Åter tillbaka till verkligheten och vad kan man säga? Festival är fest, och fortfarande är jag lite rusig…
Känslan man får är dock smått surrealistisk när man blickar ut över festivalområdet, ett stycke betesmark som under ett antal dagar får inhägna andra varelser än de vanliga kreaturen, närmare bestämt 35 000 individer (eller hur många det blev tillslut), och detta inklämt på en area av si så där en kvadratkilometer. Alltså, en mindre stad i storleksordning av metal-nördar, eller bör man säga hängivna musikkonsumenter av genren rockmusik, var alltså samlade på ett och samma ställe. Glada i hågen, och med en bestämt intention; få en upplevelse av att må bra tillsammans med likasinnade!
Otäckt universitetsskadad som jag är vandrar mina funderingar iväg till Aaron Antonovskys KASAM-begrepp.
Ja, vet… totalt fördärvat, jag håller helt och fullt med… men ändå… kan det ha med ruset att göra?
Hur som helst… KASAM, eller känslan av sammanhang, som det också benämns, är alltså Antonovskys svar på sin salutogena frågeställning. Det som gör människor friska, helt enkelt. Antonovsky delade upp begreppet i tre delar: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet, som alla måste existera tillsammans.
Begriplighet: ”Handlar om i vilken utsträckning man upplever inre och yttre stimuli som förnuftsmässigt gripbara”. Här, på festivalen, är allt ordnat, man vet vad som gäller och när det gäller. Det finns till och med ett spelschema för de olika artisterna. Och visst är gemene metal-man och kvinna pålyssnade och vet vad de kan förvänta sig. Inget är slumpmässigt och oväntat. Man vet vad man får. Allt hänger naturligt samman, från individ till livsstil. Från mat till dryck.
Hanterbarhet: ”Handlar om i vilken grad man upplever att det står resurser till ens förfogande, med vilkas hjälp man kan möta de krav som ställs av de stimuli som man utsätts för.” Hur man hanterar det helt enkelt utifrån de förutsättningar och möjligheter som finns. Andan är vårdad, skötsam och tillåtande, och kanske är det även det som gör att festivalandet blir hanterbart.
Meningsfullhet: ”Är begreppets motivationskomponent, att vara delaktig som medverkande i de processer som skapar såväl ens öde som ens dagliga erfarenheter.” Och visst är det ändå så att de kollektiva primalskriken, och en näve i luften, gör att individerna känner sig som en del av den gemensamma världen som uppstår och existerar just då? Att det är meningsfullt att dra på sig den nitbeprydda jeansvästen och stämma upp i en gemensam ooooOOOOooooOOOOOooooo, ta en öl eller två (!) i det gröna (nu var det snarare gult på grund av vissa meteriologiska aspekter) med en broder eller syster i metal, eller traktera luft-instrument kompromisslöst. Att man känner att det är värt att satsa sitt engagemang i det som händer och bära sin band-T-shirt (Svölk exempelvis (ett skitbra norskt bearmetalband som man bara inte får gå miste om!)) med stolthet, och här är verkligen människor entusiastiska och stolta, jag lovar!
Jag vet inte om festival gör människor friskare fysiskt, mycket talar kanske för motsatsen, men mentalt, själsligt och andligt är det antagligen en bra medicin. För min del hoppas jag på att dosen kommer att räcka länge, men upplevelsen hade inte varit densamma om inte fröken Långstrumps grannar hade varit med. De gjorde min helg till en av de bästa på mycket länge. I love’em! Puss på er! :)
P. S. Jag fick hångla med Avantasia!
Otäckt universitetsskadad som jag är vandrar mina funderingar iväg till Aaron Antonovskys KASAM-begrepp.
Ja, vet… totalt fördärvat, jag håller helt och fullt med… men ändå… kan det ha med ruset att göra?
Hur som helst… KASAM, eller känslan av sammanhang, som det också benämns, är alltså Antonovskys svar på sin salutogena frågeställning. Det som gör människor friska, helt enkelt. Antonovsky delade upp begreppet i tre delar: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet, som alla måste existera tillsammans.
Begriplighet: ”Handlar om i vilken utsträckning man upplever inre och yttre stimuli som förnuftsmässigt gripbara”. Här, på festivalen, är allt ordnat, man vet vad som gäller och när det gäller. Det finns till och med ett spelschema för de olika artisterna. Och visst är gemene metal-man och kvinna pålyssnade och vet vad de kan förvänta sig. Inget är slumpmässigt och oväntat. Man vet vad man får. Allt hänger naturligt samman, från individ till livsstil. Från mat till dryck.
Hanterbarhet: ”Handlar om i vilken grad man upplever att det står resurser till ens förfogande, med vilkas hjälp man kan möta de krav som ställs av de stimuli som man utsätts för.” Hur man hanterar det helt enkelt utifrån de förutsättningar och möjligheter som finns. Andan är vårdad, skötsam och tillåtande, och kanske är det även det som gör att festivalandet blir hanterbart.
Meningsfullhet: ”Är begreppets motivationskomponent, att vara delaktig som medverkande i de processer som skapar såväl ens öde som ens dagliga erfarenheter.” Och visst är det ändå så att de kollektiva primalskriken, och en näve i luften, gör att individerna känner sig som en del av den gemensamma världen som uppstår och existerar just då? Att det är meningsfullt att dra på sig den nitbeprydda jeansvästen och stämma upp i en gemensam ooooOOOOooooOOOOOooooo, ta en öl eller två (!) i det gröna (nu var det snarare gult på grund av vissa meteriologiska aspekter) med en broder eller syster i metal, eller traktera luft-instrument kompromisslöst. Att man känner att det är värt att satsa sitt engagemang i det som händer och bära sin band-T-shirt (Svölk exempelvis (ett skitbra norskt bearmetalband som man bara inte får gå miste om!)) med stolthet, och här är verkligen människor entusiastiska och stolta, jag lovar!
Jag vet inte om festival gör människor friskare fysiskt, mycket talar kanske för motsatsen, men mentalt, själsligt och andligt är det antagligen en bra medicin. För min del hoppas jag på att dosen kommer att räcka länge, men upplevelsen hade inte varit densamma om inte fröken Långstrumps grannar hade varit med. De gjorde min helg till en av de bästa på mycket länge. I love’em! Puss på er! :)
P. S. Jag fick hångla med Avantasia!
By night...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar