Då var jag tillbaks till gnällets huvudstad. Det känns tungt att måsta lämna all snö, mamma och pappa och min allra bästa maslekkompis, men å andra sidan så försöker jag intala mig att jag behövs här och gör ett bra jobb (för det är ju därför jag bor här just nu) med mina barn, vilket känns bra och motiverande på något sätt. Och så får jag ju träffa min andra bästa kompis, min kollega som gör att jag får roligt på jobbet... fast mest kompis är han nog trots allt, och det gör att jag faktiskt vill dit i morgon trots att jag måste gå upp sjukt tidigt och allt som det innebär. Nu: Te
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar