tisdag 5 augusti 2008

Leve yttrande- och åsiktsfriheten!

Varför har man en blogg, kan man undra?

Att bara få prata utan att någon avbryter ens tankegångar, eller att kanske någon är intresserad av det man egentligen borde skrika ut hemma fast ingen lyssnar är en av många orsaker till att jag bloggar. Här kan man prata färdigt. Försöka förstå. Bli arg. Glad. Eller överdriva, kanske till och med ljuga. Skapa reaktion. Eller bara referera. Det skulle även kunna vara rent terapeutiskt. Och självklart blir man glad kanske smickrad när man får reaktioner på ens tankar, för det är ju just tankar som jag skriver, det negativa är att man aldrig vet vem mottagaren är. Eller så kanske det är som för mig, jag skriver aldrig för någon annan. Jag skriver bara för min egen skull och skulle någon råka läsa… fine… en bonus.

Annars är det ju rätt gött att blogga, helt utan krav på något sätt. En metod att utforska sig själv och andra. Dock är det viktigt att man som läsare vet att DE ÅSIKTER SOM FRAMFÖRS ÄR PERSONLIGA och delas nödvändigtvis inte med resten av världen, men så är det ju alltid med åsikter. Leve yttrande- och åsiktsfriheten!

1 kommentar:

Anonym sa...

Absolutly right, you rock girl!! ;D