Tjoho! Betygssnack på jobbet leder alltid till att oenigheter kommer upp till ytan. Idag var inget undantag. Jag blir bara så less på all avsaknad av professionalitet. Utvecklingsledare, up my ass!

Det kommer nog inte bli någon skidåkning idag heller, för det spösnöar (kan man säga så?) som fan ute. Det innebär ju att antingen får jag spåra själv eller så skiter jag i det. Det kommer förmodligen bli det senare. Den aktiviteten som då förväntas av mig att snöskottning, och det tycket jag faktiskt är rätt kul och dessutom bra träning. Men det får bli lite senare. Nu ska jag sätta igång med arbete. För det ska arbetas i dag med så det blir skönare att komma tillbaka till jobbet. Tja så länge.

Jag måste ha slagit något typ av rekord i att arbeta, i alla fall ett personligt. Just nu har jag inte bara ont i händerna, jag har skapligt ont i röven med. Trycksår finns det nog en risk för som det känns just nu. Ingen eller nästan ingen blodförsörjning till de lite mer fläskiga delarna och det kan vara kört! :S

Poesi mina vänner

Som du vet så sitter jag och arbetar (under mitt lov...:( ) och idag har det faktiskt gått riktigt bra. Medan jag sitter här, vid datorn som jag brukar eftersom jag inte skulle kunna leva utan en dylik, och rättar en blandning av det mesta så slår det mig att kärleksdikter producerade av pubertetsstinna tonåringar kan vara riktigt riktigt underhållande. Sanning. Klichéerna duggar tätt, men det finns en humor i dem på ett sätt som jag inte tror de är medvetna om. Bildspråket är fantasifullt, känn på den här liknelsen till exempel: "Du är som en perfekt lagad Flintastek, saftig och mör..." eller den här lilla snutten: "Det bästa jag vet är när du kommer hem och ropar mitt namn och äter min lagade mat men ibland har jag lust att blåsa skallen av dig men vad som än händer älskar jag dig – nu och för alltid...". Den inkluderar också mat, men är den inte humorisitskt brutal men ändå ja... kärleksfull? Men jag har faktiskt en favorit bland favoriter hitintills: "...med ett lakan runt hjässan och ett skägg under näsan med order från Usama ska jag skapa ett trauma som skall sätta Sverige i fasa och få Globen att rasa. Så jag gick in på Ikea för där var det rea. Det blev en kraftig kaboom, nu smakar det blod i min gom."

Precis som igår är min plan att på förmiddagen rätta en massa arbeten som jag ligger efter med, så det arbetet är faktiskt igång. Det går långsamt men bara det går framåt så är jag nöjd. Mellan arbetena har jag lekt hårfrsörska. Jag har nämligen tonat håret på min gråhårsåldersnojiga mamma... kopparrött, bästa färgen. Inte för att hon skulle behöva, men jag antar att det är känslan av att inte ha ett rödmatt hår. Jaja, själv har jag inte blivit friserad ännu men det kommer nog. Nu ska jag köra några arbeten till. See you.

Det borde vara dödsstraff på att sitta inne och arbeta när det är strålande solsken ute, så efter jag ätit lunch ska jag ta mig ut på en promenad i det underbara vädret. Hitintill har jag har faktiskt hunnit med att rätta en projektarbetesrapport och påbörjat rättningen av en annan. Det tar rätt lång tid, men det får väl göra det då. Målet är att bli klar med den andra under dagen.

Mobbing?

Det kan tyckas konstigt, med ny dator och allt, att jag inte suttit som fastnaglad vid skärmen skrivandes en massa inlägg, men jag har fan inte orkat. Datorn har inte ens varit påslagen. Men nu är det dags för tjat om mitt jobb, för det är ju det jag gör här mest. I dag var jag till chefen igen, denna gång tillsamman med en av mina kollegor och pratade med honom om ett misstänkt fall av mobbing på arbetsplatsen. Det är bedrövligt att vuxna människor beter sig som, ja jag vet inte vad. Man tycker att de borde se vad de gör, men jag är inte så säker att deras kapacitet räcker så långt. Hur som helst känns det bra att ha talat med bossen om det, samtidigt fick jag ännu en chans att prata om deras inkompetens att lagarbeta, när det bara är falskspel det handlar om.

Du ska upp till rektorn!

Jag har varit på medarbetarsamtal idag och det visar sig att min chef gillar mig jättemycket. Han sa att kommentarerna från mina medarbetare var mycket positiva och eleverna var till och med "lyriska", vilket verkligen värmde. För det är ju för dem jag är där, för eleverna alltså. Vi pratade en del om det som rör min jobbvardag, både sådant som var bra och sådant som kan förbättras. I det sammanhanget nämnde min chef att han tyckte att jag skulle passa som ansvarig för schemaläggningen i mitt arbetslag, och utan att framhäva mig för mycket så tror jag nog att han har helt jävla rätt! :) Jag sa att jag var intresserad om det kom med i min tjänstefördelning, så nu hoppas jag på det.

