Igår fick jag en inbjudan till ett nyårsgalej... eller snarare var det så att min bästa kompis messade ett alterntiv på vad man kan göra en kväll som denna: "Hej, kära nyårsfirare! Då vi har olika matpreferenser gör vi på följnde sätt. Jag fixar en potatisgratäng, sallad och dessert. Ni tar med dricka och det ni vill äta till hududrätten, så lgar vi till det på plats. Funkr det? Kram!" Så, så får det bli. Jag drar med mina julöl som aldrig blev uppdruckna under helgen och så lite annat ätbart skit. Det kommer nog bli hur kul som helst. Nytt år blir det garanterat! :D

Med tjugo negativa grader utomhus och inte direkt treglasfönster samt två väggar mot yttervägg, har det blivit rätt kallt i mitt rum som jag sover i, men nu har jag en lösning.... ett extraelement!!! Det går visserligen inte att köra på max, långt i från, men nu har värmen i alla fall gått upp från köldskadekallt till fisljummet. Det här blir suveränt! :D

Detox för fan

Nu var det några dagar sedan sist, men egentligen har du inte missat så mycket bäste läsare. Jag har "legat runt" lite, som min kära syster så fint uttrycker det. Och ja det är väl sant, i och för sig. Jag har legat och läst en hel del och jag har legat och kollat på film en hel del. (Jag har ju semester, va fan! :)) Det verkar som om folk till och med haft funderingar över eventuella liggsår som skulle kunna ha uppkommit i och med dessa fysiskt passiva aktiviteter. Jag kan försäkra dig, bäste läsare, att jag inte ådragit mig några sådana hitintills och att jag faktiskt även gjort mer fysiskt ansträngande uteaktiviteter än just nämnda. Sedan senast har det också slunkit ner diverse chokladbaserade gottesaker och som julen kräven även kladdbaserade anrättningar så från nu kommer det att ske lite mer detox-inspirerade intag på den kulinariska fronten och för att ge ett exempel på det så bjöds idag en av mina bästa vänner och hans kvinnliga bekant över på veganmat.

schyst

Det måste erkännas att föräldrarna mina har en schyst vy från sitt tillhåll här i livet. Eller vad tycker du?

GOD JUL alla vänner och ovänner!

GOD JUL alla vänner och ovänner! Från och med nu ska i alla fall jag åsamka, vålla, ådra, förorsaka min själ och min kropp, en riktigt fröjdefull jul, samt från och med nu anlägga något typ av anarkistiskt perspektiv på hela spektaklet. Så därför ska jag efter en frukost på tre timmar faktiskt ut och fotografera lite i lugn och ro. Men som sagt... GOD JUL alla vänner och ovänner! Vi höres.

Kändis-kåt

Kändis-kåt som man är vill jag bara berätta att Vild-Hasse precis har varit hem till oss med en julklapp! :)

När är för mycket?

Min syrra pratar med en kollega/kompis/vad det nu är, i telefonen hela tiden. Hon pratar dessutom om honom mellan telefonsamtalen med oss övriga som finns runt om kring, vilket betyder att hon pratar om eller med honom jämt. Ja, ok... visserligen är det en liten överdrift att det är ständigt men det känns som om det är väldigt väldigt väldigt ofta. Så ofta att jag får känslan av att jag känner honom, och jag har bara träffat honom en endaste gång. Ta idag som exempel, då har hon pratat om honom vid säkerligen tjugo tillfällen, specifika sådana där han är huvudpersonen i samtalet, dessutom har hon pratat med honom i telefon och på MSN några gånger, och inte några korta stunder heller, utan så pass så man undrar om det inte börjar kännas ekonomiskt. Så då undrar jag bara, när blir det för mycket, och när bör man börja säga till? Eller man kanske inte ska säga till utan bara låta henne av en slump läsa detta inlägg och funder över om alla verkligen vill veta allt om denna kille som verkar betyda mest för henne just nu om man ser till samtalstid?

Krokfiskad lutfisk - miljövänligare?

Jag måste erkänna att jag har lite träningsvärk i benen sedan igår men det är helt ok. Temperaturen har dock kommit på plus nu så det kommer inte att bli någon åkning idag. Det är inte så roligt att trampa runt med en massa snö under skidorna. I stället har jag varit och inhandlat allt ätbart som ska intas under julen. Det är fan inte ett billigt kalas man ska på. Men en fråga dyker upp... Det är så här att jag har bland en massa andra varor inhandlat lutfisk, och på förpackningen påstås det att denna skulle vara mer miljövänlig än någon annan för att denna var fiskad med krok. Och då undrar jag varför den är det det? Varför är det mindre miljövänligt att fiska med nät exempelvis?

Då var premiärturen åkt, och den var helt fantastik! :D Spåren var fasta och fina och temperaturen behaglig (-5 - -8).
Och så här ser det ut från mitt perspektiv... suddigt är det för att det tåras så mycket i ögonen när man åker så fort som jag gör... ;)

Jag har fått ett uppdrag, eller snarare tagit på mig ett uppdrag. Jag ska fotodokumentera hur det ser ut hemma hos mig här i Dalarna så att jag kan visa upp det för mina kollegor. Så jag får väl börja lite mått med det.

Home sweet home

Först tåg i ett par timmar tillsammans med andra människor som också skulle till lite mer nordliga breddgrader, sedan bil några timmar till med gatuköksmat i näven och Kridänsklervåterrevajvel på radion så var jag åter hemma i Dalarna. Väglaget var inte det bästa och vi passerade en del avkörningar, men vi tog oss hem säkert i alla fall. Nu så är det umgåsning som gäller.

Anarki är enda botemedlet mot moralpanik

När din sambo börjar fundera över lösningen till all världens moralpanik finns risken att han/hon kommer att ta till enda lösningen som enligt min sambo finns - anarki. Just det, anarki... Helt vanlig hederlig anarki. Och jag måste ändå säga att det fungerat rätt skapligt. Visst lite buffligt har han tett sig, men det kan lika gärna bero på hans taskiga rumsuppfattninig. För kanske är det ändå så att det ideala samhället vilar på en anarkistik grund där alla är härskare, för något okontrollerat kaos, som Marx skulle ha sagt, har inte brutit ut ännu. Dock inser jag att det behövs en anarkistik motpol till all anarki här hemma, för så länge jag försöker upprätthålla den ordning man lärt in så blir det ju friktion. Jag kan hålla med om att tanken på att riva hierarkiska strukturer är bra. Jag vill inte heller ha ett klassamhälle där kapital eller status blir styrande. Hur som helst, det är ett intressant experiment och det verkar, precis som jag sagt, som om det fungerar skapligt bra. Ska nog sälla mig till den lilla enmansskaran anarkister i vårt tvåmanshushåll så får vi se vad som händer.

Utvärdering

Jag kom lite senare till skolan än vad jag hade räknat med så IG-varningarna blev inte gjorda. Jag fick en del presenter som jag inte hade räknat med också; te från en av rumskollegorna (jag är ju något av en te-fantast så det passade ju hur bra som hels), tre filmer till filmklubben (också hur bra som helst), samt godishjärtan och en porrroman av min rumsgranne (kombon är ju jätterolig och jag hoppas min porrromansvärld kommer att växa nu), dessutom har jag fått ett väggur i retrosnitt av en annan kollega. Bara bonusar alltså. Avslutningen med klassen blev också bra, och temat var positivitet. En annan grej jag hade fel över var avslutningsshowen som i år faktiskt var riktigt riktigt vass. Annars var maten inte så mycket att hurra för men presenten vi fick från skolan var bra. Det var ett pocketogram. Vi får själva gå in på nätet och beställa en bok! :D

Det blev inga minnesluckor, men det var en väldigt trevlig kväll tillsammans med mina temakollegor, de två som vill arbeta integrerat. Så på det hela taget så var det en bra dag igår. Det var så bra att jag har satt upp några nya mål för nästa temin. Förklarar nog dem lite senare, för nu ska jag läsa ut min bok som jag har på gång. Tja.

Så här kommer det att bli

Jag tänkte att jag skulle försöka mig på att se in i framtiden, så långt som till fredag faktiskt. Alltså tänkte jag berätta om gårdagen, och för dig som nu är helt förviddad så är det alltså i morgon vi snackar.

Jag kommer att komma ganska tidigt till jobbet, ungefär 07.30, för att städa undan mina högar på skrivbordet och därefter göra en del IG-varningar. IG-varningarna kommer att ta ett tag att göra eftersom det är en del elever som inte riktigt visat att de kan de som de ska kunna. Undertiden som jag gör detta kommer jag ha ett spännande och roligt samtal med mina kollegor på rummet som kommer att vara uppklädda och muntra. Själv kommer jag bära jeans och någon överdel som passar bra till eftermiddagens spritfest.

Jag kommer att fika med min klass och kommer att tycka att det egentligen är rätt tråkigt men jag kommer att spela med och skratta klämcheckt och vara så där härligt kameleonttrevlig som man kan krysta fram ibland. Därefter kommer jag att gå till aulan för att se en show som skulle kunna vara mer genomarbetad, men jag kommer att tycka den är rätt trevlig tack vare att jag känner igen elever som är med i den. Jag kommer att känna igen rätt många.

Därefter kommer jag att äta en jultallrik fylld med en massa mat som jag kommer att sålla rätt regält i. Jag kommer att äta allt kladd och peta bort allt som är kryddat med konstigheter. Jag kommer att dricka kall glögg och tycka att det mest är skit, men jag kommer att sitta vid bordet med plastdukning och säga trevliga saker precis som det förväntas av en. Jag kommer att tycka att det är larvigt när personalkören sjunger julsånger och jag kommer även tycka att talen som ledningen har är larviga.

Efter maten så kommer jag att gå tillbaka till aulan och få en julklapp som jag kommer att klassa som onödig konsumtion. Den kommer att ta plats på vinden. Det kan hända att jag ger bort den också.

Sedan börjar det roliga. Jag och mina kollegor kommer att sitta på mitt rum och flamsa och sedan kommer vi att dra in till stan för att börja lovet på riktigt. Därefter kommer jag inte minnas något (jag har visserligen aldrig drabbats av minnesluckor förut, men varför skulle inte i morgon kunna vara första gången?) på grund av stor alkoholkonsumtion (men jag kommer att ha skitkul :D) förrän jag kommer att utvärdera hela min spådom på fredag. Så blir det.

Jag har spelat på Lotto för ovanlighetens skull, så nu hoppas jag på drömvinsten. Vinner jag är det jag som bjuder på festen i morgon.

By the way... julafterworksbläcka på torsdag, ska du med?

Aaaah!!! :@

Du har jag och min bästa kollega varit till cheriffen igen för att gnälla, eller snarare skrika ut vår frustration över stoppklossarna som nupit och gett sig fan i att ge med sig.

Deo

Varför är deodorantförpackningar så små? Allvarligt, en stor, man skulle kunna säga överdimensionerad, kula på en ofta ihoptryckt kropp. Vad är syftet med att sälja ett sådat litet innehåll? Fixar inte vi vanliga transpirerande människor större förpackningar?

Det finns en idé om att minska den onödiga konsumtionen i vårt hem. Jag tycker tanken är sjukt jävla bra. Jag ska göra så gott det går i alla fall.

Så där... bloggen har genomgått en liten förändring. Några retroinspirerade kurbitsar är inte helt fel, eller?

Ha den äran käre sambo!

Be mig om vad som helst och jag säger JA

Jag är med i ett experiment. Det går ut på att man alltid måste säga JA - alternativet NEJ finns alltså inte. Detta har hitintills lett till att jag bokat biljetter till en film jag normalt inte skulle gå på själv samt bokat bord på en restaurang som inte var tanken i morse. Jag tror detta kan vara bra så man får se världen lite från ett annat håll ibland. Man är ju tyvärr både en vanemänniska och en som gärna hamnar i samma fack och genrer.

Lucia och rock

Ok, jag har inte bara ett jävulskt horeri till jobb, jag har ett skapligt underbart också ibland. Natten till idag var jag och bedömde ett projektarbete i Hällefors - LUCIAROCKEN. Det är inte alla dagar man får chansen att lyssna på rock i Hällefors på arbetstid. Det var dessutom min första gång i byn, vilket i sig var en upplevelse. Vi, jag och några elever, åt slaskmat i byns ena pizzeria, vi tog ut pengar på ICA eftersom inte betalkort används, och vi hamnade i ett tjafs med några locals med attitydsproblem. Allt man kan förvänta sig egentligen. Men hur var nu arrangemanget? Jo, jag skulle nog vilja säga att det inte kunde blivit bättre utifrån de förutsättningarna eleverna hade. Jag hade en jättebra och trevlig kväll och det var ju det som ändå var syftet. Och så fick jag ett tips om en sida som jag måste kolla upp... ;)

Idag har några personer fått roligt-på-jobbet-choklad! :)

Bensköra tanter + broddar = sant

När man kommer som den utomjording man ändå är till ett sådant här ställe som jag råkar bo på just nu, så inser man att det finns väldigt många skillnader i hur man beter sig mot vad man är van vid. Här är man till exempel inte van vid att det snöar och under dagen har det kommit några flingor som täkt marken, och vips är det kaos! Även om vägarna är bara så åker bilisterna i smygfart och tanterna på jobbet måste få hjälp från parkeringen och in i byggnaden så att de inte drattar kull och bryter sina sköra lårbenshalsar. Hur är det fatt? Och folk undrar hur jag som cyklar tog mig till jobbet, när de kommer halvtimmen till timmen försent, och jag tänker att "visst, det kanske var lite trögt när det fastnade lite snö i dynamon, men det kan man ju lösa genom att inte ha den aktiverad, och jobbigt blir det ju först när snön går upp till navet, och under dagen har det inte ens varit så mycket så det kommit upp till ekrarna." Men men, det är ju gnällbältet jag bor i, så då är det väl som det ska.

Ett riktigt kåtslag för Magdalena Ribbing

Nobelbanketten - Du har inte heller missat att den är igång? Ja jag håller med, vilket spektakel. En orgie i flärd. Vissa påstår att det är festernas fest, men allvarligt... jag har aldrig sett kungen varken dansa på bordet, köra Lambo eller dricka sig full på välkomstbålen. Festernas fest... celibriteter som klär sig i siden och paljetter, och äter så korrekt så att Magdalena Ribbing får kåtslag (!), blir det roligare då eller? Eller så är jag bara så anti mot allt som på något sätt hyllar kungen. Kungens skål med efterföljande fanfar, som förövringt ska hållas 19.11, vad satan är det?! Han har väl inte gjort något bra som bör hyllas med trumpeter och dyr sprit. Det ska ju vara pristagarna i fokus om några. Folk som räddar världen på olika sätt och folk som kan skriva! (- Äntligen!!!)

Remember the MORALTANT

Jag måste erkänna att jag blev väldigt intresserad och sugen på att se filmen Remember the Titans när en av mina kollegor här om dagen bokstavligt talat la den i min hand. Nu i efterhand är jag inte lika upprymd som jag var innan. Filmen handlade om amerikansk fotboll, kulturskillnader och fördomar, men konceptet var knappast medryckande och efter knappa timmen in i filmen så var det inget snack om saken hur filmen skulle sluta. I deltalj. Jag har svårt att se att detta är mångas favoritfilm.

Nej, det här var jättetrist (sorry alla RTT-lovers) och liknande filmer har jag sett miljarders gånger tidigare. Klassiska och förutsägbara vändningar i en lika tråkig filmmall. Förutom allt detta så blir vi som konsumenter sondmatade med rasismuppsträckningar och vänskapsläxor av en tvättäkta moraltant, eller farbror - Walt. Nej, har man någon känsla för film, så spola denna GENAST!!!

Jag ska berätta något intressant om mig själv i morgon. Vad ska det bli, månne? Jag lever ju ett synnerligen ointressant liv för tillfället.

En out of body experience

Fann precis mig själv tittandes på Dansbandskampen, och vad gör jag? Jo, jag motiverar det högt och tydligt för min sambo med ett kraftfullt tryck bakom orden "men det är ju så trevligt".

Jag är inte den som skäms

Jag vet inte vad det är som händer, men jag är inte den som skäms över saker och ting, och nu helt plötsligt har jag känt på den sjukt bisarra känslan av att faktiskt göra det. Jag har fått världens erbjudande om att verkligen få hjälp med min engelska och nu tycker jag att det är skitjobbigt att jag är så usel i det. Engelska ord låter som skit när de kommer från min mun. Det är som om jag inte är gjord för att kunna utstöta dessa läten. Och grejen är att han jag ska få hjälp av, eller snarare han som ska sparka mig i min enorma språkröv, är fantastiskt grym på just engelska. Vad jag behöver försöka få in i min hjärna är att jag måste få vara kass, och att han förmodligen inte kommer att döma mig för resten av mitt liv. Jag vill ju verkligen det här, så varför skäms jag? Hur som helst, jag har i alla fall fått ett uppdrag tills på måndag, ett engelskuppdrag så klart, som jag ska klura lite på och försöka att inte få för mycket ångest över.

Imponerad av ditt engagemang!

Lite vemodigt var det allt när mina VFU-studenter lämnade skolan för denna utbildningsperiod. Hur bra studenter som helst, och de kommer garanterat att bli sjukt bra lärare med. Finns inga tvivel. Och så fick jag en liten present... klart man blir lycklig av dessa gulligheter. :) Glögg som jag självklart älskar...

Om du inte helt ser vad som står på etiketten så ska jag hjälpa dig: "Imponerad av ditt engagemang! Tack för bra diskussioner och feed back, det betyder massor..." Sedan följer en julhälsning från avsändaren. Och ja, jag måste säga att jag faktiskt tycker att jag gjort en bra insats med VFUarna, självklart finns det alltid önskemål om mer tid, men det är en annan fråga som jag inte rår över.

Hej så länge!

Bra saker

Nu ska jag ta fasta på några bra saker: Jag har haft några riktigt bra och utvecklande samtal med elever angående måluppfyllelse. Vi gick ur samtalet överens och peppade att fortsätta arbeta, vilket borde vara så bra som det möjligen går att bli på den fronten. Jag har även fått en present i dag av min allra bästa kollega (mellan 08 och 16.30 är han det, annars är han bara bäst). En påse vars innehåll man blir jävligt glad av om man äter det. Godis! :) Sedan har jag haft ett bra arbete med mina VFU-studenter också, så jag får nog vara rätt nöjd i dag faktiskt.

My day will now be evaluated...

1. Att vara positiv har inte fungerat alls. Jag har vid flera tillfällen fått bekräftat att det är ett dårhus jag arbetar i - en anstalt för rekrytering till sveriges framtida förtidspensionärer.

2. Jag har faktiskt jobbat som fan, så den punkten vill jag nog mena att jag lyckats med i dag. Hurra!! :S

3. Denna punkt är väl det jag gör nu kanske, skriver på bloggen. Annars hoppas jag på att hinna med att läsa lite i boken. Jag har förresten köpt dyr Parmesan, det är ju gott och ego! :)

Veckas mål:

1. Vara positiv
2. Jobba, jobba, jobba
3. Göra något för mig själv

Några trevande steg i rätt riktning

Som du vet så vill jag bli bättre på engelska, så idag har jag tittat på Utbildningsradions I Love språks engelskdel. Men fortfarande är inte grejen förståelsen utan att jag inte själv kan utstöta dessa engelska läten på ett bra och logiskt vis. Det är kanske min tröga hjärna jag måste arbeta mer med. Men hur? Kanske att högläsa mer?

Det finns inget som ens likanar första advent här. Inte en ljusstake. Inte en snöflinga. Inte ens julskyltning, trots att det är borgarna och kapitalets högtid.

En klassiker från 1976

Det är väl knappast någon nyhet när jag påstår att elever i skolan blir allt sämre på att läsa? Ofta blir åtgärden att man på utvecklingssamtal sätter upp diverse läsmål, men när det kommer till en själv så kan jag inte påstå att min läsfrekvens direkt gått upp sedan jag började arbeta som lärare, snarare har den rasat till i stort sett obefinlig nivå (i alla fall mot vad den var förut). Så nu måste jag skärpa till mig och i dag har jag faktiskt börjat läsa en riktig klassiker från 1976. Ja, jag vet att jag sagt till en massa folk att jag borde läsa mer engelska, och det är fortfarande sant, men Jack av Ulf Lundell rasade över mig idag och det är den jag en tid framöver kommer att ägna lite eller förhoppningsvis mycket tid till.

Några argument för min framtida stora icke vandaliserande familj

Jag läste någonstans, vart det nu var kommer jag inte i håg, att förekomsten av olika former av kollektivt boende motverkar kriminalitet och vandalisering. Det är dessutom bra i miljösynpunkt. Jag ser självklart också en massa bra i att bo tillsammans och dessa behöver inte nödvändigtvis vara av politiska eller sociala skäl. Jag anser att kanske de praktiska överväger. Tänk att dela på matlagning eller andra hushållssysslor. Tänk att få göra dessa tillsammans med andra. Tänk att allas positiva egenskaper kommer till bruk. Tänk att få hjälpa till med någon annans barn eller att få tid över till egen träning och nöjesläsning... Jag ser även en massa ekonomiska vinningar med detta typ av boende. Delad hyra, delad hemförsäkring, delade matkostnader, delad bil...

Fan va larvig man är. Tittade nyss på ett kort inslag från Åreskutan på Packat & Klart. Vyn fick mig att börja gråta. Jag älskar verkligen berg och fjäll. De är så satans mäktiga.

Akut skaderisk

Den här fredagseftermiddagen/kvällen blev något annorlunda än de vanliga. Jag brukar ju säga att min arbetsplats lika gärna skulle kunna ge mig nyckeln så jag kan låsa efter mig då jag verkar vara den sista att lämna bygget vid den tidpunkten jag drar. Idag blev jag utslängd. Otippat men behövligt och absolut rätt och riktigt. Anledningen: Arbetsmiljöfråga rubriserad "Akut skaderisk". Det är helt enkelt så att byggnaden jag arbetar i håller på att rasa in. Det är sant! Så all verksamhet är över helgen inställd. Så får vi se hur de tänker lösa problemet tills jag ska tid på måndag igen.

En otäck och bekant smärta i halsen håller på att ge sig till känna...

Jag och min kvinnliga charm

Jag har inte utnyttjat, bara varit väldigt trevlig. Och vad får man för det? Jo, 5 56 applicerat på en för ändamålet ypperlig plats... Han fick en kram också.

... och så har jag varit på en sjukt bra föreläsning i träningsfysiologi. Dagens höjdpunkt. :)

Mina lår får panik

Jag har ett problem, antar att man kan klassa det som en lyxvariant för vissa. Det är så här: dagens stuprörsmode tillåter inte att fyllas med ett par rätt så tränade apostlahästar. Nej det är sanning. För det är ju så att när en muskel arbetar så fylls den upp med blod och omkretsen blir större och med tanke på att jag numer cyklar till jobbet, ofta iförd just nämnda variant på byxa, så får mina ben inte plats efter ett antal tramp framåt. Låren får panik, helt enkelt. Känner du igen dig?

Träningsvärk

Jag har haft ont i baksidan av låren hela dagen i dag och jag antar att det kommer att bli värre i morgon. I går var jag nämligen på yoga och det har satt sina spår vill jag lova. Jag ska minsann träna det nästa måndag med och jag hoppas att detta kommer leta till världens förändring av min annars jävligt stela lekamen.

Jag smet lite tidigare från jobbet idag för att kunna baka. Så nu har jag gjort havreflarn och deg till ett lass andra kakor som jag tänkte baka ut i morgon. Lite hushållslig är man allt! :)

kollektiv?

Idag har jag funderat jättemycket på det här med att bo kollektivt. Jag inser att ju mer jag tänker på det desto rättare känns tanken. Du råkar inte känna någon/några som är intresserad av att flytta ihop med en sådan som mig?

Förena nytta med nöje

Visserligen var det lördag igår men att arbeta har ju inte hindrat mig före trots att det är helg. Grejen denna gång var att min allra bästa vän och kollega här i staden kom över på besök för att vara med i skapandet av arbetsmaterial. Hur bra som helst. Så när jag nu skriver detta finns det en jättebra idé och ett skelett att hänga upp en massa "litteraturkött" på. Bra va? Jag tycker det känns så i alla fall.

Nu har jag köpt chips

Återigen har jag haft bruk av att känna till att det finns en snabbkassa på ICA. Nyss när jag var där så var det jättemycket folk med barn och varor och vagnar överallt, men jag gick förbi den långa kön som ringlade sig genom butiken. Gött som fan! :D

49 slag/minut

Här har jag hasat runt och trott att jag har haft en riktigt risig kondition, och när jag mäter vilopulsen visar det sig att jag har en rätt så bra sådan. 49 är inte helt pjåkigt för att inte ha tränat som jag borde.

På tal om brister…

Tänkte vara sjukt ärlig och ge ett facit till alla er som inte vet ett skit om mig.

10 av mina stora brister utan inbördes ordning (rent subjektivt, personligt, färgat, osakligt, vinklat… vad vet jag...) och de kanske inte stämmer alls:

1) Jag har sjukt lätt att bli förälskad.
2) Jag tycker om att vara påverkad, helst av öl.
3) Jag har svårt att säga Nej till en massa saker, både på gott och ont.
4) Jag mörkar vissa företeelser, saker, aktiviteter för att jag tycker att jag verkar knäpp om det skulle komma ut att jag gör, har gjort eller vill göra dessa.
5) Jag är hyperfysisk (tolkningsbart).
6) Jag har höga krav på allt och alla, speciellt mig själv.
7) Jag anser att jag har rätt.
8) Jag är helt styrd av mat och annat som man kan stoppa i sig.
9) Jag kan alltid bli bättre.
10) … och det här med normer är inte min grej, riktigt. Jag gör som jag tycker, för det mesta, utan att tänka på att det finns folk som påverkas av det.

Ok, jag gör ett tillägg till de 10.

11) Jag är en kameleont.

Vilka är dina?

Nu kanske du som läsare tror att jag är totalt kritisk mot mig själv, och det kanske jag är, eller så är jag medveten och inser att jag har en massa förtjänster också.

Hej så länge...

Känner du mig?

Ska jag vara ärlig tror jag inte att folk som jag umgås med här i Örebro känner mig. Människor har en tendens att prata om sig själva och skita i, eller glömma bort, dem de pratar med, eller pratar till i dessa fall. Flera gånger varje dag händer detta. Skulle jag be dem beskriva mig, har de förmodligen inte en aning om vem jag är och vad jag tycker. Hur jag känner, tänker och har för planer är inte intressant. De är så otroligt upptagna av sig själva och sina liv, något jag faktiskt ändå tycker är rätt spännande. Jag anser själv, utan att ta i, att jag är en bra lyssnare. Jag är intresserad av människor och hur de beter sig och förhåller sig till saker och ting. Å andra sidan vill jag inte lyfta fram mig själv som en perfekt människa eller så, inte på något sätt, men jag är genuint intresserad av folk. Jag får en känsla av att det mesta här bara är yta. Varför är det ingen som vill klura ut svaret på meningen med livet över ett glas öl utan att totalt vika ut den egna personen eller framhäva sig själv bortom det yttersta? Och varför verkar allt vara så äckligt enligt normen perfekt? Är det bara jag som har en massa brister?

Fast å andra sidan, när känner man någon?

Jag är helt säker på att jag kommer att sluta som öltant.

Om det är något jag förmodligen kommer att lyckas med i mitt liv så är det att bit för bit förvandlas eller glida in i rollen som öltant. Det känns helt bekvämt och naturligt, och redan nu ska jag ta ännu ett kliv mot slutdestinationen. Denna gång på egen hand om det inte är någon som vill joina förstås, men det är ingen som hitintills anmält intresse. Nu kanske du tror att detta är något negativt, men så ser inte jag det. Länge leve öltanten!

Jag fryser

Jag fryser. Det är fan kallt i lägenheten eller så är det på det viset att jag inte hunnit tina upp sedan jobbet. Du kanske tänker att; "jaja det var väl kallt på cykeln på vägen hem", och ja visserligen var det det, men jag tänker närmast på mitt arbetsrum faktiskt. Det är så sjukt jävla kallt där, men förmodligen inte så kallt så att det är en arbetsmiljöfråga, men det känns inte riktigt bekvämt att sitta där heller anser jag. Om jag ska fortsätta snacka jobb, vilket jag gör rätt ofta, så kan jag även nämna att det faktiskt känts rätt tomt idag, eller skönt eller hur man ska säga, i rummet. Alla mina tre kollegor som vanligtvis sitter där har varit borta. Inte sagt att man får mycket gjort för det. Det finns ju andra som pockar på ens uppmärksamhet.

Jag suger på engelska...

Fan att jag är så usel på engelska. Jag borde verkligen ta mig i kragen och göra något åt det. Jag är ju ett totalt engelskoffer!

Pinsamt eller gulligt?

Om du tycker att jag varit otydlig med att jag anser att jag har en ohållbar situation på jobbet, så har du läst för dåligt. Jag gnäller jämt och ständigt om att jag inte känner att jag får ut min fulla potential, och jag gillar inte mig själv när jag gör det. Jag tycker inte om att vara sur och bitter. Det hör till saken att jag dessutom har insett att om det ska fortsätta vara så här så kommer jag att måsta byta arbete. Jag tycker om att arbeta pedagogiskt men utan förutsättningar är det en omöjlighet. Min kollega har ju fattat detta, och idag vet jag att han, eftersom han kom och berättade det för mig, haft ett samtal med chefen om mig. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka, eller jag vet visst... jag tycker det är gulligt, men jag vet inte hur det uppfattas av cheriffen själv. Jag ska försöka få till ett medarbetarsamtal så småningom, så jag har möjlighet att lägga fram mina tankar, och kanske är det så att chefen har tankar kring mig med.

Jag har varit på universitetet på en föreläsning som jag kände igen från förra året. Samma sak återupprepades och samma frågor ställdes. Så ja... jag tror jag har koll.

Det får bli en tidig kväll. Fotbollsgalan i all ära, men det är inget för mig. Natti.

Jag är ju lite av en nörd. Kvällen tänker jag ägna åt dokument från skolverket och med rätt stor säkerhet kommer jag att gilla det.

This is a warp zone...

Att cykla lite smått packad är som att vara med i ett TV-spel. I natt var jag Super-Cosmo, och samlade poäng hela vägen hem genom att väja undan alla faror och Super-bossar med hjälp av alla mina gadgets och min farkost...

Vinrättning

Det kom fram rätt bra grejer av vinrättningen. Inte så mycket rättning, men andra tankar kring arbetet vi håller på med. Lite tema-grejer helt enkelt. Det går inte att komma ifrån att det trots allt är rätt tragiskt att man sitter och arbetar på en helg, men hur ska man göra mer än att byta jobb? Som ett tillägg bör det nämnas att det även var trevligt att träffa min kollegas karl och barn. Det ledde till en hel del diskussioner och personprofiler, musik och tatuering, och det är alltid trevligt och intressant att dryfta.

Vinrättning senare i kväll

Det var en trött skara som lämnade mig strax efter ett i natt, men det var väldigt trevligt fram tills dess i alla fall. Alldeles för stor mängd onyttigheter gled ner i mitt innanmäte, men det får väl vara så ibland, i alla fall när man får trevligt sällskap. Idag står annars vinrättning på schemat. Jag och en kollega har bestämt att ta tjuren vid hornen och rätta skiten ur oss, och hur gör man det på ett trevligt sätt? Jo, man gör det tillsammans och man gör det med vin. Jag åker väl dit i eftermiddag någon gång, eftersom min sambo har tappat bort sina nycklar så måste jag vara hemma medan han är borta och spelar fotboll, så han kommer in så småning om. Min tanke var att ägna mig lite åt min datamaskin så länge; blogga, skriva, spela nätpoker...

Jag väntar besök. Gör du?

Ligger du med schemaläggaren?

Jag brukar säga att när jag går hem för helgen så har alla andra redan gått. Kanske är det så att de redan lämnar bygget efter lunch, mina aningar är åt det hållet i alla fall. Idag var jag verkligen ensam när jag gick. Jag såg inte en enda av mina kollegor. Inte en! Är det verkligen så att ALLA ligger med schemaläggaren eller hur funkar det där?

Säker cykel

Jag har ju en tendens att tjata saker till leda... så jag tror inte det är någon som missat att jag numer cyklar till och från jobbet. På vägen har det inte direkt hänt så mycket spännande. Ofta så möter man exakt samma människor på exakt samma ställen, men idag var det en sak som bröt något mot det vanliga mönstret. Örebroare är kanske de sämsta på trafikvett, jag lovar. Så idag har jag, tro det eller ej, krockat med en. Ingen direkt våldsam kollision, men jävligt pinsam. Får inte folk här någon form av grundläggande trafikutbildning? En sådan där trafikdag med skolan, där man i slutet av dagen får ett klistermärke med "säker cykel" från NTF? Har inte farbror blå berättat att man tittar till höger och vänster innan man går över gatan? NEJ, jag tror fan inte det. För det var inte mitt fel i alla fall.

Jag har haft två rätt bra dagar på jobbet, och jag har till och med fått kommentaren att jag sett pigg ut. Det är ett gott tecken. Hoppas trenden håller i sig.

Vad märkligt det är när man tycker att man känner en människa och hälsar på den och den människan bara ser rakt igenom en. Det hände i dag.

Oj, så många kommentarer! Hur ska jag hinna med att läsa alla? Ni är galna och har skrivit som sådana, mina trogna läsare. Jag älskar er alla, och tackar för allt stöd... Nu är det dags för mig och se om inte Johnny B är på väg med lite stjärngrus...

Telefonsamtalskladd

Är det så att man skulle kunna koppla ihop telefonsamtalskladd med just den personen man pratar med? Eller rent utav kunna göra en analys av samtalet man är mitt i? Jag pratade idag i alla fall, eller snarare nyss, med en av mina bästa vänner, och detta kom ut under samtalet: En smal gubbe, fast med tuttar, och en låt som han gav mig för länge sedan som jag förknippar oerhört mycket med honom, och massa blomster i svart och rött. Gubben har vingar och gör, vad jag tycker, ett hopp eller ansats till det. Jag får för mig att jag sett den här gubben förut, den har funnits i mitt minne i alla fall, för vad jag tror, och jag är rätt säker, så är det inte jag som kommit på den...

Vi pratade om en massa saker. Det var rätt länge sedan vi pratade så det kändes jätteroligt. Har nog saknat honom lite. Han nämnde till och med att det kanske fanns en chans att han fick förflyttning hit till min lilla del av världen genom sitt arbete, vilket skulle vara väldans trevligt, speciellt en kväll som den här när man skulle kunna behöva lite sällis.

Grattis alla pappor!

Grattis alla pappor, och speciellt min egen som är den bästa i hela världen!

Sex mil på cykel

Första cykelveckan är avklarad och den har faktiskt gått förhållandevis bra. Fortfarande har jag inte hittat ett bra tempo där jag kan komma fram utan att bada i svett, men det löser sig nog. Det som är bra är att jag får lite extra vardagsmotion och kan lyssna på min bandare i lugn (nästan i alla fall) och ro. Sex mil har jag skrapat ihop i ren transportväg vilket borde klassas som rätt OK. I morgon börjar nästa cykelvecka, och än har jag faktiskt inte saknat bilen allt för mycket.

Kissa före resan!

Förra helgen åkte jag med ett av TiBs (Tåg i Bergsslagen) Reginatåg, då visste jag inte att det hade kunnat bli en riktigt spännande tur. Under veckan fick jag nämligen höra att det tydligen är samma kompressor som både styr spolningen och bromsningen av tågen. Så om det går väldigt många på toaletten så kommer tillslut inte bromsarna att fungera och nödbromsen sätts in automatiskt. Detta är kanske något att tänka på när man ska åka dessa tåg en annan gång. Kissa före resan, helt enkelt och köp inget i Bistron som kan leda till att du måste använda tågets bekvämligheter!

Det är bara att konstatera att jag alltid finns utanför normen

Det är bara att konstatera att jag alltid finns utanför normen. Från skolan som jag arbetar på finns det just nu ett erbjudande om att kunna köpa träningskläder till ett väldigt rabatterat pris. Förmodligen ett bra sätt att kanske få personalen att röra på fläsket, men också ett bra sätt att sprida reklam för skolan då det finns många som tränar ofta och som skulle vilja ha lite nya sådana i garderoben. Jag får väl ändå sälla mig till den sistnämnda skaran, så jag och min kollega bestämde oss för att testa ut kläder från det rabatterade utbudet, men vad händer? Jo, självklart har de utgått från att lärare inte har min storlek, att den absolut minsta läraren fan i mig bara får vara en 36:a (damstorlek)!!! Större får de gärna vara, ända upp till XL för karlar… orättvist.

Dåligt samvete

Jag hatar mig själv för att jag inte hållit det jag lovat. Det känns igenom helt ruttet att stå och lova dyrt och heligt att ta över vissa arbetssysslor och sedan inte genomföra dem. Helvetes. Jag har försökt att be om ursäkt genom ett mejl, men det kanske gör att den berörda kollegan tycker jag är feg som inte kan fronta henne i stället. Grejen är att hon är på begravning och jag når henne inte på annat sätt. Jag har inte på något vis försökt att komma undan sysslorna, det är bara det att jag hamnade i en massa annat som man gärna gör och sedan kom det jag lovat av sig. Helvetes. Helvetes. Helvetes. Hon kommer att döda mig. Kan inte inte bokstavligt men ja... En annan sak jag har dåligt samvete för är att jag jämt blir bjuden på en massa saker som mat och dricka av en kollegas man. Det hände så klart i dag med. Jag försökte vara snabb som fan och betala min del av det hela, men men... några öl lyckades jag få betala i alla fall. Grejen är den att man aldrig får bjuda tillbaka. För mig känns det inte särdeles bekvämt, men jag kan acceptera det om det känns bra för honom. Maten var underbar på alla sätt och vis. Tack! Om du nu läser detta...

Jag tror jag fick några att tänka till under ämneskonferensen idag trots allt, och som vanligt var det ingen som hade beställt mat till mig. Det är lite jobbigt att tänka att man blivit van.

Jag tror jag fick några att tänka till under ämneskonferensen idag trots allt.

Örebro verkar vara en lagringsstation för min syrras ex.

Örebro verkar vara en lagringsstation för min syrras ex. I morse när jag cyklade till jobbet, som jag gör numer för alla som råkat missa det, och för att jag måste nämna det eftersom jag känner mig lite viktig när jag gör det, kom en av dem uppåkandes vid sidan av mig med sin bil i 300 000-kronorsklassen. Jag hejade lite glatt och tyckte att han minsann kunde skjutsa en sådan som mig till jobbet. Det funkade inte så bra då jag ville ha med cykeln, så jag fick allt cykla den den resterande biten trots mitt försök. Hur som helst tyckte jag, trots att jag rätt ofta har uttryckt mig negativt om denna kille, att det var trevligt att träffa någon som faktiskt jag för en gångs skull kände igen i min nuvarande hemstad. Jag hörde mig till och med säga "du kan väl höra av dig"... Undrar vart det kom ifrån?

Svettpärlan

Nu vill du väl höra hur det gick med cyklandet? 25 minuter tog det ungefär för en enkel resa. Då är detta beräknat på halk- och snöfri väg utan drivis och hagel, inte heller spöregn som är vanligt förekommande i denna del av världen förekom. Ok, 25 minuter överlever man rent fysisk, men psykiskt... Mein Gott. Det var sjukt trist, speciellt att åka hemvägen. Jättemycket trafik som var överallt och mörker så klart som det är den tiden på dygnet. Men det värsta av allt var att man blev svinigt svettig. Så pass svettig att det till och med rann på kroppen. Jag vill heller inte sänka tempot, så jag får nog helt enkelt stå ut med att från och med nu vara en svettpärla. Ett plus är att man kan lyssna på bandaren i lugn och ro.

Det här är en vätska som produceras av däggdjurshonornas mjölkkörtlar och den innehåller sjukt mycket kärlek...

Dalarna är fantastiskt på många sätt. Till och med på mjölkpaketen så är det kärlek. I Dalarna vet man också att ordet mellanmjölk ska avstavas, är inte det LOVE så vet inte jag...

Livet här på landet, livet här i denna lilla by, inga lagar ingen snut, på flera mil!

Det är inte alla dagar man har en kändis med på tåget. PeeJay, en stor rapartist från västerdalarna skulle precis som jag åka till ett lite större samhälle på närkeslätten. Det var en enorm känsla av "när man talar om trollen" som jag kände när jag såg honom på samma tåg. Precis innan jag skulle åka så hade nämligen jag och mitt tempotära kollektiv avnjutit några av hans sommarhits och diskuterat vissa innehållsbitar i lyriken. Det ska ärligt erkännas att jag försökte springa ikapp honom på perongen där vi båda klev av för att få ett bra foto av honom, men han var för snabb för mig tyvärr.

Veganmat och tatueringsmässa

Det finns egentligen två stora punkter på dagens agenda: 1) Laga veganmat tillsammans med det just nu rådande kollektivet. 2) Tatueringsmässa. Sedan finns det lite andra nödvändiga grejer som att hitta ett tåg att åka hem med samt att rätta en massa arbeten som inte har blivit gjorda. Men det får fan vänta. Jag måste få känna att jag är ledig med. Eller hur?

Internationella vegandagen

Visserligen är det Helloween, men det firas faktiskt en ännu större högtid än så just nu; Vegandagen! Det är klart att den dagen ska uppmärksammas på alla möjliga tänkbara sätt. På min blogg till exempel och med att jag själv ska laga sådan beskaffad mat så klart. Det är inte bara för kroppen det är bra att äta veganmat, utan även för miljön. Så nu vill jag veta hur du har tänkt att uppmärksamma denna dag. Berätta!

Varför egentligen fråga efter bus eller godis. Det är ju alltid BUS som gäller... ;)

BUS eller GODIS?

En hyllning till en av mina allra bästa vänner: Grattis Edit på namnsdagen! :)

Nu har jag och syrran varit och inhandlat en, eller snarare fyra, presenter till vårt enda kusinbarn som precis har fyllt 12. Hon fick följa med oss till den enda bokhandeln som finns här i västedalarna och plocka det hon ville ha. Hon ville ha två böcker så de andra två var snarare tips från oss. Hon blev i alla fall jätteglad, och böcker är ju alltid bra, eller hur?

Det sägs att träningsvärk alltid är värst andra dagen. Hur fan ska det då kännas i morgon?

Efter helgen kommer jag att vara billös. Lite läskigt är det då jag hitintills använt den varje dag. Men så får det bli. Nu hoppas jag bara på att cykeln kommer att fungera. En mil drygt för jobbets skull...

Trots att jag har varit förkyld i snart en månad så beslutade jag mig för att börja träna, som i går. 45 minuter på löpband fick bli inledningen på mitt "friska" liv. I dag tyckte jag att ett Box-pass skulle sitta fint, men det tyckte inte min kropp. Kräkan var nära vid flera tillfällen men jag lyckades hålla tillbaka den. Det var sjukt jobbigt. Men jag ska ge det en chans till när jag blivit lite bättre och känner mig starkare.

Antingen blir tanterna pisst eller så kommer de att gilla det. Jag och min bästiskollega har tagit oss friheten att möblera om i vårt rum. Nu vill vi bara att de ska förstå att de måste börja slänga bort en massa lucktexter från 70-talet och gamla kassettband som fullkomligen fyller varenda liten yta, så det kan bli luftigt och skönt.

Ska det både vara kärleksmums och kanelbullar eller räcker det med en slät kopp kaffe?

Det är bara på mitt arbete det i stormöte med chefen ska lyftas, beslutas och tas till protokollet en så otroligt livsavgörande fråga för verksamheten som "hur onsdagsfikat bör vara beskaffat" ändå är. Mein Gott!

Lisa har fått mejl av Leonid...

Hör och häpna

Jag har precis nätinhandlat en rosa plattång. Det är första gången i mitt liv jag köpt en rosa grej, och att det skulle bli det mest flickiga jag kan tänka mig är ren och skär slumt, dock rätt kul. Nu undrar jag bara hur lång tid det kan ta för den att komma fram till min adress? Får återkomma med detaljerna kring den när den dyker upp.

Imagine a life without limits

För bara några minuter sedan avslutade jag Martin Scorseses Aviator. Det kändes skönt när rollistan äntligen rullade upp i rutan. Aviator är berättelsen om Howard Hughes, en unik personlighet och ett fenomen i sin egen klass. Totalt vanvettig på alla sätt, ackompanjerad med en överdos swing. Även om innehållet bitvis var gripande och spännande så gjorde längden att åtminstone jag hade svårt med uthålligheten. Detta är en film jag inte kommer att se igen på ett tag, men trots det är den värd att beta av för den som inte gjort det.

Persuasive force

Så här stod det i mitt horoskop i dag:

"Valid during several weeks: This influence signifies a time of very intense mental activity. Your thinking and your communications with others have an intense, penetrating quality. You have a strong desire to get to the bottom of every question, and you will not be satisfied with superficial answers. This is a good time for any kind of mental activity that involves solving a mystery or answering a question. You also have the capacity to influence others, if you need to, and you are able to speak with persuasive force and vigor. You make it clear that what you say is the answer, not merely your opinion. The only danger here is that others will believe that you are right even when you do not know the answer. You must take the responsibility of not misusing this energy and not misrepresenting yourself."

Detta tycker jag låter bra i alla fall, då jag just nu är inne i en period av betygs- och bedömningsfunderingar samt behov av att attackdiskutera det med allt och alla.

Örebro i gråskalor

Inte alla dagar man känner att man får lite extra tid, och det gör ju inget att alla klockor sköter det där med tillbakaskruvningen självt. En sjukt tråkig dag är det i alla fall vädermässigt. Regn som det som oftast är här. Jag tror att Örebro bara kan existera i gråskalor. Jag antar att jag får hitta på något som lättar upp på egen hand. Film ligger nära till hands, eller hitta några roliga radiokanaler att lyssna på är också upplyftande. Att umgås med min blogg är inte illa det heller.

Nu har jag skrivit klart och det är fortfarande rätt ångestladdat. Jag vet ju inte vad min medskribent kommer att tycka. Han kanske kommer att håna mig totalt. Läskigt är det i alla fall. Det är bara vänta och se om jag får några reaktioner.

Fan Leo, one of those days eller?

Jag har börjat svara på brevet och det har varit rätt krångligt och ångestladdat. Anyways, det ska förhoppningsvis resultera i en brevnovell någon gång i framtiden, men vi som skriver har ingen aning om var det kommer att sluta då vi ”uppfinner” efter hand. Det är rätt häftigt att se vart det leder.

Kära Lisa!

I min inbox finns ett brev som inleds med "Kära Lisa!". Just nu har jag sjuk jävla prestationsångest över att jag ska svara på det på ett för avsändaren tillfredställande sätt.

En ond morgon till en god dag

Gårdagens morgon var en ond morgon till en god dag, och dagen i dag har fortsatt positivt. Rutan på min bil pryddes nämligen i går morse av en P-bot. Det var väl egentligen bara en fråga om när jag skulle få den, så jag är inte så förvånad. Varje torsdag står jag och en massa fler med mig, räknade med att staten drog in ungefär 20 000 kr på min gata, felparkerade. Sexhundra kronor är då kanske inte så mycket om man slår ut det på alla torsdagar under ett och ett halvt år. Som sagt, dagen i går blev fan bra i alla fall. Det känns faktiskt bra att ha bestämt sig för att ha kul på jobbet, och dagens lektioner blev också så sjukt bra. Det kan bero på att det var sista dagen inför lovet, men jag är inte helt säker på det. Det var bra samtal, bra deltagande, bra allt… Så nu väntar bara en halv arbetsvecka utan kids!! Tjoho!! :D

I gave you all I had to night, all except my soul...

