Jag har precis avslutat A walk to remember, en film som var fullstoppad med känslofullt drömmeri och dramatik och till det oerhört sötsliskig och överdrivet romaniskt på sina ställen. Men det är ju ändå det man vill åt på något oförklarligt sätt! Man är ju inte mer än människa och totalt hormonstyrd i vissa lägen...
Handlingen är enkel: Tuff highschool-kille och överpluggig highschool-tjej från till synes två helt skilda världar träffas. Tycke uppstår, och förvecklingar blir följden. As simple as that.
Jag är ingen filmvetare, men det känns ändå som om en bättre regissör hade kunnat förvandla detta briljanta manus till dess rättmätiga nivå. Karaktärerna var något ojämna, och det gör också att filmen stundtals tappade i trovärdighet, men jag blev trots detta fast och gripen, och tårarna rann, kan jag ärligt erkänna, hela slutet av filmen och genom hela eftertexterna.
Ännu ett plus är musiken som var fantastisk. Filmen är helt klart sevärd, trots att det är en highschool-film…
Handlingen är enkel: Tuff highschool-kille och överpluggig highschool-tjej från till synes två helt skilda världar träffas. Tycke uppstår, och förvecklingar blir följden. As simple as that.
Jag är ingen filmvetare, men det känns ändå som om en bättre regissör hade kunnat förvandla detta briljanta manus till dess rättmätiga nivå. Karaktärerna var något ojämna, och det gör också att filmen stundtals tappade i trovärdighet, men jag blev trots detta fast och gripen, och tårarna rann, kan jag ärligt erkänna, hela slutet av filmen och genom hela eftertexterna.
Ännu ett plus är musiken som var fantastisk. Filmen är helt klart sevärd, trots att det är en highschool-film…
1 kommentar:
Älska mig men kom inte för nära, lämna plats åt kärleken att skratta åt sin lycka. Låt alltid en eld av mitt blonda hår vara fri. -Maria wine
Skicka en kommentar