Det var bättre förr

Som det tydligt framgått i min blogg så finns det en rädsla för att släppa sargen och försöka ge sig ut på isen och testa innanlädret hos vissa av mina kollegor. Nej precis, det är inget nytt, men jag vill ändå skriva av mig lite frustration när jag tänker på det. Vi ska nämligen återigen försöka ha möte i vår lilla grupp för att hitta sätt att komma vidare i vår process. Vår process som för vissa av oss gått väldigt snabbt framåt medan det för vissa inte har blivit någon process alls utan snarare en sjuklig separationsångest från allt som har varit så bra, alla guldkorn som är samlade i pärmen, och all samlad erfarenhet från förra arbetsplatsen som de senast var anställda på för snart tio år sedan. För kanske var det så att det var bättre förr? Eller var det bara bättre förr för vissa grupper? För denna grupp i alla fall, eller vad vet jag om det egentligen? Det kanske är det forna man ska följa? Att svarta ska arbeta gratis och att alla kvinnor ska vara hemma och ta hand om hushållen, att alla flator och bögar ska hängas och att judarna är en synd mot mänskligheten, samt att PÄRMEN är helig!!! Det kanske är så det ändå är, och jag har inte fattat ett skit...

...och för att logga ut, trycker jag på knappen "logga ut".

Varför ska jag gå på en datautbildning som inte ger mig något mer än träsmak? Ge mig bara tid att leka lite själv så löser det nog sig med det tekniska. Människan som jag lyssnade på hade inte direkt ett anförande som passade hela målgruppen, snarare den mer dataovana delen av densamma. "...och för att logga ut, trycker jag på knappen "logga ut"." - Nähä???? Trodde jag skulle trycka på något annat!! Men å andra sidan, den positiva då, så hann jag planera upp morgondagens aktiviteter. :)

Extrem = 0

Idag har jag blivit kallad extrem när jag bara gjort mitt jobb, det som det förväntas av mig, alltså noll. Lite chockad blir man, eller så bekräftar det återigen att det antingen är en Truman show jag är med i eller den som kallade mig extrems okunskap.

Oh, and in case I don't see ya, good afternoon, good evening and good night!

Jag har skarpa funderingar på om jag är med i en egen Truman Show - en dokusopa som håller på dygnet runt och som visas upp för en annan värld som jag inte är medveten om. Jag tycker mig se en massa bevis för att det här med Truman-teorin stämmer, att det är så att jag lever i en jättestudio där allt är arrangerat. För det måste ju vara så att Rubberface, Gittan och ja, alla de andra som kommer från en annan del av ja... är skådisar som gör att det blir intressant TV av mitt liv? Jag har ju från början trott att de varit "vanligt folk", men nu inser jag ju hur Bovin spongiform encephalopati-smittade de verkligen är, för så som de är och fungerar kan man väl inte vara på riktigt eller? Det måste vara spelat. Helt säkert. Finns inget annat. Men vem är då producenten som driver med mig? Och framför allt, var är dörren ut?!

Terrierattack på jobbet

Det ska erkännas att jag haft lite dåligt samvete denna vecka för både miljön och min egen träning nu när jag åkt bil till jobbet. Därför har jag idag spinnat två timmar! Ja, jag vet... det kanske var att ta i, och jag känner faktiskt i knäna redan nu att det blev lite mycket, men mitt samvete har stillat sig något av det och det var ju det som ändå var syftet. Vidare har de underhållande diskussionerna fortsatt på mitt jobb, och idag deltog "Gittan" som fullkomligt briserade i någon typ av terrierattack. Jaja... ibland undrar man ju om det här med perspektivseende helt har gått vissa förbi, men å andra sidan så är ju verbalt sinneslösa detonationer ändå rätt kul...

Så här kommer det att bli

Jag tänkte att jag skulle försöka mig på att se in i framtiden, så långt som till fredag faktiskt. Alltså tänkte jag berätta om gårdagen, och för dig som nu är helt förviddad så är det alltså i morgon vi snackar.

Jag kommer att komma ganska tidigt till jobbet, ungefär 07.30, för att städa undan mina högar på skrivbordet och därefter göra en del IG-varningar. IG-varningarna kommer att ta ett tag att göra eftersom det är en del elever som inte riktigt visat att de kan de som de ska kunna. Undertiden som jag gör detta kommer jag ha ett spännande och roligt samtal med mina kollegor på rummet som kommer att vara uppklädda och muntra. Själv kommer jag bära jeans och någon överdel som passar bra till eftermiddagens spritfest.

Jag kommer att fika med min klass och kommer att tycka att det egentligen är rätt tråkigt men jag kommer att spela med och skratta klämcheckt och vara så där härligt kameleonttrevlig som man kan krysta fram ibland. Därefter kommer jag att gå till aulan för att se en show som skulle kunna vara mer genomarbetad, men jag kommer att tycka den är rätt trevlig tack vare att jag känner igen elever som är med i den. Jag kommer att känna igen rätt många.

Därefter kommer jag att äta en jultallrik fylld med en massa mat som jag kommer att sålla rätt regält i. Jag kommer att äta allt kladd och peta bort allt som är kryddat med konstigheter. Jag kommer att dricka kall glögg och tycka att det mest är skit, men jag kommer att sitta vid bordet med plastdukning och säga trevliga saker precis som det förväntas av en. Jag kommer att tycka att det är larvigt när personalkören sjunger julsånger och jag kommer även tycka att talen som ledningen har är larviga.

Efter maten så kommer jag att gå tillbaka till aulan och få en julklapp som jag kommer att klassa som onödig konsumtion. Den kommer att ta plats på vinden. Det kan hända att jag ger bort den också.

Sedan börjar det roliga. Jag och mina kollegor kommer att sitta på mitt rum och flamsa och sedan kommer vi att dra in till stan för att börja lovet på riktigt. Därefter kommer jag inte minnas något (jag har visserligen aldrig drabbats av minnesluckor förut, men varför skulle inte i morgon kunna vara första gången?) på grund av stor alkoholkonsumtion (men jag kommer att ha skitkul :D) förrän jag kommer att utvärdera hela min spådom på fredag. Så blir det.

Aaaah!!! :@

Du har jag och min bästa kollega varit till cheriffen igen för att gnälla, eller snarare skrika ut vår frustration över stoppklossarna som nupit och gett sig fan i att ge med sig.

Lucia och rock

Ok, jag har inte bara ett jävulskt horeri till jobb, jag har ett skapligt underbart också ibland. Natten till idag var jag och bedömde ett projektarbete i Hällefors - LUCIAROCKEN. Det är inte alla dagar man får chansen att lyssna på rock i Hällefors på arbetstid. Det var dessutom min första gång i byn, vilket i sig var en upplevelse. Vi, jag och några elever, åt slaskmat i byns ena pizzeria, vi tog ut pengar på ICA eftersom inte betalkort används, och vi hamnade i ett tjafs med några locals med attitydsproblem. Allt man kan förvänta sig egentligen. Men hur var nu arrangemanget? Jo, jag skulle nog vilja säga att det inte kunde blivit bättre utifrån de förutsättningarna eleverna hade. Jag hade en jättebra och trevlig kväll och det var ju det som ändå var syftet. Och så fick jag ett tips om en sida som jag måste kolla upp... ;)

Imponerad av ditt engagemang!

Lite vemodigt var det allt när mina VFU-studenter lämnade skolan för denna utbildningsperiod. Hur bra studenter som helst, och de kommer garanterat att bli sjukt bra lärare med. Finns inga tvivel. Och så fick jag en liten present... klart man blir lycklig av dessa gulligheter. :) Glögg som jag självklart älskar...

Om du inte helt ser vad som står på etiketten så ska jag hjälpa dig: "Imponerad av ditt engagemang! Tack för bra diskussioner och feed back, det betyder massor..." Sedan följer en julhälsning från avsändaren. Och ja, jag måste säga att jag faktiskt tycker att jag gjort en bra insats med VFUarna, självklart finns det alltid önskemål om mer tid, men det är en annan fråga som jag inte rår över.

Hej så länge!

Bra saker

Nu ska jag ta fasta på några bra saker: Jag har haft några riktigt bra och utvecklande samtal med elever angående måluppfyllelse. Vi gick ur samtalet överens och peppade att fortsätta arbeta, vilket borde vara så bra som det möjligen går att bli på den fronten. Jag har även fått en present i dag av min allra bästa kollega (mellan 08 och 16.30 är han det, annars är han bara bäst). En påse vars innehåll man blir jävligt glad av om man äter det. Godis! :) Sedan har jag haft ett bra arbete med mina VFU-studenter också, så jag får nog vara rätt nöjd i dag faktiskt.

Akut skaderisk

Den här fredagseftermiddagen/kvällen blev något annorlunda än de vanliga. Jag brukar ju säga att min arbetsplats lika gärna skulle kunna ge mig nyckeln så jag kan låsa efter mig då jag verkar vara den sista att lämna bygget vid den tidpunkten jag drar. Idag blev jag utslängd. Otippat men behövligt och absolut rätt och riktigt. Anledningen: Arbetsmiljöfråga rubriserad "Akut skaderisk". Det är helt enkelt så att byggnaden jag arbetar i håller på att rasa in. Det är sant! Så all verksamhet är över helgen inställd. Så får vi se hur de tänker lösa problemet tills jag ska tid på måndag igen.

Förena nytta med nöje

Visserligen var det lördag igår men att arbeta har ju inte hindrat mig före trots att det är helg. Grejen denna gång var att min allra bästa vän och kollega här i staden kom över på besök för att vara med i skapandet av arbetsmaterial. Hur bra som helst. Så när jag nu skriver detta finns det en jättebra idé och ett skelett att hänga upp en massa "litteraturkött" på. Bra va? Jag tycker det känns så i alla fall.