till hösten!

Eller så är jag bara jävligt stolt över dem... :P

Iiiha!! I dag har jag och min alldeles egna reskompis tyskturistat i Nusnäs, och som sig bör har jag inhandlat mig ett par helt underbara trätofflor i rött. Självklart pryds dessa av kurbitsar. Jag är hur nöjd som helst.

How do you wake up from a nightmare if you're not asleep?

Dagen efter man arbetat natt brukar vara rätt seg och i dag var inget undantag. Som tidigare inlägg visar så sov jag fram till halv fyra ungefär och efter det så har jag faktiskt inte gjort så mycket. Ätit i och för sig samt kollat film. Självklart har jag inte rest mig så många meter från min säng förutom när nöden har kallat. Så jag fixade till en egen lite biosalong i min sovplats. Det visade sig att det var en bra idé en dag som denna. Så vad har jag avnjutit? Jo i film med passande tema… (och här kommer några kommentarer om den…)

Titel: The machinist

Det allra första jag reagerar över i filmen är miljöerna. En grå seg massa som omsluter allt och alla. Filmens huvudkaraktär Trevor Reznik, spelad av Christian Bale, är helt fantastisk i sin roll som paranoid grovis i en värld han inte kan få gripbar. Hans tristess, ångest och förvirring som han arbetat upp under ett år av sömnlöshet förstärks av miljöerna han vistas i och det övertygar mig. Den djupa depressionen eller melankolin är det som släpar historien framåt. Och det är det yttre som också är hans inre dilemma på något vis. Och jag dras med i dysterheten och hasar mig framåt på blödande knän. Det känns som en omöjlighet att inte göra det. Jag vill förstå, precis som Reznik försöker komma på vad som inte stämmer i hans värld.

Precis som miljöerna är deprimerande är även Reznik det. I en av de inledande scenerna kan man se hur han böjer sig över sitt handfat för att tvätta av sig en natt med sin återkommande glädjeflicka och synliggör hela kotpelaren. Varenda sena och åder gör sig synlig under ett tunt lager hud. Ljuset och sminkningen gör självklart sitt till, men framför allt är det Bales minimala kroppshydda jag som tittare reagerar över.

Redan från början förstår man att det inte är sömnlösheten som är Rezniks största problem och när det sedan dyker upp karaktärer som vi ganska omgående förstår inte existerar är detta bekräftat. Ledtrådarna till handlingen finns över allt och under berättelsens gång förstår man vad som är avgörande för storyn. Platsen (strax utanför flygplatsen med tornet i bakgrunden. Tiden (halv två). Trafiken (tung). Cigarettändaren. Gatlyktorna (som visar att det inte är ok att köra. Dessa är också ett av två objekt som har färg i filmen). Bilen (Det andra objektet som har färg i filmen). Alla post it-lappar (och symboliken och bildspråket i dessa och det är kanske också här som man för första gången anar berättelsens lösning eller motiv). Man förstår även att vissa karaktärer är viktiga så som mamman (Marie, som arbetar vid flygplatsen, som har flera funktioner i berättelsen) och så förstås pojken. Men inte minst Reznik själv. Och har man på något sätt, jag vet inte hur man skulle kunna det för det är väldigt tydligt med närbilder, färger och upprepningar, missat de viktiga delarna. Så får man faktiskt hela berättelsen berättad för sig igen i Route 666, en skräckåkattraktion som begagnas under Morsdag…

Min bedömning av filmen kommer att luta åt det högre stegen, men några maxnoteringar kommer det inte att bli. Filmens behållning är helt klart fotot, men jag tycker ändå att berättelsen bäddade för en bra avslutning. Dock segade det av något mot slutet.

Datorn på jobbet är en historia för sig. Den funkar fan inte.

Det är segt att jobba natt. De sista timmarna var en plåga. Det är skönt att komma hem. Har precis vaknat. Har nätter kvar…

Snart bär det av till jobbet. Antar att jag återkommer väl där.

Precis som många andra ställen har vi här uppe ett lokalblad där i stort sett allt annonseras i. Allt frånstubbränning och kattungar som bortskänkes till diverse evenemang finns. Och en snabb titt i bladet avgjorde gårdagens aktivitetsval – Finnmarksturen.

Finnmarken, ett stort område där det en gång bosatte sig en massa svedjefinnar skulle alltså bli målet för aktiviteten, eller snarare platsen. För aktiviteten var som en lång tipspromenad som man fick bila igenom. Med en handritad karta gasade jag genom skogen med sällskap i baksätet. Vårt ekipage vann dock inget. Ingen av oss hade egentligen koll på diverse hjortdjur och deras horn och sådant, men det var ändå trevligt och det var ju det som var vitsen.

Det blev så att tjejerna från Stockholm ville ha egen bil, och inte mig emot. Vi hade super i min bil på egen hand. Dock vet jag inte om jag ska skratta eller gråta, Stockholmstjejerna var sjukt dåliga på att köra bil. Rent hysteriska ville de att jag skulle visa dem vägen genom ”vildmarken”. Bilen kunde ju stanna och de kunde ju åka fel och allt det där. Det hör till saken att man inte kan åka fel. Det finns inga andra vägar att ta av på. Bara hålla bilen på vägen, liksom. Och deras bil var en sprillans ny hyrbil… fattade faktiskt aldrig deras resonemang. Men i och för sig kan det vara svårt och otäckt om man aldrig lämnat sin biljettzon på Söder.

Lars W var fantastisk. Miss Lee var också fantastisk. Men framför allt var den värmländska publiken fantastisk. Vilka hjältar och vilken energi.

Kvällen var hur lyckad som helst och jag inser att jag måsta bli lite mer spontan och verkligen ge mig ut på saker som händer.

Bilen är tankad och Matte och hyndorna är på G! :)

Fika på Annas, helt underbart. Latte och morotskaka. Hembakat så klart. Här finns många märkliga karaktärer. En av dem satt vid vårt bord på konditoriet. Han mockade in snus med samma sked som han åt sin bakelse. Jag undrar om han svalde, för under läppen hamnade det då inte. En bekant var även där. Hon har bantat hela sitt liv, men har inte fattat att alla friterade menyer och fikabröd bidrar till volangerna. Nu har hon bokat tid för magsäcksoperation. Tragisk människa. Tung femtioårskris.

Sedan har jag köpt biljett till kvällens begivenheter i Ransäter. Vi blir fem i bilen, tyvärr kunde inte alla vara med, men det kommer bli hur bra som helst i alla fall är jag säker. Vi kommer även att åka i min bil med mig som chaffis. Det ska nämligen med två tjejer från Stockholm som inte kan köra ut sin bil från garaget (!), så det känns säkrast att jag gasar. Det tog dem också två dagar att åka från Stockholm till Dalarna. Japp, jag skämtar inte… Nu ska det lyssnas in en massa Lasse W så man kan skråla med.

I morgon är det bestämt att vi ska delta i Melodikrysset live. Kaffe och radiomacka blir det. Ska du vara med?

I dag finns det planer på att åka till Ransäter Hembygdsgård. Hitintills är vi fem stycken som har anmält intresse, eventuellt dyker det upp två till. Hoppas på det i alla fall. Det är nämligen musik i form av Lars Winnerbäck, och Ransäter ligger ju inte så fasligt långt bort. Och ledig är man ju! Semester är fan ett skönt ord. Så vi får se hur kvällen förlöper. Biljetterna är inte inköpta, men det borde lösa sig.

Inom den närmsta framtiden är det promenad in till Central Park som gäller för att avnjuta annan dansant underhållning. Fika borde även knökas in.

Iron Maiden = tortyrredskap?

Jag har inte funderat så mycket över mitt förhållande till just Iron Maiden. Det har alltid varit så okomplicerat och anspråkslöst på något sätt, men jag vet att vissa ställer sig frågan om det enbart är patetiskt eller rent utav professionellt att ha hållit på lite mer än hela min totala livslängd med samma trakterande. Jag kan bara sälla mig till den sistnämnda skaran. Inget annat finns eller kommer att föreligga.

För att vara tydlig så bevittnade jag natten till i dag deras konsert i Stockholm. Och som du säkert också vet, om du läst tidigare inlägg, så hade jag ju tappat bort min julklapp som då bestod i biljetten dit och även lyckats ta ledigt fel dag… jaja, grejen är den att det löste sig, och jag är mer än nöjd med resultatet. Imponerad är väl kanske till och med ett bättre ord.

Det ska sägas att jag på intet sätt är ett superstort Maiden-fan, men jag fastnade ändå i musikföreningens grepp. Eller snarare låtarnas grepp. För de är starka. Sjukt orubbliga. Och även jag som är medioker konsument av Maiden kan gnola med i samtliga omkväden. Det borde tyda på något…

Lite av Iron Maidens signum är alla dessa tempobyten, och gissa om jag har en förkärlek till just tempobyten? Mmmm…Hm… som ett riktigt bra *PIIIP* (censur, det kan ju inte spåra ur helt i bloggen…) Eller det är klart det kan, den är ju min!!! Nu blir det klarspråk, så håll i dig: Alltså, tempobyten är som ett riktigt bra Intimt umgänge, sexuell förbindelse, parningsakt, älskog, sex, driftsliv, älska, samlag, nyp, mys, gök, ligg, skjut, nupp, gnugga kön (måste andas)… ett regelrätt knull helt enkelt! Så är det med tempoväxlingar… de leder alltid till något schyst! ;) Eller schysst och schysst… inte alltid till ett "Screeeeem for me Sweden!” men i alla fall. Ibland får man nog av för mycket fåfängligt mellansnack i dessa intima sammanhang. I natt var det på gränsen.

Så varför är jag så nöjd? 90 mil i en varm och trång bil för att stå på en gräsmatta och få ont i ryggen, skulle det verkligen vara något det? Jo, jag älskar att företa mig saker, och om dessa på något sätt kan inkludera musik och mat så kan det inte bli bättre. Jag brukar även tjata om sällskap, och även denna gång vill jag inte att de skulle ha varit några andra än de som var. Även det att bara stirra ut genom bilens fönster och se tallskogarna passera förbi gör mig nostalgisk om även lyrisk över hur underbart det är här uppe. Att sedan under ett helt dygn få umgås med dem man älskar (fast säger det alldeles för sällan) är en lyx jag är evigt tacksam över. Och sedan musiken, eller upplevelsen av den. Underbart. Hänförande. För det är ju så att jag är larvigt förälskad i Maidens backdrops, metalwailingar och plastiga Eddie-detaljer. Vet inte varför, men det funkar på mig. Ljudet kunde visserligen ha varit bättre, men showen var underhållande. Om jag dessutom måste drista mig till att tycka till om låtarna, vilket man borde i sådana här sammanhang, så måste jag nog hålla ”Aces high” och ”Rime of the ancient mariner”(måste bara pusha för Coleridge, han är fan bra!) högst. Och så har jag förstås en önskan: Jag vill ha en sådan där ”lunatic behind drums at home”. Skulle vara spännande på något sätt…

I morgon kommer det förhoppningsvis bli hur kul som helst. Får redogöra för det i efterhand. Måste sova nu. Är så trött så jag gråter.

Tårtan blev helt OK, och det kom en massa folk. Eller vi var i alla fall elva stycken, och det tycker jag är mycket, av egentligen ingen orsak alls. Som vanligt är inte min kropp byggd för sådana onyttigheter och magen känns i dag inte helt bra, men förhoppningsvis ordnar det upp sig. Snart kommer det lunchgäster. Jag har blivit som den värsta matmoran, fast jag tycker det är väldigt trevlig.

Kom precis hem från jobbet. I dag har nog varit tristaste dagen under hela sommaren. Jag vill verkligen inte arbeta med hon jag arbetade med i dag. Det går inte. Så jävla tråkig människa har jag sällan träffat. Jag har gjort mina försök till diskussioner, men jag får inga svar. Hon sätter sig till och med och äter ensam och ringer miljontals privatsamtal till sin familj. Familjen kommer även och besöker jobbet titt som tätt och innan jag åkte hem för dagen tyckte hon det var en lämplig idé att även åka hem dit och hälsa på. Den idén tyckte inte jag var särdeles bra, men bet mig i läppen och försökte handskas med situationen. Det finns inget som är så ointressant som hennes familj just nu! Ja ja… alltid säljer man sig till något. Nu ska jag lägga mig på sängen och fundera över livet.

Senare i kväll är det inbjudet till storfika och jag har fått den stora äran att baka tårta. Så tårta ska det bli.

Dagsstatus:
Låg. Bakfet och trött som satan.

