Det känns som om jag fått skabb. Det kliar som fan på kroppen. Undrar om det beror på allt mögel i skolan eller att de lagt om mitt schema? Jag borde duscha. NU.

När inte tiden finns

En av mina absolut bästa vänner från universitetstiden träffade jag i helgen i samband med en modevisning som visade miljömedvetna kläder. Det var verkligen roligt att träffa henne igen. Det är alldeles för långt mellan gångarna. Förut var det mer naturligt när vi läste samma kurser och arbetade tillsammans. Nu bor vi på varsin sida av stan vilket inte borde vara ett problem, men vi båda har arbeten som tar mycket tid, och det är faktiskt den stora orsaken. Lite dåligt samvete får man allt, men vad ska man göra åt det när inte tiden finns?

Undrar om Gud är arg

Antar att Gud är arg nu och kommer att vara det resten av dagen, för jag sitter och arbetar på självaste vilodagen, men hon kanske går att resonera med… Jag ska nog göra ett allvarligt försök i alla fall. Hon borde se att jag har för mycket att göra för att hinna under veckan som kommer. Det kan nog vara trevligt med en pratstund i vilket fall som helst.

Arbetena jag sitter och rättar har jag hunnit med till hälften och hitintills har jag stött på endast ett godkänt exemplar. Eller godkänt får jag förstås inte säga, men den har godkända kvaliteter. Alla andra är, hur ska man uttrycka det, vidareutvecklingsbara… Äh, de är mest skit faktiskt. Ibland funderar jag på om detta är elevernas absolut första etta, för några förkunskaper har de knappast.

Hur som helst, det här med att snacka med Gud… Det känns som om jag glömt bort henne på ett tag. Ska nog ringa upp…

Patrik 1,5

Under veckan fick jag en förfrågan om att följa med på bio. Filmen Patrik 1,5 var filmen som skulle avnjutas. Något skeptiskt tackade jag ändå ja till erbjudandet och i går var alltså dagen för besöket. Eftersom det var den sena föreställningen (21.15) som var aktuell för gruppen hann jag och min sambo trycka en Soft Taco på Pacos som uppladdning innan.

Patrik 1,5 – Min fördom var att det skulle bli en medelmåttigt pinsam svensk humorrulle med överdrivna homostereotyper, men vad händer?... Det jag gått och förväntat min, infinner sig aldrig, och Patrik 1,5 visade sig vara en film som både utmanade mina tankar och underhöll på ett strålande sätt, och Gustaf Skarsgård har verkligen avancerat i mina ögon.

Den som lever får se...

Brukar du fundera över om det finns avsikter med händelser i livet? Att vissa omständigheter skulle kunna vara tecken för något annat, eller kanske ett omen, varsel, förebud... (kalla det vad du vill)? Det händer att jag gör det, ibland i alla fall. Idag var det ett sådant tillfälle. Jag vet inte om jag tidigare berättade att jag beställt lite musik? Tror att jag gjorde det i alla fall. Jaja… i dag kom äntligen mitt lilla vadderade paket innehållandes min order. Grejen var att den inte alls stämde överens med vad jag hade förväntat mig att skulle ligga där. Visserligen var det skivor, men inte de korrekta. Och det är här min inledande tanke kommer in i bilden. Är det så att detta skulle kunna betyda något för min framtid på något sätt? Är det så att någon typ av Rap Metal skulle vara pusselbiten som förändrar en del av mitt liv? Qui vivra verra.

Café Deed är mitt Central Perk!

Med en kaffebiljett i fickan och ett glatt humör i hela kroppen efter en bra diskussion med min rektor, träffade jag ”rummet” på Café Deed. Caféet visade sig vara ett riktigt trevligt tillhåll och jag blev storförtjust nästan med en gång. Innandömet – ett gäng omaka möbler som ställts i små grupper och gjorts mysiga med kuddar och diverse lyktor. Inne i lokalen var en blandning av människor, allt från mitt lilla lärargäng till straight edgare och clowner… Sanning, det kom faktiskt in två stycken medan vi var där. Det kan ha att göra med att kulturskolan ligger vägg i vägg. Stämningen var i alla fall skön och rättvisekaffe och chokladkaka gjorde sig gott till en cirkulerande gitarr som råkade hamna vid vårt bord. Miljön och atmosfären gjorde verkligen sitt till att väcka de smått slumrande författardrömmarna till liv igen. Jag och min kollega såg oss själva i ett töcken av lap tops, en massa rättvisekaffe och sjukt mycket tid och kreativitet sittandes på Caféet och bara skapa skiten ur all existens. Oj, jag kanske tog i, men fan… det skulle vara gött som satan. Känslan jag hade när jag belåten och tillfreds vandrade hem var, att jag vill göra Café Deed till mitt eget lilla Central Perk! Ok, du måste bara kolla in stället i fall du får en massa tid över: http://www.cafedeed.se

Vill du hjälpa till?

Mitt hem håller på att totalt sunka igen. Jag måste göra något åt saken. I vasken frodas bananflugorna, på golvet växer sig en heltäckningsmatta till och tvätthögarna går snart att bestiga. Om detta eskalerar så kan det bli ett fall för hälsovårdsmyndigheterna. Vårdligt är det i alla fall, om inte annat så är det det för psyket. Shit, jag måste verkligen röja. Än så länge har jag inte så många vidlyftiga planer för helgen, så detta borde göras till en. Ja, det får det fan bli. Jag ska städa till helgen! Vill du hjälpa till? Tänkte väl det…

Jag har dator

Jag har hunnit rätta två arbeten till i dag, vilket är ett pyttesteg mot slutet på högen som jag vill ha genombetad tills på måndag. Jag kommer kanske inte att hinna men jag satsar på det i alla fall. Diverse irritation har det så klart varit på jobbet även i dag. Snart börjar jag snart tro att det är det normala tillståndet på skolan. Jaja, en annan diskussion får det bli för tanken var att jag skulle berätta en annan grejja. Det är så här, att i mitt arbetsrum står nu en ny dator! Jag har inte sett den, men jag har pratat med Don P precis innan installationen som ska ha skett. Varför jag inte sett den är för att jag spenderat eftermiddagen ute i skogen på vandring. Vandringar är också en anledning till att jag ibland känner att mitt jobb har sina ljuspunkter. Dock var vandringen i dag inte så mycket till friluftsliv, inte för min del i alla fall, men för stadsborna kommer det att vara det. Grejen var att man hela tiden hörde trafiken på motorvägen som inte var så långt bort, och i skogen var det skyltar som berättade vad man såg, som om man inte fattar det i alla fall? Jaja, stadsbor kanske inte gör det. Det är ju såååååå svårt att förstå att det är en ”utsiktsplats” eller en ”grotta”… Hur som helst, lite skog är alltid trevligt och det är lite av mitt rätta medium.

Packa sardiner på västkusten

På något sätt har jag alltid trott att det ska gå att resonera med vuxna utbildade människor som tillsynes inte har några mentala handikapp eller liknande hinder för en sådan verksamhet, men jag blir mer och mer övertygad om att den möjligheten är bortom allt rimligt förnuft och sans. Hur svårt kan det vara att ens försöka? Rubberface är på andra sidan allt hopp. Det är bara att inse att åtgärdsprogram är slöseri med tid och resurser i detta fall. Nej, det här med att packa sardiner på västkusten, som en av mina kollegor brukar åberopa som lämpliga sysslor för släktet, kanske skulle kunna vara en lyckad aktivitet för nämnt objekt. Jag är utan att lägga alltför mycket tanketid på frågan övertygad om mitt svar.

I bland har jag världens bästa jobb...

Jag känner att jag kan bli aningens negativ ibland, speciellt när det gäller mitt jobb, men i dag har det faktiskt varit rätt bra, så jag blir faktiskt så illa tvungen att berätta det så klart. I skrivande stund, för det här blogginlägget är ihopfantiserat under en av mina lektioner (!), sitter jag och njuter i höstsolen. Inte en enda elev så långt ögat kan nå, vilket egentligen borde vara rätt illavarslande då jag/vi har orientering på schemat. Jag har börjat att beta av lite rättning också, vilket är skönt. Jag tänkte att jag skulle bli färdig denna vecka då jag nästa vecka får in 80 nya arbeten för rättning!!!

Hur som helst, ibland känner jag att jag har världens bästa arbete, och speciellt när man samtidigt kan jobba på att förlänga sommarbrännan. Jag måste även meddela att det här med hörlurarna som jag tjatat om varit en höjdare. Man hör helt enkelt inte ett skit av det jag inte vill höra och de som framkallar dessa ljud förstår att jag inte hör dem heller, vilket har lett till att jag fått några minuter extra effektiv arbetstid. Dessutom laddade jag ”bandaren” med bra rättningsmusik i morse som driver på arbetet. Det kanske till och med driver på för bra för satan vad jag har kommenterat! :)

I går blev även mitt arbetsrum datortätare, så nu har vi tre datorer på fyra personer, också underbart, men vi har blivit lovade ännu en så att samtliga får ha en egen. Detta gör ju också att det kommer att skapas mer effektiv arbetstid. Ännu en detalj som bidrar till positiviteten är att jag planerat återstoden av veckans lektioner så när som på två tillfällen. För övrigt är det Café Deed som jag ser fram emot i veckan, som jag påpekat i ett tidigare inlägg.

Förra veckan hann jag inte träna alls, men denna vecka har jag hunnit vara med på en handbollsmatch med diverse förövningar. Gött som stryk.

Ok… snart kommer nästa klass… De ska också orientera, vilket innebär att jag får ännu en timme i solen. Som sagt, ibland har jag världens bästa jobb!

Finsk afton

Det känns som om det finns ett tema för kvällen – Finsk afton. Inte det att vi dricker sprit och slåss med kniven, inte heller det att vi byggt en bastu och piskar varandra med björkris till tonerna av Jag vill leva i Europa… Nej, det är snarare så att stereon gått varm med finska metalband. En orgie i cembalo, stråkar och tempoväxlingar… Detta hör inte till vanligheterna vill jag mena och det är inte jag som drivit fram temat heller. Det är helt på min sambos bevåg, hör och häpna! :)

Helgen

Efter avslutad arbetsvecka bar färden genom skogen till Dalarna och där Falun. Som jag vid ett tidigare inlägg nämnt så var målet att träffa min syster för vidare nöjen. Och nöjen blev det redan samma kväll i form av underhållning i grannstaden Borlänge. S2, som stället heter gästades av Broder Tuk, Skyride och Astral Doors. Allt var väl egentligen rätt medioker underhållning, men det som lyfte hela underhållningsprogrammet var sångaren i det sistnämnda bandet. Mein Gott! Den killen/mannen/karln skulle kunna fronta ett större band än sina vänners. Ryser lite vid tanken faktiskt.

När vi väl var åter i Falun och nattamackan var sänkt, var det dags för att sova. Jag sov tillsammans med syrran och hennes sambo i deras dubbelsäng. Grejen var bara det att sambon lite småpackad och sömning valde fel syrra för sina nattliga verksamheter, vilket jag lite smidigt försökte avstyra så det inte skulle bli en sjukligt pinsam frukost dagen därpå, dock med mindre framgång. Så jag blev så illa tvungen att ta hjälp av syrran för att bända bort honom.

Lördagen var tänkt att spenderas i Malung, dock blev det ändring på dessa planer. Tiden i Falun drogs ut på grund av diverse shopping och annat som kom emellan, dessutom visade det sig att mamma inte mådde så bra så vi ville inte belasta henne, så när vi väl var på väg var det redan eftermiddag. Så vi beslutade oss för att bara åka till Vansbro och där bjuda in oss hos en av våra vänner i Grönalid, efter att vi först varit på spindelsafari i Saltvik förstås. Det hör till saken att jag och syrran var inspirerade av diverse provningar som nyligen skett. Så med oss hade vi köpt en massa choklad och vin. Och kvällens agenda blev att sänka dessa delikatesser och på ett låtsat sofistikerat sätt säga de rätt sakerna och så där, du vet. Vi beslutade dessutom att vi efter ett tag fick börja skicka alla de där fjantiga ”fylle-SMS:n” som man gärna gör när man blivit ”inspirerad”. Jag fick faktiskt svar av min bästis!! Puss på dig! :D

Söndagen var trögstartad. Men efter lite vattenpåfyllning och hårdbrödgås med Prästost var jag igång igen. Denna gång åkte vi ändå fram till vårt mål. Där det var meningen att vi skulle gå på en höstmarknad, vilket vi också gjorde. Men jag inser att det inte är något för mig. Med åren har jag börjat utveckla en viss panikkänsla bland för mycket folk. Det känns som om jag bara vill plöja ner alla som stöter i mig hela tiden. Uscha. Vi köpte inget där. Men på en bokhandel som finns inhandlade jag en Veggo-kokbok. Matporr – I love!

Resan hem blev lång. Först åter till Falun där jag hade min bil, och därifrån till Örebro. Trött fickparkerade jag, jag vill gärna på peka att jag blivit lite av en expert på området, utanför min lägenhet alldeles för sent för att göra något vettigt av kvällen. Ännu en helg som varit fenomenal.

Frukta inte - ät frukt...

