Recognise that the other person is you...

Nu kanske du har gått och funderat över hur det har gått med min engelska som jag sagt att jag ska försöka förbättra? Då kan jag berätta att jag igår började läsa en bok skriven på just engelska. Det är i alla fall någonting i rätt riktning tycker jag.

Du ska upp till rektorn!

Jag har varit på medarbetarsamtal idag och det visar sig att min chef gillar mig jättemycket. Han sa att kommentarerna från mina medarbetare var mycket positiva och eleverna var till och med "lyriska", vilket verkligen värmde. För det är ju för dem jag är där, för eleverna alltså. Vi pratade en del om det som rör min jobbvardag, både sådant som var bra och sådant som kan förbättras. I det sammanhanget nämnde min chef att han tyckte att jag skulle passa som ansvarig för schemaläggningen i mitt arbetslag, och utan att framhäva mig för mycket så tror jag nog att han har helt jävla rätt! :) Jag sa att jag var intresserad om det kom med i min tjänstefördelning, så nu hoppas jag på det.

Här strör man pengar kring sig

Jag har precis gjort en liten beställning på några filmer. Det blir kul när de dyker upp. En av dem har DVD-premiär till veckan så jag får väl vänta lite extra på den i alla fall. Sedan är det bara att hoppas på att postgången är snabb.

Att vara i fel sammanhang...

Ibland vet man inte riktigt hur man ska bete sig, eller hur man förväntas bete sig. Alldeles nyss var jag på en byggvaruaffär för att köpa taklister till mitt kök, och inne i affären vet jag inte ens vad jag ska fråga efter. Hänvisad ut i ett stort lager var det bara att ta för sig... Hur som helst, lister blev det och nu ligger de på golvet i vardagsrummet. Väl hemma kände jag mig tvungen att läsa på lite om diverse spiksorter för att stilla sin okunskap. Varför är jag så borta i vissa sammanhang? Är det här baksidan av att man vill vara jämställd? Förmodligen är det så att man blivit uppfostrad på ett orerhört traditionellt sätt där jag som tjej förväntas laga maten i köket och inte sätta upp lister, medan man själv vill göra allt, eller kunna göra allt, eller snarare förväntas göra allt (både det traditionellt kvinnliga och det traditionellt manliga sysslorna).

Det var bättre förr

Som det tydligt framgått i min blogg så finns det en rädsla för att släppa sargen och försöka ge sig ut på isen och testa innanlädret hos vissa av mina kollegor. Nej precis, det är inget nytt, men jag vill ändå skriva av mig lite frustration när jag tänker på det. Vi ska nämligen återigen försöka ha möte i vår lilla grupp för att hitta sätt att komma vidare i vår process. Vår process som för vissa av oss gått väldigt snabbt framåt medan det för vissa inte har blivit någon process alls utan snarare en sjuklig separationsångest från allt som har varit så bra, alla guldkorn som är samlade i pärmen, och all samlad erfarenhet från förra arbetsplatsen som de senast var anställda på för snart tio år sedan. För kanske var det så att det var bättre förr? Eller var det bara bättre förr för vissa grupper? För denna grupp i alla fall, eller vad vet jag om det egentligen? Det kanske är det forna man ska följa? Att svarta ska arbeta gratis och att alla kvinnor ska vara hemma och ta hand om hushållen, att alla flator och bögar ska hängas och att judarna är en synd mot mänskligheten, samt att PÄRMEN är helig!!! Det kanske är så det ändå är, och jag har inte fattat ett skit...

The Italian job och Mörkret

Jag tittar på TV väldigt sällan. Det finns inte så mycket som intresserar mig förutom diverse film som ibland visas. Igår var en sådan dag. En filmdag alltså. En av dessa som fyllde tablån var The Italian job. Filmen är ett äkta actionäventyr med underfundiga och genomtänkta kupplaner och jag kan inte rå för att jag dras med i handlingen av bara farten. Om filmen bara hade varit en "göra igen"-film hade jag varit hur nöjd som helst, men på något sätt smyger sig en liten kärlekshistoria in som egentligen inte har något med handlingen att göra och då börjar det klia... inte min grej riktigt. Det intressanta är dock att alla egentligen är skurkar och trots det sitter man och håller på dem. Ja, normen i verket och allt det där... Den andra filmen jag kollade på var en Wallanderrulle. Mörkret tror jag den hette. Den var som en Wallanderfilm är mest, man vet vad man får och det är underhållande måste jag erkänna. Jag roas uppenbart av att försöka finna kopplingarna mellan brottet och personerna som figurerar, och försöka hitta motiven till morden.

Att vara medberoende

Min sambo har totalt snöat in på SCB.se. Statistik är "lysande" som han uttrycker det. Så i äkta aspergeranda har jag fått gissa statistik i flera timmar nu... och jag har fakiskt lärt mig en hel del. Att lycka är konstant till exempel.

Kom hem rätt sent i natt, eller ska jag säga tidigt i morse? Jag åkte nämligen hem till en kollega efter jobbet på pizza och vin, och trevligt som det alltid är så ja... koncekvensen är tydlig. Jag ligger fortfarande i sängen när jag skriver detta och totalt utnyttjar mitt passiva läge till att surfa skiten ur det globala nätverket. Trådlöst är fantastiskt.

Assignments for COSMO

Det kan vara så att jag smugit igång med engelskan nu. Jag har i alla fall börjat kolla på min första uppgift som jag fått av min mer vän än kollega-kompis. Jag inser (fast det är ingen nyhet) att jag har ett sjukt tasktigt ordförråd, men å andra sidan bör det bli rätt så lätt att kunna känna att det förbättras. Jag känner ändå att även om det är jobbigt att inse hur kass man är så är det ändå motiverande att försöka göra något bra av det. Jag måste även arbeta med att kunna vara dålig, vilket kanske är det största dilemmat just nu. Jag hatar att vara dålig. Så är det bara.

...och för att logga ut, trycker jag på knappen "logga ut".

Varför ska jag gå på en datautbildning som inte ger mig något mer än träsmak? Ge mig bara tid att leka lite själv så löser det nog sig med det tekniska. Människan som jag lyssnade på hade inte direkt ett anförande som passade hela målgruppen, snarare den mer dataovana delen av densamma. "...och för att logga ut, trycker jag på knappen "logga ut"." - Nähä???? Trodde jag skulle trycka på något annat!! Men å andra sidan, den positiva då, så hann jag planera upp morgondagens aktiviteter. :)

Extrem = 0

Idag har jag blivit kallad extrem när jag bara gjort mitt jobb, det som det förväntas av mig, alltså noll. Lite chockad blir man, eller så bekräftar det återigen att det antingen är en Truman show jag är med i eller den som kallade mig extrems okunskap.

Oh, and in case I don't see ya, good afternoon, good evening and good night!

Jag har skarpa funderingar på om jag är med i en egen Truman Show - en dokusopa som håller på dygnet runt och som visas upp för en annan värld som jag inte är medveten om. Jag tycker mig se en massa bevis för att det här med Truman-teorin stämmer, att det är så att jag lever i en jättestudio där allt är arrangerat. För det måste ju vara så att Rubberface, Gittan och ja, alla de andra som kommer från en annan del av ja... är skådisar som gör att det blir intressant TV av mitt liv? Jag har ju från början trott att de varit "vanligt folk", men nu inser jag ju hur Bovin spongiform encephalopati-smittade de verkligen är, för så som de är och fungerar kan man väl inte vara på riktigt eller? Det måste vara spelat. Helt säkert. Finns inget annat. Men vem är då producenten som driver med mig? Och framför allt, var är dörren ut?!

Vad sägs om lite chips och...

... helt plötsligt får det här med TV-spelande helt nya perspektiv. :D

Manlig gemenskap

På något sätt får fotboll känslorna att svalla hos vissa män. Två av dessa män sitter just nu i soffan i vårt vardagsrum fullt upptagna med att spela FIFA av senaste snitt på vårt XBOX. Fotboll verkar i alla fall göra dessa två män helt förbytta och verklighetsfrånvända. Även om TV-spelandet kanske är ett andrahandsval och att de hellre hade setat på en läktarplats på en stor arena någonstans i världen, så är det ändå samma entusiasm de visar. Fotbollströjan är på och högljudda läten sprider sig i lägenheten uppblandat med könsord (mest sammansättningar med fitta) och ännu mer entusiasm. Ett frosseri i känsloyttringar. För mig som ointresserad av fotboll, fotboll på alla sätt faktiskt, är det svårt att komma undan. Det fyller liksom hela lägenheten. Ett rus - en passion. Det verkar inte som om det går att förklara på något annat sätt. Det är så här de umgås och båda verkar fullkomligt nöjda med det. Det hör till saken att de inte har träffat varandra på flera månader och nu har de umgåtts en hel dag utan att på något sätt samtalat med varandra. I morse spelade de en latjofotbollsturnering IRL och nu på TVn. För det verkar som om det är så här man gör som man. Otvunget och manligt. Och gärna via en oerhört manlig arena, idrottens eller för att vara exakt - fotbollens. I denna sfär av tävling, konkurrens, styrkeprövningar och hierarki föds, bevaras och ritualiseras den maliga gemenskapen. Tänk att vi, kvinnor och män, kan vara så olika varandra när det kommer till att umgås...

Min tanke är att ägna dagen åt vitterhet. I alla fall börja med det så får jag se vart det leder.

Någonstans mellan himmel och helvete

Jag är den omöjliga kombinationen mellan jävligt lat och jävligt effektiv, har jag fått höra. Och det är säkert sant för någon som inte vet hur det ligger till. Ibland har jag nämligen svårt att stå ut med mig själv, och idag var det en sådan dag. Det bara kryper i mig och jag vill bara för ett ögonblick stänga ner verksamheten och vakna upp när känslan är borta. Jag hatar att känna att jag är värde-, hopp- och meningslös, vilket jag ofta gör, eller att det som händer kring mig är värde-, hopp- och meningslöst. Frågor kring ens existens kommer förstås fram i sammanhanget. Så får man ångest över att man tycker så, för jag är verkligen inte i position att klaga, för på något sätt har jag ju ett förnuft också, som säger annat. Dessutom har jag allt jag kan tänkas behöva. Precis som det även kan vara tvärtom, att jag blir jävligt effektiv och engagerad och kan ibland totalt gå in i vissa projekt. Dock finns det förmodligen ingen som någonsin har sett att jag har de här sidorna, mer än mina närmaste. Hur som helst (en favvokombo av ord) så blev dagen inte någon jag kommer att plocka fram och gotta mig åt i framtiden. Imorgon startar jag om... som alla dagar!

Jag är en varannanordspoet

I vinterkylan händer det mycket... så jag tänkte bjuda på ett smakprov från min och min poesiväns skapande chips- och julölskväll.

Ljudvågorna smeker erotiskt

halsen och långsamt övergår

förståndet till rörelse av

välbehag och målar alla känslor

med blicken.

Andfådd formar melodier

som osynligt tar fram konturer

bland vita lakan.

Det finns fler...

Vinglaset har ensamheten bakom

varje läpp och tomheten

ekar mellan ropen

av tystnad. Framför spegeln finns

inget mer att gripa tag kring.

Allt faller ihop. Faller. Isär

som ett vinglas utan fundament.

Tillsammans på plats finns det

tusen olika skärvor av dig.

Det blir inget krig...

Här har man gått i total ovisshet om att min sambo varit krigsplacerad, alltså haft en personlig tilldelning av uppgift inom försvaret. Jag skulle inte ens med allt rödvin i världen kunna se honom i en krigssituation. Vad hade de tänkt att min pacifist till sambo skulle ha gjort i ett krig? De måste ju ha fattat redan när han låg inne och tränades i att försvara vårt arma land mot yttre hot att det inte var så mycket "döda" i honom. Men det är klart, han skulle säkert kunna göra fina ombonade skyddsrum med puffade kuddar och fruktkoncerver. Eller så skulle de verkligen kunna vässa försvaret, eller förändra det aningens... kanske ett verbalt försvar, för där vinner man aldrig! Hur som helst, idag kom beslutet om att han inte längre behöver rycka in om det mot förmodan skulle komma något elaksinnat land och ta alla bra saker vi vill ha för oss själva (vilka det nu skulle kunna vara), eller våra kvinnor (några kan jag ju faktiskt tänka mig att skicka över till andra laget) och barn (som om männen är mindre värda i dessa sammanhang...). Ja ja, inget krig bli det i alla fall, och nu när jag skriver det känns det ändå lite snopet att jag aldrig fick se honom i en vapenfri krigssituation.

Terrierattack på jobbet

Det ska erkännas att jag haft lite dåligt samvete denna vecka för både miljön och min egen träning nu när jag åkt bil till jobbet. Därför har jag idag spinnat två timmar! Ja, jag vet... det kanske var att ta i, och jag känner faktiskt i knäna redan nu att det blev lite mycket, men mitt samvete har stillat sig något av det och det var ju det som ändå var syftet. Vidare har de underhållande diskussionerna fortsatt på mitt jobb, och idag deltog "Gittan" som fullkomligt briserade i någon typ av terrierattack. Jaja... ibland undrar man ju om det här med perspektivseende helt har gått vissa förbi, men å andra sidan så är ju verbalt sinneslösa detonationer ändå rätt kul...

Det är fantastiskt intressant det som just nu händer på mitt jobb...

Lust in trust

Är det inte helt underbart underhållande att Apoteket nu meddelar att de inte har hittat någon högkvalitetslösfitta att sälja till män. Meddelandet kom efter en Jämo-anmälan om att Apotekets sexutbud bara var riktat till kvinnor och homosexuella män. Man undrar ju var den höga kvaliteten ska ligga i? Är det bredden kanske?

Paco's var som vanligt hur gott som helst. Nu tänkte jag fortsätta kvällen framför min nya designergrej. Hitintills har den känts jättebra och jag hoppas att den kommer att göra det.

Eftersom syrran är här så vill man ju lyxa till det med mat ute. Paco's kommer det att bli.

Idag har jag inhandlat design för den ringa summan av drygt 11 tusen, då jag av en händelse älskar att äga... ;)

Som individuellt val vill jag nog ha...

Tifo A 100p


Mål
Mål som eleverna skall ha uppnått efter avslutad kurs

Eleven skall
kunna förmedla åsikter, erfarenheter och iakttagelser via olika typer av tifo på ett sätt som är anpassat efter situationen och mottagaren.

kunna delta i tifo med olika syften.

känna till några vanliga tifo som sysselsatt människor under olika tider.

kunna tillämpa grundläggande regler för tifos bruk och uppbyggnad.

ha fördjupat sina kunskaper inom något tifoområde utifrån intressen, behov eller vald studieinriktning.

Betygskriterier
Kriterier för betyget Godkänt

Eleven uttrycker sig via tifo i så väl formella som informella sammanhang med hänsyn till mottagaren.
Eleven håller korta tifo inför grupp och bemödar sig om att bli förstådd.
Eleven rådfrågar vid behov sitt ultras, samt skiljer på olika tifo.
Eleven sammanfattar huvudinnehållet i olika slags tifo.
Eleven använder olika webshoppar för att producera olika slags tifo för att kommunicera med andra.

Kriterier för betyget Väl godkänt
Eleven argumenterar konstruktivt i grupptifos och håller intresseväckande och väl disponerade framföranden inför grupp.
Eleven skriver i huvudsak korrekta politiska tifos såväl berättande som utredande plakat där tankegången klart framgår.
Eleven visar initiativ vid valet av olika slags tifo.

Kriterier för betyget Mycket väl godkänt
Eleven använder i sina tifo stilmedel som är effektfulla och slående och anpassar sitt budskap så att det både berör och förstås av mottagarna.
Eleven bearbetar självständigt och insiktsfullt sina tifos utifrån sina teoretiska kunskaper, samt anstränger sig att smuggla in en moped till en stor arena.
Eleven gör jämförelser mellan olika tiders sätt att skildra olika motiv i skilda kulturer och relaterar dem till sin egen tid och sin egen livssituation.