Vardagslivets läckerheter

På den lokala bygrillen sitter fortfarande denna reklam uppe. Något urblekt, men i alla fall. Underbar och samtidigt inte. Förklarar nog ganska bra hur det fungerar på det här stället. Både porr och tantchoklad… Kan det bli mer jämlikt? :)

Love conquers all

Det blev kalas som jag nämnde vid förra inlägget, och jag kan bara säga att i efterhand är jag hur nöjd som helst. Fantastiskt. Kunde inte bli bättre. En hel kväll med två av mina geografiskt närmsta favoriter för tillfället. Det bör tilläggas att maten var fenomenal, precis som sällskapet. Jag har så otroligt roligt tillsammans med dem, önskade att man fick känna så oftare. Känna att man passar in, och det gör jag verkligen med dem. Puss på er om ni råkar läsa detta!

Hur som helst… här pågår det ett arbete med att bygga upp någon typ av semesteralkoholism, men jag kan inte påstå att det går så överdrivet bra. Sedan förra inlägget har jag visserligen varit på lustigheter, men det ska nog gå att förbättra ytterligare, försökte i alla fall med det på väg hem från arbetet i dag. (Ja, jag vet att jag fortfarande jobbar, och det är semester och hela den grejen… hm…) Det slutade med att jag, min allra bästa syrra och min allra bästa kompis, han är så sjuk jävla bra och jag älskar honom över allt annat, åkte in till byn och beställde flottigaste menyn på den lokala Sibyllagrillen efter att ha förtärt ett antal humlebaserade drycker och ja… nu mår jag lite sämre kroppsligt, men inte i sinnet. Middagen, avslutades med en gemensam allsång i form av en av de bästa hångellåtarna ever – Love conquers all. Lagom patetiskt och klyschigt, men va fan! Eller så får det vara dagens ledord…

Jag vill bara notera att jag lagt om planerna för resten av sommaren. I stället för Augustibuller blir det Stockholm och lite utsmyckning av min lekamen. Ja, så får det bli helt enkelt!

På något sätt känns det som om jag är på väg ner i en svacka. Jag blir ju så där ibland. Sluter mig själv och stannar upp i en massa funderade och grunnande. Jag vill finna förklaringar på tillsynes olösliga dilemman, eller vad det är jag vill... Försöker städa, både mentalt och fysiskt. I morgon har jag förhoppningsvis grötkompis. Önskar det i alla fall. I morgon ska det nämligen firas. Kalaset måste bli skoj.

Fyra i svärd. Vapenvila. Tål att tänkas över...

Min hals är ett evigt gissel.

Min hals är ett evigt gissel. Ända sedan högstadiet då en elak halsböld ställde till det, så har jag haft problem. I dag är en sådan dag då det inte alls känns bra. Redan för några dagar sedan började det egentligen, men i dag har det nog nått sin kulmen. Och jag som inte gillar läkemedel… Först Kan Yang, sedan några liter kamomillte, därefter får jag ta ställning hur jag ska gå vidare. Tänker man österländskt över min onda hals så står det för en massa saker, borde kanske ta itu med sådant också…

Känner mig som en tonåring. Sover skitlänge, har ingen kontroll på kroppen, fumlig som fan och totalt hormonstyrd. Dessutom funderar jag skitmycket över vad som händer, typ. Hur saker hänger ihop. Får grunna vidare helt enkelt…

Har: Snickrat tak. Nu: Närradiofestival.

Allt man griper sig an med har inverkan på världen. Jag tror den är lite roligare i dag, faktiskt! :)

Ärende: Dubbelt boende

Jag vet inte hur jag ska ta upp detta med min betalning av hyran med Skatteverket. Det kommer att bli svårt att visa upp något kvitto över mitt ”Dubbla boende” som jag brukar deklarera för.

Hur som helst, bullarna blev kanoners och lyxigt stora så klart, som du ser. Därutöver gjorde jag Bondkakor, inte så tokiga de heller.

Sugen? Kom förbi då! :)

Betala hyran

I dag är det dags att betala hyran för mitt sommarboende. Ingen överföring av penningar här inte, utan i stället är det bullbak som gäller. Det kommer nog bli några småkakor också. Så jag tänkte börja med att slänga ihop en vetedeg direkt. Om några timmar är det nog för varmt för att baka, så det är bäst att jag skyndar på.

Vi är födda vita, alltså ska vi vara vita!

Jag kommer på intet sätt få någon malign hudsjukdom på grund av solen i alla fall. Trodde jag allvarligt att jag skulle kunna ligga still i en hel timme? Haha, ack vad jag bedrog mig! Visserligen har jag gjort ett försök, men det både kryper i mig, på mig och under mig. I mig - för att min kropp blir så sjukt restless, på mig - för att det är en massa kräk som älskar svett, värme och gräsmatta, och under mig - för att en fleecefilt isolerar värme supereffektivt och verkningsfull på alla de sätt och vis. Fungerar jättebra på vintern, men på sommaren är den inte lika spektakulär i det hänseendet. Jag svettades alltså som helvete. Behöver jag säga att jag gav mig efter ett tag, dock träffade säkerligen några strålar min vinterbleka hydda, men solbrännan får jag nog köpa på burk om jag ska få någon. Eller så får jag resonera som min absoluta favvo-moster: ”Vi är födda vita, alltså ska vi vara vita!”

Min lilla MP3-bandare å ja, min lilla MP3-bandare å ja…

Nu har jag umgåtts med min musikmaskin i en timme bland flygfän och skit, ska nog ta mig en timme till för att göra ett försök att förändra min hudton från genomskinlig till lätt rosa.

Jag har fallit till föga!

Det är bara att erkänna. Jag har tagit på mig att jobba på min enda semestervecka! Jag sa från början att jag inte skulle gå in och arbeta på min semester, men man vill ju vara juste. Det passet har jag precis kommit hem ifrån. Så det är utfört och avklarat på enligt mig bästa sätt.

Nä då, det kanske lät värre än vad det var. Jag har nämligen, som jag sa, varit lite hygglig mot en av mina kollegor som ville vara ledig i dag för att bärga hö, så vi har bara bytt pass. Jag arbetar alltså inte mer än vad jag tänkt, eller jo… två timmar extra, och för det får jag ju sjuuuuuukt mycket extrapengar (fan va jag överdriver…). Nu får jag ledigt på en måndag i stället, vilket är skitbra. Riktigt riktigt nice!

Jag hade ändå inte tänkt göra så mycket i dag, mest fördriva tiden tills i morgon då det är lektid uppbokat lagom till kvällen. Då drar jag till grannkommunen för att diskutera djuplodande frågeställningar som kanske berör existensen eller så… önskemålet är ju att göra detta till en lagom mängd alkoholhaltig druvsaft med tillhörande flottyrkokta tunna potatisskivor, men så blir det nog inte. Sällskap får jag i alla fall, och det är ju det man vill åt, så klart. Semester på egen hand är fan trist. Fast vin och chirre hade inte varit så tokigt…hm… till lördag kanske det passar bättre? Vi får se.

Tom Tit

Tom Tits var, precis som jag misstänkte, sjukt kul! Om man är bara är lite intresserad av naturvetenskapliga experiment är detta platsen man ska vara på. Vi hann långt ifrån med att göra alla experiment, för de hade vi förmodligen behövt två dagar till, men man kan ju alltid åka tillbaka en annan gång. Det är ju bara typ 70 mil!

Jag är inte så bra på att ha semester har jag insett. Detta är min alldeles första semester någonsin och jag är redan uttråkad. Jag kan inte komma på semestergrejer, så i dag, hör och häpna, blev jag tvungen och kolla över lite jobbgrejer. Jag måste helt enkelt bli bättre på att ha semester. Ledigt på riktigt. Se till att boka upp saker så jag inte ständigt faller in på jobbet. I morgon bär det av till Tom Tits i Södertälje i alla fall. Och för att det ska kännas helt OK att springa runt där och leka och experimentera så är kusinbarnet medbjudet. Det kommer bli hur kul som helst!

Vad kan man kräva? Jag har ju semester, va fan!!!

I dag, eller för en kvart sedan för att vara korrekt, blev jag tillfrågad av en gammal elev om en eventuell date eller utgång, och i min totala förvirring hör jag mig själv ge ett samtyckande svar. Mein Gott! Måste göra något åt detta, och det är snabbt! Måste ta konsekvenserna av mitt eget kaos. Vad kan man kräva? Jag har ju semester, va fan!!!