Glömde meddela att en av mina vänner och jag ska på en upplevelse med DiLeva, så då ska det festas till rejält med örtte och frukt. Däremot är vi tveksamma om vi ska ta med egna vattenkannor... vi får se.

Peace

Nu och om ett tag

Jag är i Falun och just nu finns en potatissoppa i min magsäck. Om ett tag kommer jag att vara i Borlänge och då är potatissoppan borta. Kanske finns där något annat.

Sista dagen på arbetsveckan...

Sista dagen på arbetsveckan och jag ser fram emot att få beta av den. Lektionerna är så gott som klara och fredagar är på något sätt trevliga även om det är tung belastning på schemat. Folk försvinner i stor skara efter lunch och korridorerna är så där behagligt tomma när jag tillslut får låsa och gå hem. Jag har ju dessutom en massa trevligt med mig i dag, som mina nya lurar och lite nytt att lyssna på. Om jag får tid att göra det är en annan fråga, men bara tanken på det gör gott. Som ni förstår så ska jag dessutom åka till Falun i eftermiddag, eller der blir väl kväll innan jag är iväg, och det hoppas jag kommer att bli hur bra som helst.

Jag har planerat in diverse andra grejer med som kommer att hända till veckan. Bland annat ska jag och ”rummet” och fika på Café Deed. Det tror jag kommer att bli jättebra. Vi har bara varit ut en gång tidigare på något utanför skoltid, och det var när jag fyllde år förra gången, och det var hur trevligt som helst, förutom att jag var lite sjuk och hade feber. Vi är ett ganska spretigt gäng pedagoger, men det funkar skitbra. Så jag ser fram emot torsdag!

Nu ska jag dra till jobbet, för en sista ansträng innan det bär av norrut.

Nya lurar kräver nytt i ”bandaren”, och har jag nytt i bandaren ELLER?! Skulle kunna tro det!!! :D Jag kommer överleva morgondagen med ett lite lättare sinne och ett leende som räcker till fler.

Lurar man hör i...

Jag har fått dem nu – min belöning. Jag antar att man kan kalla det materiel lycka… men va fan… alla är vi understundom lite högerorienterade på våra håll. Jag ska testköra dem så snart jag kan! Så det är bara att skicka på kidsen…

Hur var det nu med hushållsnära tjänster?

Vem är det som går in i min lägenhet och ställer disk på min diskbänk när jag inte har tid att ta reda på den? VA? Bete er!!!

Sökes: mas och kulla

Planerna inför helgen är så gott som spikade. Det blir en tripp till Dalarna, med diverse evenemang på agendan. Så nu känns det lite bättre när man har något att se fram emot. Jag håller på att få smått panik här bland alla måsten och tröga människor. Nä, lite mer knätoffs i sinnet och det här stället skulle kunna vara rätt så beboeligt, men det lär väl inte hända... och där ser du, bäste läsrare, att det är lätt att falla in i mentaliteten... Måste göra något åt situationen innan den etsar sig fast för alltid! Jag har faktiskt kollat runt på lite jobbannonser. Kanske finns det perfekta jobbet någonstans... Eller så måste jag skaffa en jävligt bra dockningsstation, för just nu skulle jag behöva en överdos positivitet. Min förhoppning är att jag ska få det av diverse kullor och masar i helgen. Fridens så länge, kära blogg!

Om du måste välja att äta katt- eller hundbajs, vad väljer du då?

Inte direkt i brist på annat, utan snarare för att man är så sjukt patetisk har jag och min kompis kört Sanning eller Konka på MSN. Det är som att man halverat sin ålder och man tycker det är sjuuuukt intressant när den andre hade sex senast, med hur många av samma kön och om man helst vill äta katt- eller hundbajs om man blev tvingad att välja. Min kompis valde kattbajs på frågan för övrigt. Undrar hur tankarna gick för att komma fram till det?

Mat

Ibland måste man prova på lite nya grejer. Det där lät ju dumt… Så här då: Ibland måste man förändra sig i köket. Ok, jag måste nog förklara. Jag håller nämligen på att experimentera fram en ny typ av veggo-burgare eller biff eller vad man skulle kunna kalla det, som är baserad på Quinoa. Det ska bli premiär på den väldigt snart. Till den ska det bli kokt potatis och kokta rödbetor. Sedan ska jag dra ihop något såsigt till det. Kanske ett stekt ägg…

jobb...

