Jag måste ha levt i en totalt skyddad värld. För mig är inte alla män potentiella våldtäktsmän, förtryckare och våldsverkare. Och det känns som att jag är gammal nog, eller kunnig nog, att inte gripas av varken kåtslag eller moralpanik när nakna kroppar visas upp i olika sammanhang.
Så vad hände? Jo, eftersom eleverna har tagit sommarlov och vi i personalen fördriver tid så gott det går tills vi om en vecka också får lämna bygget, så var det på dagens agenda uppsatt en föreläsning som skulle röra jämställdhet. Jämställdhet anser jag är jätteviktigt att arbeta med och såg faktiskt fram emot att kunna ta del av uppslag och verktyg för att kunna arbeta med frågor kring detta med eleverna, men vad händer? Under en hel arbetsdag har jag lyssnat på en kvinna i just TOTAL moralpanik!
Direkt antog hon något typ av offerperspektiv på allt som nämndes och glömde bort att det faktiskt finns män som klart bryr sig här i världen. Män som inte slår sina fruar, män som inte stödjer den tyska hårdporrsindustrin eller män som har lika löner som andra kollegor med samma arbeten, och att man som människa faktiskt har val i livet så som att titta bort om det blir jobbigt och stötande, eller göra något åt saken. Att påklädda måste stå ut med nakna kanske inte är en så stor grej, kanske samma som att nakna måste stå ut med påklädda?
Jag anser inte att det går att bestämma hur, i vilken grad eller om kvinnorna är underställda männen eller inte, jag anser att detta är en tolkningsfråga utifrån vår samhällskultur, och det är den som påverkar vilket perspektiv vi antar i våra olika tolkningar.
Hur som helst, dagens diskussion bestod i att kvinnor förnedras, punkt slut! Men allvarligt… kolla på svensk TV-reklam. Vilken roll har mannen? Jo, han är den korkade och dumma som inte klarar av saker och ting. Är inte det förnedrade? Vad hade hänt om man plockat in en kvinna i ketchupreklamen från Felix? En kvinna som inte fattar att ketchupflaskan ska stå med korken neråt och att etiketten faktiskt sitter på sin sätta plats?
Eller det kanske är så att kvinnorna är lite dummare än männen. Titta bara på Josef Frizel, karl’n med sin dotter i källaren, som fått emotta hur många beundrarbrev som helst från kvinnor nu när han sitter i finkan. Är inte det smått galet så säg?
Eller vad vet jag? Jag är ju kvinna, och i detta sammanhang har jag klara begränsningar…
Det jag i alla fall har lärt mig av dagen är helt klart att vi måste arbeta för att få kvinnliga attribut att bli positivt laddade. Och kanske bör jag ta mig i kragen och gå ner på stan och skandera min kollegas hänförande ord: HAN HAR SÅ JÄVLA MYCKET FITTA I ANSIKTET med stolthet! :D
Så vad hände? Jo, eftersom eleverna har tagit sommarlov och vi i personalen fördriver tid så gott det går tills vi om en vecka också får lämna bygget, så var det på dagens agenda uppsatt en föreläsning som skulle röra jämställdhet. Jämställdhet anser jag är jätteviktigt att arbeta med och såg faktiskt fram emot att kunna ta del av uppslag och verktyg för att kunna arbeta med frågor kring detta med eleverna, men vad händer? Under en hel arbetsdag har jag lyssnat på en kvinna i just TOTAL moralpanik!
Direkt antog hon något typ av offerperspektiv på allt som nämndes och glömde bort att det faktiskt finns män som klart bryr sig här i världen. Män som inte slår sina fruar, män som inte stödjer den tyska hårdporrsindustrin eller män som har lika löner som andra kollegor med samma arbeten, och att man som människa faktiskt har val i livet så som att titta bort om det blir jobbigt och stötande, eller göra något åt saken. Att påklädda måste stå ut med nakna kanske inte är en så stor grej, kanske samma som att nakna måste stå ut med påklädda?
Jag anser inte att det går att bestämma hur, i vilken grad eller om kvinnorna är underställda männen eller inte, jag anser att detta är en tolkningsfråga utifrån vår samhällskultur, och det är den som påverkar vilket perspektiv vi antar i våra olika tolkningar.
Hur som helst, dagens diskussion bestod i att kvinnor förnedras, punkt slut! Men allvarligt… kolla på svensk TV-reklam. Vilken roll har mannen? Jo, han är den korkade och dumma som inte klarar av saker och ting. Är inte det förnedrade? Vad hade hänt om man plockat in en kvinna i ketchupreklamen från Felix? En kvinna som inte fattar att ketchupflaskan ska stå med korken neråt och att etiketten faktiskt sitter på sin sätta plats?
Eller det kanske är så att kvinnorna är lite dummare än männen. Titta bara på Josef Frizel, karl’n med sin dotter i källaren, som fått emotta hur många beundrarbrev som helst från kvinnor nu när han sitter i finkan. Är inte det smått galet så säg?
Eller vad vet jag? Jag är ju kvinna, och i detta sammanhang har jag klara begränsningar…
Det jag i alla fall har lärt mig av dagen är helt klart att vi måste arbeta för att få kvinnliga attribut att bli positivt laddade. Och kanske bör jag ta mig i kragen och gå ner på stan och skandera min kollegas hänförande ord: HAN HAR SÅ JÄVLA MYCKET FITTA I ANSIKTET med stolthet! :D
3 kommentarer:
Jag (look over your shoulder) var som du vet också där med relativt stora förhoppningar om genusperspektivdiskussions-innehållsanvändbarheten för mitt framtida yrkesutövande, samt, naturlisch, dess vikt för allas vår strävan efter Utopia. För för det det är jag ju. (Avtrubbad som jag är efter några år inom branschen, låg dock må hända min hopp-ribba lite lägre än din, men men.) Men vad händer efter en lovande timme eller två? Jo, originalitet vattnades ur, argumnetation med underbyggande exemplifiering övergick i fjuttigt fördolda plattityder underblåsta av "raging stereotypes from Toontown", allt medan talarens metaforiska hjältemantel vajade i den upplevda "med"-vinden (sinnevärld vs idévärld, typ). Visst fick hon tillfällelsevis ljudlig reaktion från sina mitt-emot-placerade offer men svårutrönt vore att definiera dem som vare sig bifall eller annat, ty för detta vore "att vara inne i huvudena på ljudproducenterna" en nödvändighet.
Kanske har jag sett detta fenomen förut. Detta fenomen vars yttring kan likställas vid fullkomlighet (se biblisk tolkning), eller iaf upplevd fullkomlighet (och då naturlisch endast av objektet självt), eller vid yttersta graden av envägskommunikativitet där objektet helt och hållet har förlorat kapacitetten att både lyssna och höra. Kanske har jag en eller annan gång själv varit på väg dit (men som tur är aldrig riktigt anlänt). Kanske har Mången Pedagog under stundom fallit offer för lusten att servera och på-näs-skriva i stället för att bereda väg för Farbror Insikt att komma på besök. Kanske har då denna Mången också så småning om lite smått till och med kanske rent av och utan pardon börjat tro på sina sanningar, vilket är en faaarliig bransch, ty sanningar växer inte på trän (utan oftast i huvudet på objekt stående i begrepp att verkställa fenomen).
Sorgligt är dock att det inte verkar vara alltför svårt att, med lite god förmåga och fingertoppskänsla för argumentationens krav, helt och hållet dupera sin omgivning så till den milda grad att man till och med kan leva på det man "lär men kanske inte lever". Sorgligt men inte helt förkastligt för det bådar ju gott för oss andra vars drömmar kanske eftersom - eller på grund av - världens beskaffenhet då potentiellt också statistiskt sett borde kunna gå i uppfyllelse. Den som lever lär få se för man lär ju som vi alla vet så länge man lever och leva länge lär vi iaf uppleva att vi gör om vi måste utstå dylikt igen in the future.
Hoppas Farbror Insikt kan ta sig lite tid och göra ett besök i Växjö för en man med mer fitta i ansiktet än han kan man leta sig kletig efter.
Genuspedagogik och Barn- och fritidsprogrammet
SVT och andel sänd damidrott - 5%
BF och andel manliga krav - 5%
De tre sista frihetskamperna
Tillika jag hade det tvivelaktiga nöjet att lyssna på väckelsepredikanten, förlåt genuspedagogen Katarina Brännässla.
Till saken: "De tre sista frihetskamperna"
Kampen mot sjukdom, kampen mot fattigdom och kampen för att uppnå jämställdhet och därmed jämlikhet.
Vilken kamp för då nämnda sveda och brännväxt? Hm... kanske inte någon, jo förresten, kampen mot sanningen och den akademiska hedern (genusvetenskap är ju ett just sådant ämne) och för den tendensiösa opportunismen.
En sann genuspedagog, utan källförteckning.
Skicka en kommentar