fredag 28 november 2008

Fan va larvig man är. Tittade nyss på ett kort inslag från Åreskutan på Packat & Klart. Vyn fick mig att börja gråta. Jag älskar verkligen berg och fjäll. De är så satans mäktiga.

3 kommentarer:

Sengaija sa...

Du är inte ensam av att gråta av larviga saker, det finns fler...

Anonym sa...

Jag gråter bara av att tänka på att du satt där och grät av att se fjäll på TV och jag gråter av att tänka på att jag grät över att du grät för då vet jag att vi båda är känsliga människor som gråter för att vi bryr oss och inte bara för att påverka andra som vissa gör när det sätter igång och gråter bara för att få som de vill när de till exempel vill åka och handla när den andra inte vill det för då kan man säga att man har en liten konflikt som man inte borde lösa genom att den ena tvingar till sig att få sin vilja fram när den andra inte vill det den första vill men inte får för den andra som egentligen inte vill någonting annat än att INTE göra som den första vill för att den första ALLTID tar till gråten för att få som hon vill fastän hon vet att hon skulle kunna få som hon vill iaf bara hon respekterade den första lite mer, speciellt när det gäller vem som ska bestämma när man ska åka och handla, typ... Vänta nu... När blev hon "Den Första"??? Varför är det inte jag, öh jag menar den andra som är den första..?

Anonym sa...

Anonym, kolla din SATSRADNING!