Idag börjar jag inte förrän klockan 10.30, men lik förbannat är jag uppe 06.00 för att jobba innan jobbet. Jag måste verkligen bli färdig med det jag håller på med. Nu är i alla fall alla lektioner till dagen klara, vilket känns skönt. Så nu fattas det bara allt det andra som jag inte har kunnat sköta i skolan på grund av att jag inte har en datamaskin. Jag vet inte om jag sa det vid ett tidigare inlägg, men nu har jag skriftligen blivit lovad en dator att arbeta med i skolan. Jag har tackat min chef å det yttersta. Lite larvigt att jag gjort det, då det borde vara något man skulle kunna förvänta sig att få som standard.

Kvällsbesök

Nu på kvällen har jag haft jättetrevligt besök av två av mina föredetta elever. Jag har nämligen lånat ut lite litteratur, och som svensklärare blir man aningens lyckligare i själen när sådant händer. Det är alltid roligt med besök, speciellt från personer man bryr sig i och om.

Jag brukar aldrig ha ont i huvudet, men nu har jag det. Jag har bara sprungit runt i dag och försökt få saker uträttade, men trots det växer sig ”Att-göra-listan” längre och längre. Och jag ställer mig frågan hur lång en sådan kan bli. Exempel på att det är mycket att göra är att jag för första gången i dag har fått tag på en ledig dator för att kunna fylla i frånvaron. Tio kursgrupper under en månads tid, tar tid att fylla i…

Helgplaner

Gjorde precis ett fåfängt försökt att titta på skitprogram på TV. En ansträngning att vara som alla andra för en stund. Det gick åt helvete. Jag pallar inte med oreflekterad tarmuttömning, vilket i och för sig är bra att jag inte mäktar med. Därför sitter jag här igen, men dig; min kära lilla blogg, och funderar över hur jag ska genomleva veckan som står för dörren. Tidigare veckor har jag haft något att se fram emot när helgen närmar sig, men denna är annorlunda. Jag har inte planerat in något, vilket gör att det känns motigt att kliva över tröskeln till vardagen. Det som stärker den känslan är även att jag inte är klar med mina lektioner. Jag måste se över innehållet innan Jonny kommer. Nu slår det mig dessutom att min allra bästa arbetskamrat kommer att vara borta för Kinamöte måndag till och med onsdag, och på onsdag är det krismöte i arbetslaget. Hm… mycket att inte se fram emot, så helgen måste bli något positivt som man kan bogsera sig fram till. Förslag?

Här ska det belönas. Hörlurar och musik som kommer under veckan. Bra jobbat!!! :D

Belöning?

Nu har jag snart suttit hela dagen och arbetat. Och vad får man för belöning för det? Ja... att jag har något att komma med när jag väl ska driva igenom mina lektioner så klart, men rik lär jag inte bli eftersom jag inte får något extra av att jobba på annan tid än arbetstiden som inte räcker till. Jag borde belöna mig själv för att jag hållig i gång hela dagen. Kanske köpa de där hörlurarna jag pratat om eller spendera pengar på något annat roligt. Musik kanske? Eller bara sätta mig och helt oreflekterat insupa skitprogram på TV?

Varför ligger Vilodagen på en söndag?

Jag vet att det är Vilodagen i dag, men det är så synd att den råkar infalla varje söndag, för det är då jag oftast har mest att göra med att planera veckan som kommer, göra arbetsmaterial och så vidare. För att planera och arbeta i kapp hinner jag aldrig på arbetstid. Så i dag är det fokus på sagor och material kring det. Arbetet kommer förhoppningsvis fortgå hela dagen. Har redan skrivit en hel del...

Grillchips + öl = sant

Jag har alltid sagt att jag gillar omöjliga kombinationer, men inget går upp mot att älska en möjlig, komplett och fulländad sådan. Grillchips + öl = sant

Lägg märke till biljetterna som ligger i bakgrunden...

kollektivt boende?

Det här med att bo kollektivt har alltid varit som ett mål för mig, eller i varje fall föremål för funderingar. Nu har den tanken triggats i gång igen, som den gör med jämna mellanrum. Tänk att aldrig känna sig ensam, att dela på allt. Gillar den tanken. Dock vet jag inte vilka som skulle kunna tänka sig att flytta samman med mig på det sättet.

Amerikansk psykopat...

Har precis avslutat filmen American Psycho som jag inte varit mogen att se under flera år nu. Varför jag tagit upp tanken är för att jag utstått påtryckningar under en period, och jag har på grund av dem fallit till föga. Så nu har jag alltså sett den. Underbart att hela spektaklet inleddes med New Order.

Paco's

Ett initiativ från mina elever resulterade i att jag tillsammans med några kollegor och nämnda elever avnjöt en middag på Paco’s inne i centrum i går kväll. Det var hur mysigt och trevligt som helst. Det är gemytligt att kunna träffas utan att ha sina titlar och beteckningar, att kunna vara sig själv. Jag tror att eleverna också tyckte det var bra, och även spännande att få ta del av lite ”vuxensnack”. En hel del knipövningar avhandlades och tipsen flödade. Efter att maten tagit slut och ölen var urdrucken, kände några av eleverna att det var dags att åka hem, och andra kände för att fortsätta festen på annat håll. Själva gick vi till Bishops och fyllde på med ännu en öl… Jag gick mycket nöjd till sängs runt tre.

Nu ska jag dra i mig tröstchips och tröstdip. Något ska fan jag ha med.

Smörgåstårta? Ja, tack!

I går kväll sa jag till min sambo: ”Imorgon ska vi äta smörgåstårta på jobbet så då får jag väl ingen antar jag”. Och vad händer? Jo, jag blir utan smörgåstårta och får sitta och suga på ett äpple medan de mumsar i sig av godsakerna. Förvånad? Inte det minsta, men ledsen. Jätteledsen. För det är inte första gången detta händer och jag har varit vegetarian länge. Det är ingen ny företeelse. Det gör ju inte saken bättre att man får en sarkastisk kommentar där existensen av en vegetarisk variant på smörgåstårta ifrågasätts. På något sätt får jag känslan av att de vill att jag ska känna att jag valt bort deras gemenskap. Det har jag inte. Jag vill bara inte ha skinka…

Tillbaka till dårhuset...

Det ser ut som fan i mitt kök efter gårdagens bakning. Jag är nämligen ansvarit för fikat i ett av mina ämneslag i dag. Jag måste verkligen röja upp efter jag kommit hem från chokladprovningen i eftermiddag. Annars hoppas jag att det under dagen blir träning i form av boxning och en massa annat jobb gjort. Jag ligger efter en del... Och diskussioner lär det ska bli efter gårdagens "bryt" under mötet. Min kollega har fått ett tips om en bra psykolog som har specialiserat sig på kontorsproblematik. Det borde lyftas.

Idioter färdas i flock…

I dag var det ohållbart. Jag reste mig från mötet och gick i ren självbevarelse. Låt mig jobba och göra någon nytta i stället för att sitta där i något som har rubriken möte! Jävla chimär.

Föräldramöten

Så värdelöst det känns att slänga bort en hel kväll på ett föräldramöte. 19 anmälda och det var bara 9 som dök upp och det var de föräldrarna som verkligen inte ens behöver bry sig. Deras ungdomar är dem med minst dilemman. Men vart var de andra? De som verkligen behövde ha varit där. I en och en halv timme stod jag och min mentorskollega och pratade inför en publik som inte sa någonting. Alla hade ju redan koll på läget, verkade det som. Och så var det fika… som inte skolan kunde bjuda på. Pinsamt. Nä, tur att det inte blir några fler sådana på ett tag.

När jag åkte hem stoppade polisen mig för att kolla om jag var full. Det var jag inte.

Att raljera över den amerikanska regeringen

I söndags blev jag av med oskulden på flera sätt och samtliga har med en utflykt till Stockholm att göra. Precis… för den observante bloggläsaren så är det ju ingen konstighet vad jag pratar om. Jag har nämligen varit på konsert igen. Denna gång var det R.E.M. som stod på tur.

Morgonen efter ett kalas kan te sig på olika sätt, och min gäst mådde inte så bra, milt sagt. Med viss magträning, kallsvettig panna och ett ”jag ska aldrig…” genomled han morgonen (stackars sate). Detta ledde till att jag fick bli dagens chaffis. Inte mig emot, jag tycker det är roligt att köra bil. Dock hade jag aldrig tidigare kört i den kungliga huvudstaden, vilket skulle bli en helt ny upplevelse för mig. Det gick hur bra som helst, vi kom rätt, och det var ju det som var det viktigaste. Väl där väntade syrran, hennes sambo, Hille och Johanna. Det är alltid så roligt att träffa dem. Men så var det det här med Globen. Det var också en ny upplevelse för mig. Att slå upp dörrarna och titta in i dess röda innanmäte var lite så man tappade andan för någon sekund. Och där inne hände det…

Michael Stipe var så sjukt karismatisk – skämtade, skrattade och raljerade över bland annat den Amerikanska regeringen, vilket så klart uppskattades. Och vilket scenjobb… man kan inte tänka sig att karl snart är 50.

Hemfärden var jobbig. Jag var jättetrött. Och hade inte min gäst pratat med mig hade jag stängt ner. Men nöjd, helt klart.

Det har varit helg

Redan i torsdags trodde min kropp att jag tagit helg. Detta ledde till att jag totalt körde fredagens lektioner på känsla, och på något märkligt sätt fungerade det hur bra som helst. I helt avslappnad anda, milt nyktert påtänd i det närmaste flummig flöt av olika andledningar dagen på. Flow borde kunna vara ett passande ord här. Och då kanske du som läser bloggen tänker att, ”jaha, men trevligt… skön helg att vänta…” och JA, visst visade det sig att det skulle bli så. För vad som väntade var redan nära anstående när jag satte mig i min bil med destination hemmet efter fredagens avslutande session. Jag skulle nämligen träffa en av mina blivande bästa vänner (kan man säga så? Jag tror ju att han kommer att bli det, eller han kanske redan är det… jaja, vi har inte känt varandra så länge, men det känns ändå som om vi betat av allt artighetstrams och landat i något skönt bara-vara-tillstånd där allt bara känns så satans bra, som man vill att det ska vara, du vet…) som då inte visste mer om Örebro än att jag bor här för närvarande. Detta möte skulle ske vid en av Örebros absoluta stoltheter om Örebroarna får säga det själva. I själva verket är det ett randigt vattentorn där suicidala varelser ibland får för sig att hoppa över kanten för att en sista gång se Närkeslätten... Ok, vi kan kalla byggnaden Svampen, så alla vet vad jag snackar om. Vi skulle alltså träffas där. Punkt. Fylld av förväntan och glad i hågen (2000 steg tar det förresten från lägenheten och dit) satt jag där och väntade i höstsolen då jag blev underrättad att han minsann inte alls visste var han var och vart han skulle åka, för hans navigator hade visat fel väg. Navigatorer… jag säger då det… Men med en mänsklig navigator (och det var jag i detta fall) så löste olägenheten upp sig.

Kvällen spenderades i kulturens tecken och The dark knight tillsammans med 3 för 15-Mentos avnjöts på Filmstaden. Man borde gå på bio oftare. Så är det bara.

Lördagen skulle visa sig innehålla lite mer action. Det visste jag dock inte när en lugn morgonpromenad runt Rynningeviken igångsatte dagen. Som jag sa i ett tidigare inlägg så var planerna att åka till Klockhammar för att lyssna på en kollega som skulle spela med sitt band, Greystoke, på en fest för att dra in pengar till Klockahammars fotbollsförening, eller något liknande lag. Är inte så intresserad så jag kommer inte ihåg vilket… dock förändrades dessa planer när jag och mitt besök sprang på ett anslag om ett evenemang i Stadsparken, Summer almost gone. Så så fick det bli helt enkelt. Inget Klockhammar, men Stadsparken i stället.

En annan av mina kollegor, som senare skulle bli föremål för diverse spe, tyckte också att planen var lysande. Han dök upp lite senare under kvällen och briljerade i mitt hemmagjorda, jävligt nördiga, grammatikspel. Ja, du hörde rätt. Vill du testa en fråga kanske? Ärligt?! Ok, vänta då så ska jag fixa en… eller två… (springer i väg och hämtar spelet).

Hur många rotmorfem finns i ordet olycksfallsförsäkring? Vilket genus har ordet parasoll? Vilken av följande meningar har inskränkt betydelse? a) Jäger är inte bra om man dricker för mycket av det. b) Man serverade oss utsökta snacks. c) Tycker du om coca-drinkar?

Men jag förstod ju att detta med grammatikspel inte är någon direkt partyigångsättare, och det var inte svårt att se grammatikskräcken sprida sig i rummet, speciellt hos min gäst, som förmodligen tyckte att språknivån blev otäckt tung att andas i. Sorry!

Mellan grammatikspelet och Square, som visade sig vara en helt underbart underhållande band, hände det en massa. Öl… chirre, dirre… och några timmar senare, faktiskt så sent som på söndag får jag följande meddelande, som förmodligen förklarar bättre vad som hände under kvällen än om jag ska göra det:

Jägarmästaren klämde av nådaskottet nånstans nära Harrys tror jag för det var en stund efter det som jag upptäckte att jag gick med en helt annan grupp människor. Vad gäller min hälsa så mår jag ungefär som jag förtjänar.

Efter att ha börjat spy, ännu en stund senare, beslutade jag mig för att försöka ta mig hem. Gick då mot Resecentrum, hamnade vid Rusta!!!? Hittade till slut men hade då missat 22.40-bussen så jag började då gå och hann ändå till Kvinnerstatorp (och detta utan pedometern) där jag väntade ca 10 min på 01.50-bussen, klev på, sov förbi mitt stopp, fick gå tillbaka ca 1 km, och anlände slutligen i mitt hem utmattad och dyngsur samt gick till sängs.

Upptäckte också just att det sms jag trodde mig skicka till dig vid 23-tiden (”Tja. Har tappat bort både er och mig. Spyr som en räv. Åker hem. Tack för kväll. Hörs och syns! (Namnet på min kollega)”) hamnade hos en av (Namnet på kollegans fru) fd arb.kamrater (fuck, fuck, fuck!)!!! (Hennes namn börjar ju för fan inte ens på U!) Jag ska aldrig mer dr…

Och söndag… Jag får återkomma med den. Orkar inte just nu. Jobb i morgon, och jag är inte färdig med det jag borde ha gjort. Buhu… Attans. God natt kära blogg. Vi ses i morrn.

Nörd vs medveten

Det är så konstigt det här med att vara nörd. Alltså ”en stereotypisk, oftast lätt negativ benämning på en person som har ett fixerat intresse eller intresseområde”. Det är lätt att känna att jag nog borde hamna i nördfacket på flera områden (mat, friluftsliv, arbete, litteratur…), och många med mig, men det är inte det min reflektion ska handla om. Nej, det är snarare när nördheten övergår i något annat. För det verkar som om människor som besitter kunskaper inom tekniska, naturvetenskapliga och teoretiska områden gärna blir kallade för nördar. Även om dessa områden ibland inte är naturvetenskapliga eller tekniska i direkt bemärkelse så tycks exempelvis ett stort kaféintresse eller musikintresse även vara nördigt. Bara dessa inte enbart innefattar drickandet av java eller lyssnandet av topplistmusik, utan snarare en bredare koll av området, så som innekaféer eller gitarrmodeller i speciella upplagor och utföranden. Men så finns den där gränsen som jag vill nämna. När nördigheten övergår i medvetenhet. Ja, precis. Medvetenhet. För det verkar som om man är djupt intresserad av mode, konst eller design, så kan man inte längre sorteras in i nördfacket, trots samma grad av intresse. Nej, då är man modemedveten. Visst är det egendomligt? Eller är det inte det? Och vem är det egentligen som bestämmer om man är medveten eller nörd? Antar att det förra är mer önskvärt i vissa sociala sammanhang, men vem är jag att tycka...

Om knappt tre timmar är den här - fredagen, sista dagen på arbetsveckan. Underbart!

Det min sambo rör vid faller sönder...

...eller ibland verkar det som det i alla fall. Av samtliga cyklar jag haft så har jag ingen kvar exempelvis. Och i dag hände det igen... men denna gången var det toalettsitsen. Han skulle vara så snäll och göra rent inne i badrummet när han ändå skulle duscha, och vad händer? Jo, han lyckas ha sönder toalettsitsen. Hur han lyckades med det, vet jag inte. Antar att han inte har en aning heller. Så i morgon är det inhandling av en dylik som gäller. Här ska det inte sittas på porslinet.

I går tänkte jag att "fan, veckan har gått rätt snabbt i alla fall" just nu tänker jag "det är ju två hela dagar kvar...". Men det är säkert för att det är så satans jobbigt att gå upp på morgnarna, så förhoppningen är att jag tänker det första innan lunch.

Morgonen efter dagen före... måste man till jobbet?

R.E.M

Då var det bestämt och klart. Det blir R.E.M till helgen. Bra va? :)

Träningsrapport: Löpning 6 km

Nu har jag gått som satan, och jag är fan inte taggad alls. Känns jättelöjligt att vara med i en tävling som räknar mina steg. Jag undrar om syftet är att få igång personalen att gå, i så fall gäller inte detta mig. Jag går ju jämt och ständigt. Dagen är inte över och jag har hitintills skrapat ihop över 22 000 steg. Nej, någon tävling lär det inte bli.

Ok, jag går som fan i dag så får vi se hur det känns. Dessutom ska jag testa ut mina nya linser i dag... Det kommer att bli intressant.