På tal om hångel. Jag är hopplös. Inte bara för att jag ständigt är lite sugen på grov kurtis, utan för att jag även fastnar vid vissa medel som är befrämjande för en sådan aktivitet. Jag snackar Return för att tala i klarspråk. Jag har varit som besatt i dag. Varje liten stund jag kunnat sitta vid mitt skrivbord har lurarna åkt på och jag har blivit förbytt av tanken på ja… Kategori ETT. Lallandes, så klart, i min egen lilla imaginärt anpassade fjortisvärld, är tillvaron fan rätt go. Synd bara att ingen annan potentiell medhånglare verkar tycka det.

Jag hörde en tjej i dag som deklarerade att hennes lillebror börjat bli smått patetisk i sina försök att komma lite längre med alla tjejer han under senaste tiden släpat med hem. Så nu hade han börjat kolla på filmen Titanic vid dessa tillfällen för det hade han märkt gav önskvärt resultat. Fan va ball ändå! Vad gör man inte för lite hångel? :D

Från och med i går så kommer mitt jobb vara en suverän plats att vara på, därför att vi (jag och min partner in crime) har bestämt det!Vi ska skita i alla andra jävla klondhuvun som hitintills gjort vår vardag lite närmre ett sammanbrott. Men nu är det slut på det.

Jag har handlat i snabbkassan på min lokala ICA-butik alldeles nyss. Satans bra uppfinning det där!

Care for a cup of coffee?

På onsdag är det jag och min kollega (om du vill veta så var det han som förekom mest frekvent i ligg-undersökningens kategori ETT!!! Tihi :) En riktigt snygg och attraktiv sate med andra ord…) som ska bjuda på fika till arbetslaget, och jag har inte kommit på vad jag vill baka ännu. Han vill i alla fall bjussa på muffins, vilket så klart fungerar hur bra som helst. Men jag då? Vad ska jag baka? Varför duger inte en slät kopp kaffe?

Firmafest - eller vem vill du helst ligga med?

Jag har gott om utpressningsmaterial om du skulle behöva. Jag vet numer vem som vill ligga med vem bland mina kollegor utifrån tre kategorier. Nu är du allt nyfiken, va? Kategori ETT: den man helst vill ligga med hänsyn till yta och attraktion. Kategori TVÅ: den man helst vill ligga med av den anledningen att man tror att det skulle bli ett sjukt bra ligg p g a erfarenhet, fysiska förutsättningar, fantasi… ja du fattar. Kategori TRE: den man helst vill ligga med för att i efterhand kunna skryta med det inför andra.

Med lite vin, eller mycket i vissa fall, var detta inte svårt att få svar på från kollegorna. Några ville dessutom berätta väldigt utförligt vad de hade tänkt, tänker och ja… om vissa andra personer som de ville ha med på sin lista. Undersökningsmaterialet skrevs in på duken (!) där jag satt och antecknade och analyserade febrilt. Den delen av duken finns just nu i mitt hem för vidare forskning (eller utpressning). Haha.

Jag hamnade till och med på listan. Hur sjukt det än låter. Inte bara av en!!! :D

Redan i fredags fick jag besök här i Örebro av min syster och hennes sambo. Även en av mina andra vänner kom och besökte. Jag tycker det är jättetrevligt med främmande. Det borde man ha oftare. De stannade tills i går. Det fanns så klart en annan plan med att de var här och besökte och den var att vi skulle gå och kolla, lyssna och avnjuta Sophie Zelmani på en av teatrarna här i stan. Det var sjukt bra och mysigt. I mörkret lutade jag mig tillbaka och blundade och delade familje-GUF med en av mina älsklingar.

Förlåt?

Det verkar ha fallit på min livslott att göra folk ledsna. Jag drog mig precis ur planerna på ett projekt tillsammans med syrran p g a omständigheter jag inte orkar tjafsa över. Det känns som om jag har nog med att få mitt övriga miserabla liv att släpa sig framåt utan att göra henne ledsen också. Förlåt, men du måste försöka förstå. Jag vet inte vad jag ska göra åt min situation. Livet här suger verkligen. Mitt jobb… ja, det är fan inget jobb heller, det är ett arbetsläger! Och hemsituationen är inte den bästa även om vissa justeringar har gjorts. Söv ner mig!

Det har hänt något helt fantastiskt!

Estrella har tagit tillbaka sina vinägerchips i sitt sortement, något jag längtat efter de senaste åren. Underbart.

Se hit!

Föröl hos mig på fredag! Kommer man innan 16.00 är det preföröl i trapphuset. :D

Jag har öl!

Jag har precis ätit panerad kålrot och koktpotatis med grönpepparsås, så det känns som om magen står rakt ut. Det kanske inte bara känns så heller för när jag tittar ner så tycker jag nog mig ana en liten rondör över basen. Det var sjukt gott i alla fall.

Hitintills har jag lyckats hitta Länsteatern och hämtat ut biljetterna till Sophie Zelmani. Kvinnan i kassan var oerhört tydlig med att påpeka att vid konserter kan det förekomma förband, vilket gör att huvudartisten spelar lite senare än det angivna klockslaget. NO KIDDING?! Jag har även inhandlat diverse berusningsdrycker. Det är alltid uppmuntrande att få visa legitimation när man är där. Självkänslan ska ha sitt också. Snart ska jag i alla fall ringa upp min kompis som lider av matteproblem. Stackarn. Tja så länge.

Kort rapport:

Biljetterna till Sophie Zelmani är bokade. Jag ska hämta dem i eftermiddag på Länsteatern. Det är bara det att jag inte har den blekaste vart stället ligger, men det får bli en senare nöt att knäcka. Dessutom har jag snackat sommaraktiviteter med min syster. För första gången i hela mitt liv kommer jag att ha semester, så vi hade tänkt att spendera den på diverse ställen i världen. Det kanske lät vidlyftigt, men i alla fall på diverse ställen inom riket. Det kommer att bli hur kul som helst. Dock finns ingen obegränsad budjett, men det löser sig nog. Jag är fortfarande sjuk, för den som bryr sig och jag sitter tragiskt nog just nu och jobbar medan jag äter gröt.

Jag röstade rätt!

Jag följde partiledardebatten igår på TV. Det hoppas jag du gjorde också. Det är så skönt att inse att jag vid förra valet röstade helt rätt. Jag hoppas du gör det nästa gång också, röstar rätt alltså.

Jag tänkte mest skicka ut lite kärlek till världen. Puss och kram på er!

Nytt regelverk

I dag blev det en total härdsmälta hemma här. Men inte något ont som har något gott med sig. Min aspergersambo och jag har nu värkt fram tydliga hushålls- och ordningsregler. Numer finns t ex tyst tid, speltid, tydliga punkter för vad som ingår i städning, diskning och tvättning. Ja, allt sådant där. Det finns till och med straff om man inte sköter sin del i det hela, och allt detta börjar omedelbart gälla. Så det är bara sätta igång.

Inspirerad av Super Mario Bros

Jag fick precis en krya-på-dig-present av min sambo. Han tyckte jag behövde fundera över något annat än jobb för ett tag nu när jag har varit sjuk. Presenten bestod i en massa små plastcylindrar. Pärlor, skulle en del säga. Det är väl inte direkt det korrekta ordet, men vi kan använda det i alla fall. Så jag beslöt mig för att göra slag i saken och testa direkt. Pärlplatta var kanske min grej när jag gick på Kyrkans barntimmar där jag för första gången i mitt liv gjorde en dylik. Så här tjugofem år senare känns det som om jag har exakt samma finmotorik och resultatet… ja… det är väl det samma också. Men det var kul. Jättekul. Men jag har en del pärlplatteteknik att jobba på vill jag lova.

Låt kärleken växa

”Med kärlekens tal och gåvor. Musikens mirakel. Sagans magi och oändligt mycket mera…” presenteras Tomas di Levas show Låt kärleken växa som jag i går kväll deltog i. Mitt i ett totalt mörker lyser denna ultimate kärlekspoet upp scenen med sitt vita, dock sparsamma, möblemang och sin lila kaftan. Man blir totalt lycklig och bekymmerslös i samma stund som karln sätter igång med showen för det är inte alla dagar jag mediterat tillsammans med självaste Tomas di Leva, inte heller kastat kosmiska guldbollar med samma existens. För en kort stund så har han i alla fall övertygat mig om att det att vara människa bara är en image. Att alla egentligen är superhjältar. Nästan alla i alla fall. Med klar självdistans, och ett samhällskritisk förhållningssätt behandlar han både FRA, produktionen av atombomber, sin egen hemplanet, vad som finns under kaftanen och därtill även kärlek, kärlek, kärlek. Och allt summeras med att den hand som ger frukt ska man inte frukta, och vi alla kommer ändå att sluta upp som hippies. Det är ofrånkomligt. Annars har vi inte levat…

Fortfarande sjukt sjuk...

Varje gång jag inte mäktar med mitt jobb måste jag besöka AMS. I dag är en sådan dag.

Filmutbildning i Arboga

Sitter just nu och äter gröt. Ja jag har faktiskt datorn på köksbordet... Jag kan inte prata så bra i dag heller, men jag hoppas slippa kommunicera verbalt allt för mycket. För det är ju så att jag ska åka till Arboga och filmutbildas, och jag hoppas detta kommer att ganska mycket ske via föreläsningar och filmtittning. Ser fram emot dagen i alla fall. Det är även skönt att få lämna skolan för en stund. Den har varit smått hysterisk de senaste dagarna, och jag undrar hela tiden när det är tänkt att man ska hinna med att jobba.

I stora drag

Klassresan. Låter faktiskt som en dålig rubrik till en högstadieberättelse vid närmare eftertanke. Och vid ännu närmre eftertanke så fanns alla de element som en sådan kräver med på denna också, fast gymnasievarianten då. Bada bastu hela natten, (tjuv)röka som fan, spela poker, färga håret, laga pizza och leka sanning och konka. Alla dessa aktiviteter genererade så klart i ett hångelsug hos några som inte riktigt kunde komma till skott, trots att jag försökte uppmuntra till aktivitet… Skit samma, de vet inte vad de missar. Hångla borde man göra mer.

Men inte en klassresa som går helt smärtfritt. Mitt i natten får två tjejer jätteont i magen och börjar få kramper i kroppen så efter samtal med sjukvårdsupplysningen så blir vi så illa tvungna att åka in med dem till sjukhuset där det konstateras att de förmodligen fått matförgiftning. Så där slutade det roliga för dem.

Man sover inte så mycket på sådana där tillställningar, så tre timmar uppskattningsvis blundade jag den natten. Dagen efter försökte jag vara vaken under en föreläsning på universitetet. Enkelt? Nja… På kvällen var jag självklart jättetrött, men då jag tidigt nästa dag skulle upp för att vandra i Skärmarboda så blev inte heller den natten så lång.

Jag älskar ju alla typer av vandringar, men mitt intresse för det delades inte direkt med hela gruppen jag hade med mig denna dag. Utan att gå in på personer så kan jag meddela att inte all var fullt så beredda på naturen som jag var. Och vad grundar jag det i? Jo, varför inte börja med utrustningen? Tunna tygskor, står inte mot väta och det kuperade underlaget särskilt bra, och om de dessutom är i en ljus färg, låt oss säga vit, så kontrasterade leran rätt bra mot tyget. Axelremsväska, är inte så bra att bära saker i som inte råkar vara i A4-format och relativt lätt, den är inte heller så bra att klättra och krypa i. Karta, kan vara bra att ha om man inte vill komma bort och inte ständigt fråga sin lärare vart man är. Jag skulle kunna fortsätta med alla möjliga saker… men det får bli en annan gång. Annars gick vandringen rätt bra. När jag kom hem så hade jag ett besök att vänta. Mitt nyförvärv till kompis. Denna gång hittade han hem till min läga utan några större problem vad jag vet. Vi hade sedan tidigare bestämt att vi skulle gå på The Haunted tillsammans vilket vi också gjorde. Utan att även här dra detaljerna, så var jag supernöjd när vi gick där ifrån. Inte för att vi gick där ifrån utan för kvaliteten i det konsumerade. Hempromenaden var kall och dagen efter kändes det inte riktigt kul i min kropp. Visserligen var vi på handbollsmatch (Lindesberg - Skövde) och lite sådant men på natten så sov jag knappt något. Feber är inte kul. Vilket jag hade i två dagar. Och nu när jag skriver detta så har det dock gått över men i stället bara piper min hals. Men hellre hes än febrig.

