Här har man gått i total ovisshet om att min sambo varit krigsplacerad, alltså haft en personlig tilldelning av uppgift inom försvaret. Jag skulle inte ens med allt rödvin i världen kunna se honom i en krigssituation. Vad hade de tänkt att min pacifist till sambo skulle ha gjort i ett krig? De måste ju ha fattat redan när han låg inne och tränades i att försvara vårt arma land mot yttre hot att det inte var så mycket "döda" i honom. Men det är klart, han skulle säkert kunna göra fina ombonade skyddsrum med puffade kuddar och fruktkoncerver. Eller så skulle de verkligen kunna vässa försvaret, eller förändra det aningens... kanske ett verbalt försvar, för där vinner man aldrig! Hur som helst, idag kom beslutet om att han inte längre behöver rycka in om det mot förmodan skulle komma något elaksinnat land och ta alla bra saker vi vill ha för oss själva (vilka det nu skulle kunna vara), eller våra kvinnor (några kan jag ju faktiskt tänka mig att skicka över till andra laget) och barn (som om männen är mindre värda i dessa sammanhang...). Ja ja, inget krig bli det i alla fall, och nu när jag skriver det känns det ändå lite snopet att jag aldrig fick se honom i en vapenfri krigssituation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar