Jag är den omöjliga kombinationen mellan jävligt lat och jävligt effektiv, har jag fått höra. Och det är säkert sant för någon som inte vet hur det ligger till. Ibland har jag nämligen svårt att stå ut med mig själv, och idag var det en sådan dag. Det bara kryper i mig och jag vill bara för ett ögonblick stänga ner verksamheten och vakna upp när känslan är borta. Jag hatar att känna att jag är värde-, hopp- och meningslös, vilket jag ofta gör, eller att det som händer kring mig är värde-, hopp- och meningslöst. Frågor kring ens existens kommer förstås fram i sammanhanget. Så får man ångest över att man tycker så, för jag är verkligen inte i position att klaga, för på något sätt har jag ju ett förnuft också, som säger annat. Dessutom har jag allt jag kan tänkas behöva. Precis som det även kan vara tvärtom, att jag blir jävligt effektiv och engagerad och kan ibland totalt gå in i vissa projekt. Dock finns det förmodligen ingen som någonsin har sett att jag har de här sidorna, mer än mina närmaste. Hur som helst (en favvokombo av ord) så blev dagen inte någon jag kommer att plocka fram och gotta mig åt i framtiden. Imorgon startar jag om... som alla dagar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar