Fritid - Fri tid

Om två timmar börjar nästa vecka, och redan nu ser jag fram emot helgen. Antar att det låter tragiskt, men det är inte så jag menar. Jag ser fram emot veckan också, men jag vet att helgen kommer att bli lite mer guldkantad än vanliga helger. Det är kanske så det egentligen ska vara, att man vet att man har något att belöna sig med eller att se fram emot. Mina senaste helger har även de varit något extra, och jag gillar det. De har varit ett led i min strävan mot mer fritid, och vad jag anser så har jag lyckats så här långt med den, fritiden alltså.

Stegtävling

I morgon börjar stegtävlingen, och jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig för om jag ska gå skiten ur alla eller om jag ska trivselgå bara för att vara med liksom. Hur som helst, i morgon när jag vaknar antar jag att jag vet. Nu är det dags för den bästa söndagsaktiviteten man kan göra på egen hand, (ok, inte den… men nästan ;)) läsa bok...

Nu har jag sovit några timmar så då var det väl dags att återkomma med detaljerna…

Efter ett antal för-öl och annat onyttigt banade min kollega, jag och min sambo vår väg genom ett pubertetstätt centrum med målet Club 700 för kvällens spelning. Witchcraft, som sagt. Vi trodde i vår enfald att det skulle bli svårt att komma in på stället utan förbokade biljetter men vakten bara skrattade vid frågan och väl inne förstod vi varför.

The Durango Riot först ut. Fyra totalt omaka killar med hög intensitet men helt utan variation, vilket blev totalt ointressant förutom bandets sångare som var hela behållningen. Och det gjorde ju inget att han var sjuuuuuuuuuuuukt snygg. Armar och bröst man dog en aning för… Men nog om ytligt svammel. Nu lite Witchcraft. Det var ju därför jag var där.

Witchcraft var helt fantastiska. Glänsande från första till sista ton. Bitvis tror jag att jag totalt orgasmerade. Och när jag tittade kring mig verkade det som om jag inte var ensam om det. Det är bara synd att Örebroare inte fattar briljansen, för uppslutningen var inte direkt massiv. Uppskattningsvis var det runt 200 personer där. Men shit, så satans jävla bra det var. De som inte var där får skylla sig själva. Skivan i väskan och upplevelsen gjorde att jag leviterade hela vägen hem till efter-ölen.

Precis hemkommen. Tar detaljerna i morgon.

I väntan på en för-öl forts…

Det blir en för-pizza också…

I väntan på en för-öl

Så här ligger det till: Jag ska på Witchcraft i kväll tillsammans med en kollega. Jag har under dagen fixat och donat, med andra ord har jag röjt upp här hemma så jag inte behöver skämmas och så har jag inhandlat öl. As simple as that. Så nu väntar jag bara på att han ska dyka upp.

I kväll blir det förkalas hemma hos mig, så jag har röjt upp det värsta och nu ska jag dra in till stan och inhandla diverse malt- och humlebaserade drycker...

Friday I’m in love…

Det är alltid skönt när det blir fredag. Fredagar över huvud taget gillar jag. Det är trevligt på jobbet. Många smiter redan till lunch och de som är kvar till stängning tillsammans med de elever som mot sin vilja fått sista positionen på schemat skapar en trevlig inför-stämning. Och att man som i dag avslutar med en efterjobbetdrink” bidrar till att fredagar är något utöver det vanliga. Nu väntar en trevlig helg…

Inte trodde jag i morse att dagen som i dag skulle inkludera en utflykt till Fjugesta, men det visade sig att så skulle bli fallet. Fjugesta är numer en rätt trevlig bekantskap.

Träningsrapport: Löpning 35 minuter.

Träningsrapport: Spinning 45 minuter

Var är den?

Min peddo är borta. Jag tror att jag har slagit den av mig när jag tränade för ett tag sedan. Så nu kommer jag inte att kunna vara med i stegtävlingen. Både skönt och inte. Det finns nog en meningen med att den försvunnit.

På fåfäng jakt efter hörlurar

Ja precis… hörlurar, och jag har insett att jag är fåfängare än vad jag anat tidigare. De ska alltså inte bara låta bra, de ska se snygga ut också. Och det har till och med gått så långt i funderingarna kring detta inköp att jag tänkt att ljudet inte är så viktigt trots allt, att utseendet kanske är det viktigaste… De tänkta hörlurarna är nämligen kupade (konvexa), som bygghörselkåpor du vet…, och gärna svarta och det gör inget om det finns lite roliga detaljer, och självklart bra stoppning så man kan ha dem länge länge länge.

När jag surfar runt bland hörlursutbudet på det globala nätverket Internet inser jag att jag gång efter annan hamnar bland pubertetsfavoriterna. Jag som trodde jag hade lämnat den fegexperimentellt galna perioden bakom mig… Så kanske är det bara att släppa taget om min tänkta präktiga och ofåfänga yta och bara köpa loss ett par av innan benämnda variant? Hm…

Takida, va fan…

Kära Dagbok. I helgen som var besökte jag spektaklet Parksommar. Parksommar är en folketsparkturné där Backyard Babies, Takida samt Burn out Punks underhåller populationen landsbygdsbor. Och för att vara tydlig är då de två förstnämnda populärmusik(!)föreningar och det sista en performancegrupp som inkluderar eld i allt de företar sig. Denna turné görs i samarbete med Folketshus och Parker samt Riksteatern. Så… då var all bakgrundsredovisning för det klart…

…och där gäspar jag en aning, eller kanske inte alls en aning, utan ganska mycket faktiskt. Takida, är det något jävla skämt eller?! Feta och bittra, helt utan engagemang och inlevelse. Och tonen… MEIN GOTT! (Han tog alla…) Vi närmare begrundan över deras framträdande anser jag mig färdig med kommentaren.

Däremot var de andra mycket publikinfriande och intressanta. Kolla gärna in http://www.burntoutpunks.com/ Galna esteter och hederlig svettig rock är inte att underskatta.

Jag glömde rapportera gårdagens stegskörd... 13 226

Köpepizza

Mitt mantra för eftermiddagen: Köpepizza, köpepizza, köpepizza…

Träningsrapport: 45 minuter rodd och löpning.

Mina nycklar ligger 25 mil bort!

Under helgen har jag varit i Dalarna, vilket jag får återkomma till senare, orkar inte riktigt nu. Och vad har jag lyckats åstadkomma? Jo, jag har glömt nycklarna 25 mil bort! Illa!

20 444...

Tänkte dela med mig av det jag kommer att ta upp på måndag...

"Jag ska berätta om en väldigt speciell sommardag för ungefär tjugosex år sedan. Tänk er själva… Solen står högt på himmelen, inte ett moln, gräset är saftigt grönt och en liten förväntansfull krabat sitter för första gången upp på sin röda Skeppshult. Got the picture?

Bakom ekipaget står pappa, kanske ännu mer förväntansfull med sin oerhört finurliga uppfinning, nämligen en piasavakvast inkilad i pakethållaren. Hur han tänkte där vet jag inte riktigt, och har väl egentligen inte direkt frågat heller. Och så tar färden sin början. Och det är fan inte enkelt att koordinera både fötter och händer och samtidigt hålla koll på att pappa håller i cykeln. Och mamma vinkar och vill ta kort, och snart är det saft och bullar, och är hon inte lite tagen av stundens allvar i alla fall och syrran vill ju också cykla och grannarnas ungar vill leka.

Men jag håller krampaktigt i styret med vitnande knogar och banar min väg fram över gräsmattan och ut på vägen som leder vidare mellan husen i kvarteret… och tittar bakåt… och pappa är inte där och jag faller pladask. Skrapade knän… tår i ögat… ja…och jag har säkert träskor på mig också…

Senare har jag förstått att det var just den här turen som gjorde att min värld blev mycket större. Från att ha sett mitt eget hus och vår egen potatisåker kunde jag nu se grannens hus och deras potatisåker, och hans grannes hus och potatisåker osv… Och tillslut kunde jag till och med cykla ner på byn och vara ute hela nätterna och mamma var inte längre lika rörd över att min värld hade vuxit och blivit stor… men det var jag! :)"

15 114...

Den goda skolan?

Då var de äntligen igång – onsdagsmötena! Skönt att äntligen få höra på, eller snarare försöka höra på vad BF-lärare on speed försöker förmedla i form av osammanhängande och otillgängligt trams. Ok, JAG BLIR FAN GALEN!!! Varför är jag ens där?? Jo, för att jag måste rent fysiskt antar jag. Men mentalt försöker jag smita, allt vad jag orkar. Om jag skulle berätta vad som sades på mötet idag skulle jag inte kunna det. För i mitt huvud var det redan helg med trevligt sällskap, god mat, öl, Folkets park, musik ja… allt det där. Så ja… mötet handlade väl om min framtida helg helt enkelt. För inte fan var det något viktigt jag borde bli insatt i, för då borde de väl ha ansträngt sig? De är ju trots allt pedagoger…

Och just nu är det nämligen högsäsong för tramsiga grejer... Vi har snart lekt en vecka och eleverna börjar tycka att det är nog. De vill sätta igång med ”riktigt” arbete. Men vad händer? Jo, det ska göras mellanstadieklippochklistrakollage utifrån en rubrik som får den mest ointresserade elev att fullkomligt kräkas tristessinkromet ur sig, och kollagen är inte en jävel nöjd med när de går från sessionen. Allvarligt!!! Är upplägget misslyckat eller vad? Jag lägger fan ner. Jag vill få tid till annat. Tid till att göra vettiga saker. Tid till mina elever och tid till mitt ”riktiga” jobb.

Träningsrapport: Spinning 45 minuter. Rörelseglädje men tungt.

Det är 39 steg (plus 15 207) mellan galgen och min cell...

Ge mig!

Det är märkligt hur man går igång på saker som i själva verket är helt omöjliga. Erbjudanden som är förbjudna. Otänkbara. Fast inte otänkbara direkt… eftersom jag funderar och grunnar över dem, snarare omöjliga, eller inte det heller egentligen. Svartlistade eller otillåtliga hellre. Kittlande tankar... give it to me!

Träningsrapport: Lugn löpning i 8 km. Har en del smärta i ena foten.

...och stegen

Jag har fan ont i mitt ben, på två ställen dessutom. Det bara kom, utan vidare. Men peddon har ändå registrerat 15 078 steg, så jag är nöjd.

Överdoserar tro

Det finns en låt som alltid gör mig lite extra glad; Faith med Alphaville. Kan inte låta bli att känna att den sprider sig som en skön drog ut i kroppen när jag hör den. Under en period av mitt liv lyssnade jag alltid på den varje morgon, som för att pressa i dagen lite extra glädje. Nu sitter jag här och har satt låten på repeat. Antar att jag behöver en rejäl dos. Kanske en överdos till och med.

Flytta?

Egentligen borde jag väl blogga skiten ut OS, men precis som våra svenska idrottsmän och kvinnor verkar ha gjort, har jag också kommit av mig vad avser ämnet. Men det är en annan grej som dykt upp… jag har hört att tjejen som jag vikarierade för för två år sedan är gravid igen, och det lockar fram tanken om att kanske ta tjänstledigt från mitt nuvarande jobb och dra tillbaka till Dalarna och kanske jobba ett år till där. Längtar ju hem, speciellt när jag känner mig ensam här i storstaden. Om möjligheten, chansen eller vad man ska kalla det dyker upp, kommer jag nog ta en rejäl funderare över det i alla fall. Älskade verkligen livet i kollektiv och min bästa vin-, fika-, promenad-, filosofi- och skvallervän där. Och miljön förstås.

Kidsen har kommit! :)

Ok, jag träffade kidsen i dag. Det är alltid spännande att se vilka man ska arbeta tillsammans med. Älska och inte älska (i bland till och med hysa väldigt stark motvilja mot), men mest älska hoppas jag förstås på. Jag är övertygad om att de kommer att bli mina hjältar precis som alla mina andra elever har blivit mina hjältar, men jag lär få återkomma på den fronten antar jag. Just nu är det spännande i alla fall.

Träningsrapport: löpning 43 minuter

Ja just… måste redovisa Peddon. Lördagen gick rätt bra 18 759, men dagens resultat är mer nedslående eller hur man ser det. Jag har ju haft det gött mest, så det kanske är bra trots allt. Tåg och sängen som sagt. Nu när jag knäpper av mig maskinen så visar den 5 973 steg. Lovar att ta igen det under morgondagen, för då sätter hela maskineriet i gång. Kidsen kommer!! Kommer att bli spännande. :)

Jag har legat med Gunnar i flera timmar

Helgen spenderade jag i Stockholm tillsammans med en av mina allra bästa vänner som nått den digra åldern av trettio. Det blev en väldigt trevlig helg som inkluderade en hel del aktiviteter mellan musikdvdmys, Jonte myra och restaurangbesök. Och nu när jag sitter och tänker tillbaka på helgens bravader så är det väl kanske all mat och dricka som jag kommer bäst ihåg, förutom sällskapet förstås. Den tjeckiska krogen Soldaten Svejk kanske var det stället som imponerade på mig mest, men det kanske beror på att jag håller på att förvandlas till en öltant… likaså gjorde Vampire Lounge med dess glassdrinkar och annorlunda miljö, och disc jockeyn så klart… För att summera, har helgen varit jättebra och sällskapet gör den till suverän.

Hemfärden var något stökig då jag satt i familjevagnen omgiven av diverse barn, hundar och katter, men också ett gäng (hör och häpna) afrikanska dvärgigelkottar! Men jag försökte att inte bry mig så hårt i dem, utan direkt framgång. Men Gunnar hjälpte mig faktiskt en del. Ja… Gunnar. Gunnar är Bob Hanssons debutroman som jag började läsa på tåget hem. Helt fantastik läsning. Och väl hemma kunde jag inte slita den ifrån mig, så jag har legat och läst några timmar till under mitt varma täcke och bara haft det underbart. Jag och Gunnar.

I hear the ticking of the clock, I'm lying here the rooms pitch dark...

Jag tror att min existens helt plötsligt kantas av ett ledmotiv av hångelmusik. Jag kan inte låta bli att nynna på, och ibland sjunga alldeles för generande högt, klassiska ballader som Child in time med Deep Purple, I remember you med Skid Row, High Enough med Damn Yankees, Can’t fight this feeling med REO Speedwagon, Alone med Heart samt allt från Return så klart (och jag skulle kunna beta av hela genren in i oändlighetens oändlighet… men det orkar varken du eller jag), som i min frekvens, ton, klang, ljud och färgnyans inte låter så tillfredställande som jag känner mig när jag försöker utstöta dessa läten. Men det är inte bara det att jag helt plötsligt fallit in i detta, nej… det verkar som om låtarna attackerar mig överallt ifrån. I bilen, på gymmet, från folk, och jag tror till och med att skivorna sätter i sig själv i spelaren hemma här. Kanske lever de ett eget liv för tillfället? Eller så har jag på något sätt fått in just balladfrekvensen… hm. Trevligt är det i alla fall. Mycket.

Jag har hittat ännu en namne

Jag arbetar för kommunen och i kommunen finns ett e-postsystem som gör att man enkelt och lätt kan kommunicera sinsemellan. Grejen är den att det finns en kvinna till som bär samma namn som jag och mina kollegor har inte riktigt förstått det. Under förra året fick jag en hel del mejl från denna kvinna som bad och bönade om att jag skulle försöka informera mina kollegor om att de skickade till fel adress. Jag gjorde det med rätt uselt resultat. Nu har hon visserligen slutat att höra av sig, och jag förstår att en psykolog, som jag tror att hon är, inte har så stor användning av diverse information om aktivitetsdagar, fortbildningar och insamlingar till blomkassan. Jaja… i dag var jag i alla fall till optikern. Och då träffar jag en till med samma namn! Kvinnan i expeditionen, blev lika förvånad som jag. Jag tyckte det var ett trevligt sammanträffande i alla fall och hon verkade också uppskatta upptäckten. Nu finns det bara 20 kvar att stöta på som finns i länet, sedan är min namnesamling komplett.

Träningsrapport: Spinning 1 h

Passerat skamgränsen

Har precis passerat skamgränsen för mitt gående i dag. Har mest suttit stilla under dagen, men lyckades ändå få 10 016 steg. Väldigt många färre än gårdagens resultat, men det gör inget. Inte i dag i alla fall.

Har jag raddat dig?

I dag har jag rensat upp i mitt liv och det känns jättebra. Jag har raderat så många poster ur min telefonlista att det numer bara finns de allra viktigaste kvar, de jag månar för. Så man får ju hoppas att just du är med… Jag har insett att jag inte orkar bry mig i folk som inte tillför något i mitt liv, helt enkelt. Folk som tar mer energi än de ger har jag raderat. Ointressanta personers telefonnummer, har gått samma öde till mötes. Gamla bekanta och deras bekanta… Jag är så less på alla dessa personer som på ett eller annat sätt figurerat i mitt liv, men nu är de borta. Väck, for ever and ever. Jag vill ha människor kring mig som ger mig nya infallsvinklar och nya perspektiv, någon som utmanar mig på ett eller annat sätt, eller kanske till och med på alla sätt som finns. På samma sätt vill jag kunna känna att jag bryr mig om dem och tillför energi i deras liv. Så det här får vara någon typ av avspark, eller inspark...

Träningsrapport: Spinning 1h. Svettnivå: maximal

Pedometern har hängt med i dag bara för att kolla av hur mycket jag går under en vanlig dag. Nu kanske inte dagen i dag var så vanlig, men något så när i alla fall. Vi har nämligen inga lektioner att springa emellan och arbetet vi gör är ganska stillasittande, så stegen blev nog förmodligen några färre än vad de normalt skulle bli, men men… Pedometern verkar ha tickat på i alla fall och jag har inte haft några problem att ta mig fram till 19 597 steg, plus några steg från datorn till sängen men de bjussar jag på! Nu hör det väl även till saken att det finns ett filter i de där små apparaterna. Ett filter som gör att man inte får ta för få steg för då räknas de inte. Allt under 8 försvinner. Så jag antar att det ska vara ännu några till. Tänka alla småsteg man gör hela tiden... borta.

Plingelingeling nu tåget går, ut i stora världen...

Jag ska till den kungliga huvudstaden i helgen och bevista ett 30-årsgalej och för bara några minuter sedan bokade jag en biljett!

Det bör tilläggas att jag under löpturen som jag beskrev i förra inlägget kände ett stort behöv av att naturgödsla. Jo, jag blev så satans kissnödig att det inte gick att vänta med blåstömningen. Så jag trampade ut i skogen och ut i ett fält av brännässlor… Brännässlor ja… de känns. De känns fortfarande. Jag har nämligen brännmärken ända upp på magen. Hoppas de går över snart.

Har jag tränat, eller har jag tränat??

Svaret på den frågan är utan tvekan JA. I 45 minuter var jag och min träningskompis ute i skogen och svettades. Alltså, vi stod inte bara där och var svettiga, utan vi sprang eller snarare lufsade kring i vegetationen. Ok, han svettades kanske aningen mer än vad jag gjorde och han påstod dessutom att maten från en tidigare tai-lunch var uppe i munnen och vände. Men jag tyckte ändå att det gick ganska bra. Rörelseglädje var det i alla fall. När vi väl hade tillryggalagt hela den beräknade sträckan kände jag mig inte riktigt nöjd, så jag avslutade med ett spinningpass på 45 minuter till. Svettig som satan, men jävligt nöjd, avslutade jag passet. Jag måste verkligen hålla i med träningen nu när jag äntligen har satt igång. Måste, måste, måste.

Bränn, bränn, bränn!

I morgon arla kommer en förtjusande herre över på dejeuné, och självklart inser jag att jag måste imponera och väcka stor beundran med nykokt kompott av lingon. Eller så kanske det är en kollega som kommer innan jobbet och sylten är slut. Hur som helst, det kommer att bli trevligt med grötsällskap. Inte alltid man har det. Efter det att gröten landat där den ska vara, ska vi nämligen lära oss att inte elda upp hus. Bra kunskap att äga.

Gröt + OS-gymnastik = 500

Ok, nu är Pedometern där den ska sitta. Måste ju testa den innan gångtävlingen drar igång, man vill ju vara väl förberedd. Så min plan är att bara gå runt som vanligt i dag, och sedan se hur mycket jag måste öka på för att kunna göra svårslagna resultat. Som det ser ut nu så tror jag att det går att få ihop rätt så bra många steg utan att göra något extra. Bara det att jag ätit gröt och tittat på damernas OS-gymnastik har nästan genererat i 500 steg. Så det är väl bara att knata på antar jag.

Alla vägar bär till Rom!

Det verkar som om min chef vill bjussa på en resa till Rom, och vad säger man? INTE MIG EMOT! :)

Då var det väl dags för några rapp, för jag har inte tränat i dag. Måste erkänna det direkt innan det kommer ut på något annat jobbigt sätt. Min träningskompis som så stort skulle hänga med, fick annat att göra och ja… jag kände väl också på något sätt att jag hade annat att göra, arbeta med diverse grejer bland annat. Men i morgon, då jävlar.

Piska mig!

Jo, jag har en sak till på hjärtat! Jag måste berätta för omvärlden att mitt nya träningsaktiva liv börjar i dag, så om jag inte sköter mig så är det fritt fram att på alla möjliga sätt piska på och barrera mig. Ok?

Pedometer - va fan?

På många sätt var första dagen på jobbet ett misslyckande. Inte från min sida, utan det var snarare innehållet som skolan presenterade. Allvarligt, hur ointressant kan ett sommarlovsminel vara? Så totalt. Tur att jag hittade ett bekant ansikte i vimlet som var lika ointresserad av tillställningen som jag var. En kaffe på hennes rum gjorde morgonen dräglig. Men sedan följde misären… Presentationer och Hej-och-välkomna-tillbaka-till-jobbet-tugget, som direkt utan minsta lilla bensträckare följdes detta av en kvinna som mer ägnade sig åt ett OH-maraton än fokuserade på sin uppgift att förmedla Fysisk aktivitet på recept. Vi i publiken fick till och med utdelat ett av hennes många papper. Ett som var så enkelt att vem som hels skulle ha kunnat memorera innehållet. Hm... Efter detta ansåg skolan att det var lämpligt att dela ut en liten gåva till oss i församlingen i form av en stegräknare, eller pedometer, som det också så fint heter. Det drar mina tankar snarare åt ett helt annat håll än det faktiska användningsområdet. Men men… Rent spontant anser jag att det är aningens löjligt att jag ska behöva gå runt med något sådant. Jag vet att jag går mycket i alla fall. Men det ska tydligen bli någon tävling av detta också, vilket jag är lite rädd för. Jag har svårt att inte ge allt i en sådan tävling, och kommer förmodligen gå dygnet runt om jag blir engagerad. Och även om jag tycker räknaren, som jag sa, är larvig så har jag i skrivande stund, trots det, jackat på den på mina trosor. Ingen fager syn, då det är det enda jag för tillfället har på mig. Dagen avslutades med ännu en föreläsning. Denna gång från Urkund. Och då kunde inte ens alla våra rektorer vara vakna. Behöver jag säga mer?

...och det blev vin.

Första dagen på jobbet - detaljerna tar jag nog senare. Nu ska jag fixa in lite bra musik på MP3-maskinen och ta en promenad genom stan, för att tillsammans med två kollegor inmundiga lite vin. Kan behövas. På alla vis.

Varför jag är vaken så här tidigt i dag har en naturlig anledning, jag har till och med redan hunnit slänga i mig gröten och är på god väg genom OS-programmen som sänds nu på morgonen. Det är nämligen min första dag på nya, eller bör jag säga gamla, jobbet. På schemat finns en föreläsning inlagd samt ”sommarlovsmingel”. Det sista anser jag är aningens fjantigt, men gillar folk det så får de väl mingla då, jag behöver nödvändigtvis inte göra det. Jag har redan mina favoriter som jag kommer att prata med i alla fall.

Julafton på riktigt

Nu har jag i alla fall fått mina skivor och Ja det är verkligen som julafton. Så jag har lite att tycka är roligt nu när jag kommit tillbaka till vardagen. Har inte hunnit lyssna på alla än, egentligen bara tre för att vara korrekt och ärlig; Dream theater, Blackmore’s night och ISIS. Men jag har fler på lager…

:'(

Det var jobbigt att lämna Dalarna idag. Riktigt helt fullständigt totalt absolut jävla skjukt fucked up jobbigt...

Inför förmyndarregering

Pizza och vin får visst vänta. Just nu har det nämligen dykt upp besök här i form av syster till far, min faster alltså, och hennes man. Två oerhört skrytsamma individer från mellersta mellansverige. På bara timmen de varit här har jag fått svårt att andas och jag har till och med haft anledning att säga "ljug inte". Cabbade bilar, golfbanor belägna i slottsmiljö, vinprovningar och en smått nazistisk tillställning i Tyskland där marscherande i folkdräkt och nationalsång varit på agenden har bland annat varit samtalsämnen. Känner extremt mycket att jag borde smyga på min T-shirt med texten "Inför förmyndarregering" omedelbart. Men men, jag kommer nog att fortsätta med min överlevnadsstrategi; nicka och le och inflika en hel del socialistpropaganda så länge.

Nu ska det tydligen fikas och lunchas, innan jag verkligen behöver dra mig här ifrån, som min självbevarelse bara skriker om!

En pris i goda vänners lag

I dag har jag gjort sista dagen på mitt sommarjobb, och om jag ska göra en utvärdering så har det självklart varit både upp och ner, men det är väl som det ska antar jag. Den vanliga stommen av oldies är självklart stabila favoriter men även min one and only sommarlovsvikariepoolers in crime är kanske den största favoriten av dem alla. Så det är självklart att man lämnar stället både med lättnad och med en liten klump i halsen. Kommer att sakna alla fika- och tjuvnikotinintagstillfällen så klart, och allt som inbegrips i det. Det jag inte kommer att sakna är allt onödigt skaller och alla konflikter ingen törs ta. Det snackas bakom ryggen på allt och alla ("chefen säg åt henne..."), och ingen tycks tycka att det är konstigt, trots de etiska förhållningsreglerna som finns. Nä, backstabbing är mer regel än undantag och till det en vacker yta gentemot varandra. Men nu har jag plockat med mina grejer från stället, så får jag väl se om de har behov av mig till nästa sommar. Men nu är det en alldeles ledig helg som väntar närmast. Hoppas på vin och pizza på närmsta brygga.

Fatta att vad jag vart imponerad av de kinesiska trumslagarna!

Hur som helst, senare har jag kollat något typ av program med en massa OS-vinnare. Det ledde till att jag har suttit och gråtit under hela programmets gång. Jag har blivit överdrivet blödig med åren. Alla är sååååå bra och duktiga….

OS-invigningen måste jag nog kolla till innan jag åker till jobbet i dag. Hinner titta lite i alla fall, för på jobbet blir det nog inget. Det är spännande det där med OS på något sätt. Inte bara det att människor mäter sig mot varandra, men också det att det faktiskt är i Kina denna gång. Det har ju varit en massa oroligheter redan innan och man vet ju inte om det kommer att bli andra attentat eller våldsdåd kring arrangemanget. Inte för att jag vill att det ska hända så klart, men det blir intressant att följa.

Julafton

Tjoho! Skivorna har kommit. Dock finns de tjugofem mil bort, men den som väntar på något gott... :)

Leve yttrande- och åsiktsfriheten!

Varför har man en blogg, kan man undra?

Att bara få prata utan att någon avbryter ens tankegångar, eller att kanske någon är intresserad av det man egentligen borde skrika ut hemma fast ingen lyssnar är en av många orsaker till att jag bloggar. Här kan man prata färdigt. Försöka förstå. Bli arg. Glad. Eller överdriva, kanske till och med ljuga. Skapa reaktion. Eller bara referera. Det skulle även kunna vara rent terapeutiskt. Och självklart blir man glad kanske smickrad när man får reaktioner på ens tankar, för det är ju just tankar som jag skriver, det negativa är att man aldrig vet vem mottagaren är. Eller så kanske det är som för mig, jag skriver aldrig för någon annan. Jag skriver bara för min egen skull och skulle någon råka läsa… fine… en bonus.

Annars är det ju rätt gött att blogga, helt utan krav på något sätt. En metod att utforska sig själv och andra. Dock är det viktigt att man som läsare vet att DE ÅSIKTER SOM FRAMFÖRS ÄR PERSONLIGA och delas nödvändigtvis inte med resten av världen, men så är det ju alltid med åsikter. Leve yttrande- och åsiktsfriheten!

Bakat bullar till hyran. Jobbat ännu mer. Färdig med första grejen. Kollat film. Nu: mer jobb.

Jobba jobba jooooooobba!

Kanske är det för att det regnar som jag fått så mycket gjort. Det ena temat är snart färdigt! Tjoho!!! :) Härligt med skrivkramp.

Jag har till och med hunnit med och fika med en av mina bästa vänner och hans blonda storbystade sambo. Låter det negativt? Då är det du som lägger egna värderingar i det. Hon är fantastisk. Det blev Latte och arrakstilltugg. Mycket trevligt. Jag blev dessutom indragen i någon typ av SMS-kurs. Det var dock inte jag som gick den.

Edit har fått Elixir!

Här rullar det på. Jag har röjt upp i mitt tillhåll. Jag har bytt strängar på gitarren och jag har klippt mig. Och nu ska jag börja med att samla en massa texter till ett kompendium. Det är vad jag kallar "verkstad". Det du!!!

Som ett led i min effektivitet så har jag precis bestämt att jag och syrran ska kolla över lite grejer inför nästa termin. Hur bra som helst. Dessutom ska mitt sommartillhåll rensas upp och städas. Det projektet börjar nu!

Bedövningen har gått ur nu i alla fall. Och det känns faktiskt rätt bra.

Ursula var fan bra

Jag har ju sagt att jag ska vara sjukt effektiv denna vecka. Och JA det går rätt OK. Jag har både hunnit med mitt vanliga sommarjobb och lite annat jobb bredvid. Jag har ju dessutom varit till tandläkaren som jag tidigare nämnde. Det effektiva med det besöket var att jag såg till att få laga mitt hål som jag haft de senaste tio åren på samman tid som jag skulle ha undersökningen, vilket man inte brukar få. Men med det så sprack också min budget, totalt. Sjukt effektiv att göra av med pengar alltså också (som man säger i Skåne, eller mer ”asså åsså”). 1410 svenska kronor gick kalaset på. Hm. Men Ursula som utförde hantverket var riktigt bra.

Nu blir det sova av. Gött. Även om det bär emot när solen skiner. När jag vaknar har kanske bedövningen gått ur. Kommer att upplevas bra antar jag, inte som nu… känns som om man har gått en omgång på byn med taskigt omdöme.

Natti

Natten har varit fylld av de mest märkliga saker. Förutom att jag inledde mitt jobb med att medicinera vid ett epilepsianfall så började den med att jag brände halva min första sommarjobbslön på diverse skivor. Underbart. Ja, jag tycker faktiskt det. Visserligen kommer jag bara ha si så där 33 spänn om dagen att leva på resten av månaden efter att jag i eftermiddag har betalt bilskatten, men det gör inget. Därefter började min mobiltelefon ta emot en massa textmeddelanden. Det visade sig att dessa var från mitt ex sedan sex år tillbaka som på olika sätt undrade när jag skulle komma tillbaka till honom, och det stod inte på förrän han även ringde upp. Där fortsatte han sin övertalning, eller insäljning av sitt fantastiska erbjudande – sig själv och ett liv med honom. På något sätt ställer jag min väldigt undrande… vi har ju brutit upp en gång av olika anledningar, och jag vet att jag är rätt nöjd så. Men med en massa alkohol i kroppen och på en trist plats kan de mest märkliga saker hända…

Efter det, eller snarare under tiden, pratade jag med två undervisningsobjekt. Den ena en hur gullig tjej som helst som egentligen borde ha sovit än pratat med mig genom hela natten, och den andre en kille som förmodligen hade varit på det trista stället med en massa alkohol i kroppen påstod att jag minsann var kåt i honom. Hur kunde han veta det??? Not! Så är inte fallet! Icke sa Nicke! (vem fan Nicke nu är), kommer aldrig att hända!!! Sedan snackade vi sex hela natten. Jag borde ha avbrutit långt innan klockan halv sex, men det var fan underhållande. Tihi...

Mitt i allt det ringer en fjärran bekantskap som jag inte pratat med på mycket länge, som ville ha lite sällskap hem från jobbet. Så ja… jag hade ju en massa tid att slå sönder, så varför inte tillsammans med honom svischande genom Mantorp av alla ställen på jorden. Vi bestämde till och med att vi skulle träffas framöver och käka en massa ost som luktar skit och dricka onödigt mycket vin. Hoppas det blir av.

Nu har jag precis kokat kaffe och jag går av mitt pass 07.00. Men jag får inte sova då, nä… jag har nämligen en tandläkartid klockan 08.00 som jag måste på. Tandläkaren måste vara nöjd med mig denna gång. Jag har fan varit flitig.