Känner du mig?

Ska jag vara ärlig tror jag inte att folk som jag umgås med här i Örebro känner mig. Människor har en tendens att prata om sig själva och skita i, eller glömma bort, dem de pratar med, eller pratar till i dessa fall. Flera gånger varje dag händer detta. Skulle jag be dem beskriva mig, har de förmodligen inte en aning om vem jag är och vad jag tycker. Hur jag känner, tänker och har för planer är inte intressant. De är så otroligt upptagna av sig själva och sina liv, något jag faktiskt ändå tycker är rätt spännande. Jag anser själv, utan att ta i, att jag är en bra lyssnare. Jag är intresserad av människor och hur de beter sig och förhåller sig till saker och ting. Å andra sidan vill jag inte lyfta fram mig själv som en perfekt människa eller så, inte på något sätt, men jag är genuint intresserad av folk. Jag får en känsla av att det mesta här bara är yta. Varför är det ingen som vill klura ut svaret på meningen med livet över ett glas öl utan att totalt vika ut den egna personen eller framhäva sig själv bortom det yttersta? Och varför verkar allt vara så äckligt enligt normen perfekt? Är det bara jag som har en massa brister?

Fast å andra sidan, när känner man någon?