Trodde syrran skulle komma tidigare, men nu är hon på gång i alla fall. Jag ska hämta henne på tågstationen 20.09, så därför hinner jag förbi affären på vägen för att handla lite lördagsgodis också. Det är ju ett måste som du vet, käre läsare.

Medvetet använt kan satsradning vara ett uppskattat stilistiskt grepp

På något sätt är jag lite inspirerad av det jag sysslat med idag, satsradning, något mina elever är experter på att göra, omedvetet, det är också ett av de vanligaste felen folk gör när de skriver, om du som läsare inte hänger med på vad satsradning är så är det när huvudsatser som skulle fungera som självständiga meningar sätts efter varandra i just samma mening, nu förhåller det sig så att det är som med de flersta språkreglerna att även denna har undantag, att bryta mot dem är helt accepterat om man vet vad det är man sysslar med, det vet inte alltid eleverna, jag skulle kunna säga att de aldrig vet det, inte de jag har i alla fall, just nu, inte heller sagt att jag alltid är expert på dessa små syntaktiska enheter, ibland vet jag, ibland kommer de radade som nu.

This is not the legend of Tarzan...

Den 31:a är det fest med Greystoke, och jag ska tydligen dit! Om det blir som förra året är jag säker på att detta kalas i rockens tecken kommer att bli hur bra som helst. Så nu söker jag bara förfest, men om jag hört rätt så kommer inte det att bli något större problem.

De har redan skickat min hårddisk! Helt otroligt snabbt!:D

Materialistsvin som man är...

Som det äkta materialistsvin jag försöker undvika att vara har jag precis lagt pengar på en ny hårddisk, och även funderat att budgettera för en ny datamaskin...

I'm back

Då var jag tillbaks till gnällets huvudstad. Det känns tungt att måsta lämna all snö, mamma och pappa och min allra bästa maslekkompis, men å andra sidan så försöker jag intala mig att jag behövs här och gör ett bra jobb (för det är ju därför jag bor här just nu) med mina barn, vilket känns bra och motiverande på något sätt. Och så får jag ju träffa min andra bästa kompis, min kollega som gör att jag får roligt på jobbet... fast mest kompis är han nog trots allt, och det gör att jag faktiskt vill dit i morgon trots att jag måste gå upp sjukt tidigt och allt som det innebär. Nu: Te

Det blir inget Vasalopp

Det är bara att inse att det inte kommer att bli något Vasalopp för min del. Två veckors snö och alldeles för lite skidåkning för att kunna känna att nio mil kommer att bli komfortabelt nog gör att jag från och med nu lägger ner tanken på att genomföra loppet. Däremot kan man inte bara lägga ner utan att ta upp något annat, så från och med nu är jag anmäld till Fjällräven CLASSIC - en fjälltävlng på 110 km som går från Nikkaluokta till Abisko. Det kommer nog bli hur kul som helst, och lagom slitigt, men framförallt så är det mot ett träningsbart mål. Och lite av en familjegrej kommer det att bli. I mitt lag finns pappa, syrran och en av syrrans bästa vännen, och sedan jag då. Vi har inte satt upp något mål för laget ännu, men det kommer.

...och så var det här, det nya året...

...och så var det här, det nya året, och allt känns precis som vanligt. Och som vanligt kommer det säkerligen att bli de resterande dagarna av detsamma. Fast så är det väl så som med alla nyår som man varit med om, att man tror att de på något sätt ska bli starten på något nytt och fantastiskt, någon förändring. Men det är lika bra att inse att det som sagt förmodligen kommer att bli precis som tidigare. Inte sagt att det på något sätt skulle vara dåligt, inte alls. Året som gått har på många sätt varit mitt bästa samtidigt som det på många sätt har varit mitt sämsta (precis som vanligt...). Jag har till och med satt upp de vanliga målen inför året som kommer, det känns liksom bra att veta att jag med stor sannolikhet kommer att kunna uppnå dem, för det har jag ju gjort innan, som vanligt. Så just nu känns allt bra och tryggt, förutom en grej; det går inte att logga in på min internetbank, och det irriterar mig något, för att inte säga rätt mycket. Natti.