Vad vill du veta?

Nej jag har inte lagt ner min blogg. Jag har bara varit borta. Så vad vill du veta mer om? 1) Klassresan 2) Friluftsvandringen 3) Helgen 4) Eller kanske inget av det...

Snart åker jag till Klockhammar med en klass. Syftet är att de ska gotta till sig i sin nya gruppkonstellation och vi lärare som ska med ska konferera vårt tema: APU. Hoppas verkligen att det kommer att leda fram till en massa bra grejer som vi kan arbeta vidare med. Jag har laddat "bandaren" med lite bra sovmusik, i fall det blir stökigt, vilket sådana här samkväm gärna blir. Jag har känt mig lite låg de senaste dagarna så sömn kan vara en bra lösning tror jag. I morse var jag uppe alldeles för tidigt för att det skulle vara sunt. Fem tyckte min sambo det var lämpligt för mig att gå upp då han ville ha skjuts till jobbet. Så så fick det bli.

Jag måste till skolan tidigt i dag så jag hinner mejla ut ett gäng kommentarer som olyckligt försvunnit från min dator. Ledsen blir man ju när man suttit och arbetat röven av sig för dem. Men borta är de. Så jag kommer att tvingas skriva nya. Och det ska ske typ nu.

Det känns som om jag fått skabb. Det kliar som fan på kroppen. Undrar om det beror på allt mögel i skolan eller att de lagt om mitt schema? Jag borde duscha. NU.

När inte tiden finns

En av mina absolut bästa vänner från universitetstiden träffade jag i helgen i samband med en modevisning som visade miljömedvetna kläder. Det var verkligen roligt att träffa henne igen. Det är alldeles för långt mellan gångarna. Förut var det mer naturligt när vi läste samma kurser och arbetade tillsammans. Nu bor vi på varsin sida av stan vilket inte borde vara ett problem, men vi båda har arbeten som tar mycket tid, och det är faktiskt den stora orsaken. Lite dåligt samvete får man allt, men vad ska man göra åt det när inte tiden finns?

Undrar om Gud är arg

Antar att Gud är arg nu och kommer att vara det resten av dagen, för jag sitter och arbetar på självaste vilodagen, men hon kanske går att resonera med… Jag ska nog göra ett allvarligt försök i alla fall. Hon borde se att jag har för mycket att göra för att hinna under veckan som kommer. Det kan nog vara trevligt med en pratstund i vilket fall som helst.

Arbetena jag sitter och rättar har jag hunnit med till hälften och hitintills har jag stött på endast ett godkänt exemplar. Eller godkänt får jag förstås inte säga, men den har godkända kvaliteter. Alla andra är, hur ska man uttrycka det, vidareutvecklingsbara… Äh, de är mest skit faktiskt. Ibland funderar jag på om detta är elevernas absolut första etta, för några förkunskaper har de knappast.

Hur som helst, det här med att snacka med Gud… Det känns som om jag glömt bort henne på ett tag. Ska nog ringa upp…

Patrik 1,5

Under veckan fick jag en förfrågan om att följa med på bio. Filmen Patrik 1,5 var filmen som skulle avnjutas. Något skeptiskt tackade jag ändå ja till erbjudandet och i går var alltså dagen för besöket. Eftersom det var den sena föreställningen (21.15) som var aktuell för gruppen hann jag och min sambo trycka en Soft Taco på Pacos som uppladdning innan.

Patrik 1,5 – Min fördom var att det skulle bli en medelmåttigt pinsam svensk humorrulle med överdrivna homostereotyper, men vad händer?... Det jag gått och förväntat min, infinner sig aldrig, och Patrik 1,5 visade sig vara en film som både utmanade mina tankar och underhöll på ett strålande sätt, och Gustaf Skarsgård har verkligen avancerat i mina ögon.

Den som lever får se...

Brukar du fundera över om det finns avsikter med händelser i livet? Att vissa omständigheter skulle kunna vara tecken för något annat, eller kanske ett omen, varsel, förebud... (kalla det vad du vill)? Det händer att jag gör det, ibland i alla fall. Idag var det ett sådant tillfälle. Jag vet inte om jag tidigare berättade att jag beställt lite musik? Tror att jag gjorde det i alla fall. Jaja… i dag kom äntligen mitt lilla vadderade paket innehållandes min order. Grejen var att den inte alls stämde överens med vad jag hade förväntat mig att skulle ligga där. Visserligen var det skivor, men inte de korrekta. Och det är här min inledande tanke kommer in i bilden. Är det så att detta skulle kunna betyda något för min framtid på något sätt? Är det så att någon typ av Rap Metal skulle vara pusselbiten som förändrar en del av mitt liv? Qui vivra verra.

Café Deed är mitt Central Perk!

Med en kaffebiljett i fickan och ett glatt humör i hela kroppen efter en bra diskussion med min rektor, träffade jag ”rummet” på Café Deed. Caféet visade sig vara ett riktigt trevligt tillhåll och jag blev storförtjust nästan med en gång. Innandömet – ett gäng omaka möbler som ställts i små grupper och gjorts mysiga med kuddar och diverse lyktor. Inne i lokalen var en blandning av människor, allt från mitt lilla lärargäng till straight edgare och clowner… Sanning, det kom faktiskt in två stycken medan vi var där. Det kan ha att göra med att kulturskolan ligger vägg i vägg. Stämningen var i alla fall skön och rättvisekaffe och chokladkaka gjorde sig gott till en cirkulerande gitarr som råkade hamna vid vårt bord. Miljön och atmosfären gjorde verkligen sitt till att väcka de smått slumrande författardrömmarna till liv igen. Jag och min kollega såg oss själva i ett töcken av lap tops, en massa rättvisekaffe och sjukt mycket tid och kreativitet sittandes på Caféet och bara skapa skiten ur all existens. Oj, jag kanske tog i, men fan… det skulle vara gött som satan. Känslan jag hade när jag belåten och tillfreds vandrade hem var, att jag vill göra Café Deed till mitt eget lilla Central Perk! Ok, du måste bara kolla in stället i fall du får en massa tid över: http://www.cafedeed.se

Vill du hjälpa till?

Mitt hem håller på att totalt sunka igen. Jag måste göra något åt saken. I vasken frodas bananflugorna, på golvet växer sig en heltäckningsmatta till och tvätthögarna går snart att bestiga. Om detta eskalerar så kan det bli ett fall för hälsovårdsmyndigheterna. Vårdligt är det i alla fall, om inte annat så är det det för psyket. Shit, jag måste verkligen röja. Än så länge har jag inte så många vidlyftiga planer för helgen, så detta borde göras till en. Ja, det får det fan bli. Jag ska städa till helgen! Vill du hjälpa till? Tänkte väl det…

Jag har dator

Jag har hunnit rätta två arbeten till i dag, vilket är ett pyttesteg mot slutet på högen som jag vill ha genombetad tills på måndag. Jag kommer kanske inte att hinna men jag satsar på det i alla fall. Diverse irritation har det så klart varit på jobbet även i dag. Snart börjar jag snart tro att det är det normala tillståndet på skolan. Jaja, en annan diskussion får det bli för tanken var att jag skulle berätta en annan grejja. Det är så här, att i mitt arbetsrum står nu en ny dator! Jag har inte sett den, men jag har pratat med Don P precis innan installationen som ska ha skett. Varför jag inte sett den är för att jag spenderat eftermiddagen ute i skogen på vandring. Vandringar är också en anledning till att jag ibland känner att mitt jobb har sina ljuspunkter. Dock var vandringen i dag inte så mycket till friluftsliv, inte för min del i alla fall, men för stadsborna kommer det att vara det. Grejen var att man hela tiden hörde trafiken på motorvägen som inte var så långt bort, och i skogen var det skyltar som berättade vad man såg, som om man inte fattar det i alla fall? Jaja, stadsbor kanske inte gör det. Det är ju såååååå svårt att förstå att det är en ”utsiktsplats” eller en ”grotta”… Hur som helst, lite skog är alltid trevligt och det är lite av mitt rätta medium.

Packa sardiner på västkusten

På något sätt har jag alltid trott att det ska gå att resonera med vuxna utbildade människor som tillsynes inte har några mentala handikapp eller liknande hinder för en sådan verksamhet, men jag blir mer och mer övertygad om att den möjligheten är bortom allt rimligt förnuft och sans. Hur svårt kan det vara att ens försöka? Rubberface är på andra sidan allt hopp. Det är bara att inse att åtgärdsprogram är slöseri med tid och resurser i detta fall. Nej, det här med att packa sardiner på västkusten, som en av mina kollegor brukar åberopa som lämpliga sysslor för släktet, kanske skulle kunna vara en lyckad aktivitet för nämnt objekt. Jag är utan att lägga alltför mycket tanketid på frågan övertygad om mitt svar.

I bland har jag världens bästa jobb...

Jag känner att jag kan bli aningens negativ ibland, speciellt när det gäller mitt jobb, men i dag har det faktiskt varit rätt bra, så jag blir faktiskt så illa tvungen att berätta det så klart. I skrivande stund, för det här blogginlägget är ihopfantiserat under en av mina lektioner (!), sitter jag och njuter i höstsolen. Inte en enda elev så långt ögat kan nå, vilket egentligen borde vara rätt illavarslande då jag/vi har orientering på schemat. Jag har börjat att beta av lite rättning också, vilket är skönt. Jag tänkte att jag skulle bli färdig denna vecka då jag nästa vecka får in 80 nya arbeten för rättning!!!

Hur som helst, ibland känner jag att jag har världens bästa arbete, och speciellt när man samtidigt kan jobba på att förlänga sommarbrännan. Jag måste även meddela att det här med hörlurarna som jag tjatat om varit en höjdare. Man hör helt enkelt inte ett skit av det jag inte vill höra och de som framkallar dessa ljud förstår att jag inte hör dem heller, vilket har lett till att jag fått några minuter extra effektiv arbetstid. Dessutom laddade jag ”bandaren” med bra rättningsmusik i morse som driver på arbetet. Det kanske till och med driver på för bra för satan vad jag har kommenterat! :)

I går blev även mitt arbetsrum datortätare, så nu har vi tre datorer på fyra personer, också underbart, men vi har blivit lovade ännu en så att samtliga får ha en egen. Detta gör ju också att det kommer att skapas mer effektiv arbetstid. Ännu en detalj som bidrar till positiviteten är att jag planerat återstoden av veckans lektioner så när som på två tillfällen. För övrigt är det Café Deed som jag ser fram emot i veckan, som jag påpekat i ett tidigare inlägg.

Förra veckan hann jag inte träna alls, men denna vecka har jag hunnit vara med på en handbollsmatch med diverse förövningar. Gött som stryk.

Ok… snart kommer nästa klass… De ska också orientera, vilket innebär att jag får ännu en timme i solen. Som sagt, ibland har jag världens bästa jobb!

Finsk afton

Det känns som om det finns ett tema för kvällen – Finsk afton. Inte det att vi dricker sprit och slåss med kniven, inte heller det att vi byggt en bastu och piskar varandra med björkris till tonerna av Jag vill leva i Europa… Nej, det är snarare så att stereon gått varm med finska metalband. En orgie i cembalo, stråkar och tempoväxlingar… Detta hör inte till vanligheterna vill jag mena och det är inte jag som drivit fram temat heller. Det är helt på min sambos bevåg, hör och häpna! :)

Helgen

Efter avslutad arbetsvecka bar färden genom skogen till Dalarna och där Falun. Som jag vid ett tidigare inlägg nämnt så var målet att träffa min syster för vidare nöjen. Och nöjen blev det redan samma kväll i form av underhållning i grannstaden Borlänge. S2, som stället heter gästades av Broder Tuk, Skyride och Astral Doors. Allt var väl egentligen rätt medioker underhållning, men det som lyfte hela underhållningsprogrammet var sångaren i det sistnämnda bandet. Mein Gott! Den killen/mannen/karln skulle kunna fronta ett större band än sina vänners. Ryser lite vid tanken faktiskt.

När vi väl var åter i Falun och nattamackan var sänkt, var det dags för att sova. Jag sov tillsammans med syrran och hennes sambo i deras dubbelsäng. Grejen var bara det att sambon lite småpackad och sömning valde fel syrra för sina nattliga verksamheter, vilket jag lite smidigt försökte avstyra så det inte skulle bli en sjukligt pinsam frukost dagen därpå, dock med mindre framgång. Så jag blev så illa tvungen att ta hjälp av syrran för att bända bort honom.

Lördagen var tänkt att spenderas i Malung, dock blev det ändring på dessa planer. Tiden i Falun drogs ut på grund av diverse shopping och annat som kom emellan, dessutom visade det sig att mamma inte mådde så bra så vi ville inte belasta henne, så när vi väl var på väg var det redan eftermiddag. Så vi beslutade oss för att bara åka till Vansbro och där bjuda in oss hos en av våra vänner i Grönalid, efter att vi först varit på spindelsafari i Saltvik förstås. Det hör till saken att jag och syrran var inspirerade av diverse provningar som nyligen skett. Så med oss hade vi köpt en massa choklad och vin. Och kvällens agenda blev att sänka dessa delikatesser och på ett låtsat sofistikerat sätt säga de rätt sakerna och så där, du vet. Vi beslutade dessutom att vi efter ett tag fick börja skicka alla de där fjantiga ”fylle-SMS:n” som man gärna gör när man blivit ”inspirerad”. Jag fick faktiskt svar av min bästis!! Puss på dig! :D

Söndagen var trögstartad. Men efter lite vattenpåfyllning och hårdbrödgås med Prästost var jag igång igen. Denna gång åkte vi ändå fram till vårt mål. Där det var meningen att vi skulle gå på en höstmarknad, vilket vi också gjorde. Men jag inser att det inte är något för mig. Med åren har jag börjat utveckla en viss panikkänsla bland för mycket folk. Det känns som om jag bara vill plöja ner alla som stöter i mig hela tiden. Uscha. Vi köpte inget där. Men på en bokhandel som finns inhandlade jag en Veggo-kokbok. Matporr – I love!

Resan hem blev lång. Först åter till Falun där jag hade min bil, och därifrån till Örebro. Trött fickparkerade jag, jag vill gärna på peka att jag blivit lite av en expert på området, utanför min lägenhet alldeles för sent för att göra något vettigt av kvällen. Ännu en helg som varit fenomenal.

Frukta inte - ät frukt...

Glömde meddela att en av mina vänner och jag ska på en upplevelse med DiLeva, så då ska det festas till rejält med örtte och frukt. Däremot är vi tveksamma om vi ska ta med egna vattenkannor... vi får se.

Peace

Nu och om ett tag

Jag är i Falun och just nu finns en potatissoppa i min magsäck. Om ett tag kommer jag att vara i Borlänge och då är potatissoppan borta. Kanske finns där något annat.

Sista dagen på arbetsveckan...

Sista dagen på arbetsveckan och jag ser fram emot att få beta av den. Lektionerna är så gott som klara och fredagar är på något sätt trevliga även om det är tung belastning på schemat. Folk försvinner i stor skara efter lunch och korridorerna är så där behagligt tomma när jag tillslut får låsa och gå hem. Jag har ju dessutom en massa trevligt med mig i dag, som mina nya lurar och lite nytt att lyssna på. Om jag får tid att göra det är en annan fråga, men bara tanken på det gör gott. Som ni förstår så ska jag dessutom åka till Falun i eftermiddag, eller der blir väl kväll innan jag är iväg, och det hoppas jag kommer att bli hur bra som helst.

Jag har planerat in diverse andra grejer med som kommer att hända till veckan. Bland annat ska jag och ”rummet” och fika på Café Deed. Det tror jag kommer att bli jättebra. Vi har bara varit ut en gång tidigare på något utanför skoltid, och det var när jag fyllde år förra gången, och det var hur trevligt som helst, förutom att jag var lite sjuk och hade feber. Vi är ett ganska spretigt gäng pedagoger, men det funkar skitbra. Så jag ser fram emot torsdag!

Nu ska jag dra till jobbet, för en sista ansträng innan det bär av norrut.

Nya lurar kräver nytt i ”bandaren”, och har jag nytt i bandaren ELLER?! Skulle kunna tro det!!! :D Jag kommer överleva morgondagen med ett lite lättare sinne och ett leende som räcker till fler.

Lurar man hör i...

Jag har fått dem nu – min belöning. Jag antar att man kan kalla det materiel lycka… men va fan… alla är vi understundom lite högerorienterade på våra håll. Jag ska testköra dem så snart jag kan! Så det är bara att skicka på kidsen…

Hur var det nu med hushållsnära tjänster?

Vem är det som går in i min lägenhet och ställer disk på min diskbänk när jag inte har tid att ta reda på den? VA? Bete er!!!

Sökes: mas och kulla

Planerna inför helgen är så gott som spikade. Det blir en tripp till Dalarna, med diverse evenemang på agendan. Så nu känns det lite bättre när man har något att se fram emot. Jag håller på att få smått panik här bland alla måsten och tröga människor. Nä, lite mer knätoffs i sinnet och det här stället skulle kunna vara rätt så beboeligt, men det lär väl inte hända... och där ser du, bäste läsrare, att det är lätt att falla in i mentaliteten... Måste göra något åt situationen innan den etsar sig fast för alltid! Jag har faktiskt kollat runt på lite jobbannonser. Kanske finns det perfekta jobbet någonstans... Eller så måste jag skaffa en jävligt bra dockningsstation, för just nu skulle jag behöva en överdos positivitet. Min förhoppning är att jag ska få det av diverse kullor och masar i helgen. Fridens så länge, kära blogg!

Om du måste välja att äta katt- eller hundbajs, vad väljer du då?

Inte direkt i brist på annat, utan snarare för att man är så sjukt patetisk har jag och min kompis kört Sanning eller Konka på MSN. Det är som att man halverat sin ålder och man tycker det är sjuuuukt intressant när den andre hade sex senast, med hur många av samma kön och om man helst vill äta katt- eller hundbajs om man blev tvingad att välja. Min kompis valde kattbajs på frågan för övrigt. Undrar hur tankarna gick för att komma fram till det?

Mat

Ibland måste man prova på lite nya grejer. Det där lät ju dumt… Så här då: Ibland måste man förändra sig i köket. Ok, jag måste nog förklara. Jag håller nämligen på att experimentera fram en ny typ av veggo-burgare eller biff eller vad man skulle kunna kalla det, som är baserad på Quinoa. Det ska bli premiär på den väldigt snart. Till den ska det bli kokt potatis och kokta rödbetor. Sedan ska jag dra ihop något såsigt till det. Kanske ett stekt ägg…

jobb...

Idag börjar jag inte förrän klockan 10.30, men lik förbannat är jag uppe 06.00 för att jobba innan jobbet. Jag måste verkligen bli färdig med det jag håller på med. Nu är i alla fall alla lektioner till dagen klara, vilket känns skönt. Så nu fattas det bara allt det andra som jag inte har kunnat sköta i skolan på grund av att jag inte har en datamaskin. Jag vet inte om jag sa det vid ett tidigare inlägg, men nu har jag skriftligen blivit lovad en dator att arbeta med i skolan. Jag har tackat min chef å det yttersta. Lite larvigt att jag gjort det, då det borde vara något man skulle kunna förvänta sig att få som standard.

Kvällsbesök

Nu på kvällen har jag haft jättetrevligt besök av två av mina föredetta elever. Jag har nämligen lånat ut lite litteratur, och som svensklärare blir man aningens lyckligare i själen när sådant händer. Det är alltid roligt med besök, speciellt från personer man bryr sig i och om.

Jag brukar aldrig ha ont i huvudet, men nu har jag det. Jag har bara sprungit runt i dag och försökt få saker uträttade, men trots det växer sig ”Att-göra-listan” längre och längre. Och jag ställer mig frågan hur lång en sådan kan bli. Exempel på att det är mycket att göra är att jag för första gången i dag har fått tag på en ledig dator för att kunna fylla i frånvaron. Tio kursgrupper under en månads tid, tar tid att fylla i…

Helgplaner

Gjorde precis ett fåfängt försökt att titta på skitprogram på TV. En ansträngning att vara som alla andra för en stund. Det gick åt helvete. Jag pallar inte med oreflekterad tarmuttömning, vilket i och för sig är bra att jag inte mäktar med. Därför sitter jag här igen, men dig; min kära lilla blogg, och funderar över hur jag ska genomleva veckan som står för dörren. Tidigare veckor har jag haft något att se fram emot när helgen närmar sig, men denna är annorlunda. Jag har inte planerat in något, vilket gör att det känns motigt att kliva över tröskeln till vardagen. Det som stärker den känslan är även att jag inte är klar med mina lektioner. Jag måste se över innehållet innan Jonny kommer. Nu slår det mig dessutom att min allra bästa arbetskamrat kommer att vara borta för Kinamöte måndag till och med onsdag, och på onsdag är det krismöte i arbetslaget. Hm… mycket att inte se fram emot, så helgen måste bli något positivt som man kan bogsera sig fram till. Förslag?

Här ska det belönas. Hörlurar och musik som kommer under veckan. Bra jobbat!!! :D

Belöning?

Nu har jag snart suttit hela dagen och arbetat. Och vad får man för belöning för det? Ja... att jag har något att komma med när jag väl ska driva igenom mina lektioner så klart, men rik lär jag inte bli eftersom jag inte får något extra av att jobba på annan tid än arbetstiden som inte räcker till. Jag borde belöna mig själv för att jag hållig i gång hela dagen. Kanske köpa de där hörlurarna jag pratat om eller spendera pengar på något annat roligt. Musik kanske? Eller bara sätta mig och helt oreflekterat insupa skitprogram på TV?

Varför ligger Vilodagen på en söndag?

Jag vet att det är Vilodagen i dag, men det är så synd att den råkar infalla varje söndag, för det är då jag oftast har mest att göra med att planera veckan som kommer, göra arbetsmaterial och så vidare. För att planera och arbeta i kapp hinner jag aldrig på arbetstid. Så i dag är det fokus på sagor och material kring det. Arbetet kommer förhoppningsvis fortgå hela dagen. Har redan skrivit en hel del...

Grillchips + öl = sant

Jag har alltid sagt att jag gillar omöjliga kombinationer, men inget går upp mot att älska en möjlig, komplett och fulländad sådan. Grillchips + öl = sant

Lägg märke till biljetterna som ligger i bakgrunden...

kollektivt boende?

Det här med att bo kollektivt har alltid varit som ett mål för mig, eller i varje fall föremål för funderingar. Nu har den tanken triggats i gång igen, som den gör med jämna mellanrum. Tänk att aldrig känna sig ensam, att dela på allt. Gillar den tanken. Dock vet jag inte vilka som skulle kunna tänka sig att flytta samman med mig på det sättet.

Amerikansk psykopat...

Har precis avslutat filmen American Psycho som jag inte varit mogen att se under flera år nu. Varför jag tagit upp tanken är för att jag utstått påtryckningar under en period, och jag har på grund av dem fallit till föga. Så nu har jag alltså sett den. Underbart att hela spektaklet inleddes med New Order.

Paco's

Ett initiativ från mina elever resulterade i att jag tillsammans med några kollegor och nämnda elever avnjöt en middag på Paco’s inne i centrum i går kväll. Det var hur mysigt och trevligt som helst. Det är gemytligt att kunna träffas utan att ha sina titlar och beteckningar, att kunna vara sig själv. Jag tror att eleverna också tyckte det var bra, och även spännande att få ta del av lite ”vuxensnack”. En hel del knipövningar avhandlades och tipsen flödade. Efter att maten tagit slut och ölen var urdrucken, kände några av eleverna att det var dags att åka hem, och andra kände för att fortsätta festen på annat håll. Själva gick vi till Bishops och fyllde på med ännu en öl… Jag gick mycket nöjd till sängs runt tre.

Nu ska jag dra i mig tröstchips och tröstdip. Något ska fan jag ha med.

Smörgåstårta? Ja, tack!

I går kväll sa jag till min sambo: ”Imorgon ska vi äta smörgåstårta på jobbet så då får jag väl ingen antar jag”. Och vad händer? Jo, jag blir utan smörgåstårta och får sitta och suga på ett äpple medan de mumsar i sig av godsakerna. Förvånad? Inte det minsta, men ledsen. Jätteledsen. För det är inte första gången detta händer och jag har varit vegetarian länge. Det är ingen ny företeelse. Det gör ju inte saken bättre att man får en sarkastisk kommentar där existensen av en vegetarisk variant på smörgåstårta ifrågasätts. På något sätt får jag känslan av att de vill att jag ska känna att jag valt bort deras gemenskap. Det har jag inte. Jag vill bara inte ha skinka…

Tillbaka till dårhuset...

Det ser ut som fan i mitt kök efter gårdagens bakning. Jag är nämligen ansvarit för fikat i ett av mina ämneslag i dag. Jag måste verkligen röja upp efter jag kommit hem från chokladprovningen i eftermiddag. Annars hoppas jag att det under dagen blir träning i form av boxning och en massa annat jobb gjort. Jag ligger efter en del... Och diskussioner lär det ska bli efter gårdagens "bryt" under mötet. Min kollega har fått ett tips om en bra psykolog som har specialiserat sig på kontorsproblematik. Det borde lyftas.

Idioter färdas i flock…

I dag var det ohållbart. Jag reste mig från mötet och gick i ren självbevarelse. Låt mig jobba och göra någon nytta i stället för att sitta där i något som har rubriken möte! Jävla chimär.

Föräldramöten

Så värdelöst det känns att slänga bort en hel kväll på ett föräldramöte. 19 anmälda och det var bara 9 som dök upp och det var de föräldrarna som verkligen inte ens behöver bry sig. Deras ungdomar är dem med minst dilemman. Men vart var de andra? De som verkligen behövde ha varit där. I en och en halv timme stod jag och min mentorskollega och pratade inför en publik som inte sa någonting. Alla hade ju redan koll på läget, verkade det som. Och så var det fika… som inte skolan kunde bjuda på. Pinsamt. Nä, tur att det inte blir några fler sådana på ett tag.

När jag åkte hem stoppade polisen mig för att kolla om jag var full. Det var jag inte.

Att raljera över den amerikanska regeringen

I söndags blev jag av med oskulden på flera sätt och samtliga har med en utflykt till Stockholm att göra. Precis… för den observante bloggläsaren så är det ju ingen konstighet vad jag pratar om. Jag har nämligen varit på konsert igen. Denna gång var det R.E.M. som stod på tur.

Morgonen efter ett kalas kan te sig på olika sätt, och min gäst mådde inte så bra, milt sagt. Med viss magträning, kallsvettig panna och ett ”jag ska aldrig…” genomled han morgonen (stackars sate). Detta ledde till att jag fick bli dagens chaffis. Inte mig emot, jag tycker det är roligt att köra bil. Dock hade jag aldrig tidigare kört i den kungliga huvudstaden, vilket skulle bli en helt ny upplevelse för mig. Det gick hur bra som helst, vi kom rätt, och det var ju det som var det viktigaste. Väl där väntade syrran, hennes sambo, Hille och Johanna. Det är alltid så roligt att träffa dem. Men så var det det här med Globen. Det var också en ny upplevelse för mig. Att slå upp dörrarna och titta in i dess röda innanmäte var lite så man tappade andan för någon sekund. Och där inne hände det…

Michael Stipe var så sjukt karismatisk – skämtade, skrattade och raljerade över bland annat den Amerikanska regeringen, vilket så klart uppskattades. Och vilket scenjobb… man kan inte tänka sig att karl snart är 50.

Hemfärden var jobbig. Jag var jättetrött. Och hade inte min gäst pratat med mig hade jag stängt ner. Men nöjd, helt klart.

Det har varit helg

Redan i torsdags trodde min kropp att jag tagit helg. Detta ledde till att jag totalt körde fredagens lektioner på känsla, och på något märkligt sätt fungerade det hur bra som helst. I helt avslappnad anda, milt nyktert påtänd i det närmaste flummig flöt av olika andledningar dagen på. Flow borde kunna vara ett passande ord här. Och då kanske du som läser bloggen tänker att, ”jaha, men trevligt… skön helg att vänta…” och JA, visst visade det sig att det skulle bli så. För vad som väntade var redan nära anstående när jag satte mig i min bil med destination hemmet efter fredagens avslutande session. Jag skulle nämligen träffa en av mina blivande bästa vänner (kan man säga så? Jag tror ju att han kommer att bli det, eller han kanske redan är det… jaja, vi har inte känt varandra så länge, men det känns ändå som om vi betat av allt artighetstrams och landat i något skönt bara-vara-tillstånd där allt bara känns så satans bra, som man vill att det ska vara, du vet…) som då inte visste mer om Örebro än att jag bor här för närvarande. Detta möte skulle ske vid en av Örebros absoluta stoltheter om Örebroarna får säga det själva. I själva verket är det ett randigt vattentorn där suicidala varelser ibland får för sig att hoppa över kanten för att en sista gång se Närkeslätten... Ok, vi kan kalla byggnaden Svampen, så alla vet vad jag snackar om. Vi skulle alltså träffas där. Punkt. Fylld av förväntan och glad i hågen (2000 steg tar det förresten från lägenheten och dit) satt jag där och väntade i höstsolen då jag blev underrättad att han minsann inte alls visste var han var och vart han skulle åka, för hans navigator hade visat fel väg. Navigatorer… jag säger då det… Men med en mänsklig navigator (och det var jag i detta fall) så löste olägenheten upp sig.

Kvällen spenderades i kulturens tecken och The dark knight tillsammans med 3 för 15-Mentos avnjöts på Filmstaden. Man borde gå på bio oftare. Så är det bara.

Lördagen skulle visa sig innehålla lite mer action. Det visste jag dock inte när en lugn morgonpromenad runt Rynningeviken igångsatte dagen. Som jag sa i ett tidigare inlägg så var planerna att åka till Klockhammar för att lyssna på en kollega som skulle spela med sitt band, Greystoke, på en fest för att dra in pengar till Klockahammars fotbollsförening, eller något liknande lag. Är inte så intresserad så jag kommer inte ihåg vilket… dock förändrades dessa planer när jag och mitt besök sprang på ett anslag om ett evenemang i Stadsparken, Summer almost gone. Så så fick det bli helt enkelt. Inget Klockhammar, men Stadsparken i stället.

En annan av mina kollegor, som senare skulle bli föremål för diverse spe, tyckte också att planen var lysande. Han dök upp lite senare under kvällen och briljerade i mitt hemmagjorda, jävligt nördiga, grammatikspel. Ja, du hörde rätt. Vill du testa en fråga kanske? Ärligt?! Ok, vänta då så ska jag fixa en… eller två… (springer i väg och hämtar spelet).

Hur många rotmorfem finns i ordet olycksfallsförsäkring? Vilket genus har ordet parasoll? Vilken av följande meningar har inskränkt betydelse? a) Jäger är inte bra om man dricker för mycket av det. b) Man serverade oss utsökta snacks. c) Tycker du om coca-drinkar?

Men jag förstod ju att detta med grammatikspel inte är någon direkt partyigångsättare, och det var inte svårt att se grammatikskräcken sprida sig i rummet, speciellt hos min gäst, som förmodligen tyckte att språknivån blev otäckt tung att andas i. Sorry!

Mellan grammatikspelet och Square, som visade sig vara en helt underbart underhållande band, hände det en massa. Öl… chirre, dirre… och några timmar senare, faktiskt så sent som på söndag får jag följande meddelande, som förmodligen förklarar bättre vad som hände under kvällen än om jag ska göra det:

Jägarmästaren klämde av nådaskottet nånstans nära Harrys tror jag för det var en stund efter det som jag upptäckte att jag gick med en helt annan grupp människor. Vad gäller min hälsa så mår jag ungefär som jag förtjänar.

Efter att ha börjat spy, ännu en stund senare, beslutade jag mig för att försöka ta mig hem. Gick då mot Resecentrum, hamnade vid Rusta!!!? Hittade till slut men hade då missat 22.40-bussen så jag började då gå och hann ändå till Kvinnerstatorp (och detta utan pedometern) där jag väntade ca 10 min på 01.50-bussen, klev på, sov förbi mitt stopp, fick gå tillbaka ca 1 km, och anlände slutligen i mitt hem utmattad och dyngsur samt gick till sängs.

Upptäckte också just att det sms jag trodde mig skicka till dig vid 23-tiden (”Tja. Har tappat bort både er och mig. Spyr som en räv. Åker hem. Tack för kväll. Hörs och syns! (Namnet på min kollega)”) hamnade hos en av (Namnet på kollegans fru) fd arb.kamrater (fuck, fuck, fuck!)!!! (Hennes namn börjar ju för fan inte ens på U!) Jag ska aldrig mer dr…

Och söndag… Jag får återkomma med den. Orkar inte just nu. Jobb i morgon, och jag är inte färdig med det jag borde ha gjort. Buhu… Attans. God natt kära blogg. Vi ses i morrn.

Nörd vs medveten

Det är så konstigt det här med att vara nörd. Alltså ”en stereotypisk, oftast lätt negativ benämning på en person som har ett fixerat intresse eller intresseområde”. Det är lätt att känna att jag nog borde hamna i nördfacket på flera områden (mat, friluftsliv, arbete, litteratur…), och många med mig, men det är inte det min reflektion ska handla om. Nej, det är snarare när nördheten övergår i något annat. För det verkar som om människor som besitter kunskaper inom tekniska, naturvetenskapliga och teoretiska områden gärna blir kallade för nördar. Även om dessa områden ibland inte är naturvetenskapliga eller tekniska i direkt bemärkelse så tycks exempelvis ett stort kaféintresse eller musikintresse även vara nördigt. Bara dessa inte enbart innefattar drickandet av java eller lyssnandet av topplistmusik, utan snarare en bredare koll av området, så som innekaféer eller gitarrmodeller i speciella upplagor och utföranden. Men så finns den där gränsen som jag vill nämna. När nördigheten övergår i medvetenhet. Ja, precis. Medvetenhet. För det verkar som om man är djupt intresserad av mode, konst eller design, så kan man inte längre sorteras in i nördfacket, trots samma grad av intresse. Nej, då är man modemedveten. Visst är det egendomligt? Eller är det inte det? Och vem är det egentligen som bestämmer om man är medveten eller nörd? Antar att det förra är mer önskvärt i vissa sociala sammanhang, men vem är jag att tycka...

Om knappt tre timmar är den här - fredagen, sista dagen på arbetsveckan. Underbart!

Det min sambo rör vid faller sönder...

...eller ibland verkar det som det i alla fall. Av samtliga cyklar jag haft så har jag ingen kvar exempelvis. Och i dag hände det igen... men denna gången var det toalettsitsen. Han skulle vara så snäll och göra rent inne i badrummet när han ändå skulle duscha, och vad händer? Jo, han lyckas ha sönder toalettsitsen. Hur han lyckades med det, vet jag inte. Antar att han inte har en aning heller. Så i morgon är det inhandling av en dylik som gäller. Här ska det inte sittas på porslinet.

I går tänkte jag att "fan, veckan har gått rätt snabbt i alla fall" just nu tänker jag "det är ju två hela dagar kvar...". Men det är säkert för att det är så satans jobbigt att gå upp på morgnarna, så förhoppningen är att jag tänker det första innan lunch.

Morgonen efter dagen före... måste man till jobbet?

R.E.M

Då var det bestämt och klart. Det blir R.E.M till helgen. Bra va? :)

Träningsrapport: Löpning 6 km

Nu har jag gått som satan, och jag är fan inte taggad alls. Känns jättelöjligt att vara med i en tävling som räknar mina steg. Jag undrar om syftet är att få igång personalen att gå, i så fall gäller inte detta mig. Jag går ju jämt och ständigt. Dagen är inte över och jag har hitintills skrapat ihop över 22 000 steg. Nej, någon tävling lär det inte bli.