Det bör tilläggas att jag under löpturen som jag beskrev i förra inlägget kände ett stort behöv av att naturgödsla. Jo, jag blev så satans kissnödig att det inte gick att vänta med blåstömningen. Så jag trampade ut i skogen och ut i ett fält av brännässlor… Brännässlor ja… de känns. De känns fortfarande. Jag har nämligen brännmärken ända upp på magen. Hoppas de går över snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar